Öppna gratis wi-fi på stadens torg och parker för demokratins

Idag lägger jag fram ett förslag i kommunstyrelsen om att öpnna gratis wi-fi, alltså trådlöst internet i stadens parker och på almänna ytor som torg och liknande. Staden äger ett bolag som heter STOAB som har dragit fram ett nät av fiberkablar för internetkommunikation i hela kommunen. Uppemot 2 miljarder av stadens skattepengar har investerats i detta nät. Att öppna upp WI-FI punkter för internet på stadens allmänna platser kan därför ses som en återbetalning till skattebetalarna som stärker demokratin.

Här är den skrivelse som kommunstyrelsen får på sitt bord idag.

 Utökad internettillgänglighet i Stockholm

Den teknologiska utvecklingen har inneburit en demokratisering av tillgången till information. Allt fler kan ta del av information på mer likvärdiga villkor. Samtidigt finns det begränsningar i hur spridd tillgången är bland Stockholms befolkning. En del har enbart tillgång till uppkoppling på fasta och begränsade platser som hemmet och skolan. Andra har snabba uppkopplingar som de bär med sig hela tiden. Ett sätt att öka tillgången för alla Stockholms invånare och besökare skulle vara att bygga ut trådlöst bredband på våra offentliga platser, som parker och torg.

Här ligger Stockholm efter många andra Europeiska städer eftersom vi inte gör den infrastruktur vi har tillgänglig för invånare och besökare. Ofta erbjuder caféer och andra kommersiella verksamheter wifi, men detta kräver att man köper något i gengäld. Öppnar man upp möjligheten för alla att ta del av uppkoppling så demokratiserar man inte bara det offentliga rummet, det skulle även vara positivt för turismverksamheten i staden och skapa mer liv och rörelse i våra parker och på våra torg.

Socialdemokraterna vill successivt öka tillgången till fritt trådlöst internet i delar av stadens offentliga miljöer. Vi föreslår därför att Stockholm stad via sitt bolag St Erik kommunikation tar initiativ till en analys kring planering och kostnad för en sådan utbyggnad när det gäller:

* Parker i Stockholmsområdet

*  Större torg

 Med anledning av ovanstående hemställer vi

Att kommunstyrelsen initierar åtgärder i enlighet med denna skrivelse

 Tomas Rudin (s)

 

Varför jobbar ingen på trafikarbeten i Stockholm på kvällarna?

Bilkö vi trafikomkägning vid Solvalla kl 17 och tömd arbetsplats vid vägbygge

Runt om i Stockholm pågår trafikarbeten som kräver trafikomkäggningar. Det skapar köer och svårigheter för bilister och bussar. Jag tror att alla har respekt för att sådana arbeten måste göras, men varför så många arbeten samtidigt och varför arbetar ingen på byggena efter kl 17?
Jag tycker att staden i sin upphandling av trafikarbeten ska kräva att arbeten som minskar framkomligheten ska genomföras så fort som möjligt. Treskift kostar naturligtvis mer men det är också förenat med stora samhällsekonomiska kostnader att köerna ökar. Kollektivtrafiken bör också stärkas i de delar av staden som berörs så att fler alternativ öppnas för de bilister som idag drabbas av köerna.

Första rivningslovet av Slussen beviljat

Igår fattade Stadsbyggnadsnämnden beslut om att bevilja rivningslov av den cirkulära byggnaden i mitten av den ena trafiksnurran. I byggnaden har Berghs arkitektkontor sina lokaler idag.
Beslutet är märkligt då det fattas innan staden fått igenom sitt förslag till ny detaljplan i mark- och miljödomstolen. Vi föreslog att ärendet skulle bordläggas tills den juridiska processen avslutats men den moderata alliansen körde beviljade rivning.
Det märks en viss nervositet från stadens tjänstemän att den nya planen inte skulle beviljas och hastigheten i detta rivningslov tror jag kommer av ett behov att visa på oåterkallelighet. Men inget parti tror idag att den nuvarande anläggningen går att bevara, frågan gäller vad som ska byggas upp istället. Något liknande dagens Slussen inom gällande detaljplan eller en ny anläggning enligt det moderatledda alternativet.
Fördelarna med att bygga upp en ny anläggning inom gällande detaljplan är flera. Halverad byggtid, halverad kostnad och ett bättre läge för bussresenärerna från Nacka.

Staden jag älskar: Stadsvandring i funkisens Hammarbyhöjden

Willy Brandt som fyller 100 år i år

Stående i Willy Brandts park i Hammarbyhöjden blir jag lätt nostalgisk. Här växte jag upp i det gröna lummiga Hammarby. Skulpturen över Willy Brandt kom hit 2007 och är en replik av en 4 meter hög motsvarighet av konstnären Reiner Fettisch i Berlin.
Vägarna i Hammarbyhöjden är uppkallade efter äventyrare och vetenskapsmän av olika slag. Husen är från 1930-talets funkis med smala låga ljusa kroppar. Stadsdelen kallades för ”den vita staden” eftersom husen är ljust putsade och syns på långt håll som en sammanhängande stad.
Tack vare en varsam förtätning och kontinuerlig kompletteringsbebyggelse har centrum överlevt. Finn Malmgrens väg är stadsgata med torget Finn Malmgrens plan som bjuder till handel mitt i byn.

Finn Malmgren var polarforskare och omkom på en expedition och det ryktas att han blev uppäten av de två italienare som överlevde expeditionen.
Här bildades den socialdemokratiska föreningen 1938 och på dess första möte hade de temat en lokal busslinjer. De första barnfamiljerna flyttade in 1936 men skolan blev inte klar förrän 1943. Så under de första åren fick barnen gå eller cykla ända till Enskede skola. Busslinjen blev socialdemokraternas första prioritet och den kunde öppnas redan 1940.

Johan Printz väg är uppkallad efter en guvernör i Nordamerika som senare i livet kom hem till Sverige som landshövding. De friliggande smalhusen med genomgående ljusa lägenheter kantar vägen. Funktionalismen ville bort från stenstadens grova trängsel och istället skapades ytor inne och ute. Friare och ljusare. Liv och hem. Än idag är intrycken klara och distinkta. Mysfaktorn är hög när ekarna omfamnar gaturummen och de gamla affärerna har nu fyllts med restauranger och cafeer.

Moderaterna realiserar allmänna egendomar

Häromdagen kunde vi läsa att en enhetschef på den kommunala hemtjänsten köpt verksamheten från kommunen förra året. Köpet och övergången sker samtidigt som hon är anställd av kommunen, dvs på arbetstid. Köpet går igenom för 1,5 miljoner kronor. Ett par månader senare gör det nya bolaget en vinst på 1,9 miljoner. En doktor i etik vid Handelshögskolan menar att hon borde betalt 20 gånger mer för verksamheten.

Det är inte första, och tyvärr nog inte sista, gången vi kan läsa om hur stadshusalliansen med Sten Nordin i spetsen slarvar bort medborgarnas gemensamma tillgångar. Sten Nordin har lovat ändring men gång på gång kan vi läsa nya exempel i tidningarna. Låt oss titta på några av de allvarligaste sedan 2006:

2007 fick en förskolechef köpa två förskolor och betala runt 600 000 kronor, enbart för inventarierna. Denna försäljning var under 2007 enbart en av många avknoppningar som gjordes i linje med stadshusalliansens policy för ökad konkurrens och valfrihet. Då sa Sten Nordin att ”Självklart ska avknoppningen ske på ett sätt som är schyst mot både skattebetalarna och andra aktörer på marknaden”. Efter ett år hade Kulturkrabaten AB genererat en vinst på drygt 3 200 000 kronor, av vilka VD:n delade ut 3 200 000 till sig själv. Sten Nordins kommentar då var: ”det är absolut så att ingen vill ha det så. Allra minst den som gillar mångfald och valfrihet i välfärden.”

I april 2008 tog cheferna för Vantörs hemtjänst över verksamheten till en kostnad av 69 000 kronor. Nio månader senare redovisade bolaget en vinst på 4 000 000 kronor. När skatteverket påpekade att staden borde fått 7 miljoner för det man sålde för 69 000 kronor så gör Nordin följande analys: ”Spontant tycker jag att det känns tveksamt att fyra år i efterhand göra en värdering, på det sätt som Skatteverket gör.” Det är alltså tveksamt att påpeka att staden kunde fått nästan 7 miljoner mer än vad man fick.

Det finns fler exempel. I Älvsjö såldes 2008 fyra förskolor för 800 000 kronor, i dag är de värderade till 20 miljoner kronor. I Hässelby såldes ett kundregister för 8 000 kronor, företaget är i dag värderat till 8 miljoner kronor. En vårdcentral, Serafen, såldes för 700 000 till de läkare som arbetade där. Kort därpå säljer läkarna vidare verksamheten. Fast den här gången inbringar försäljningen 20 miljoner. När det gjordes en riktig värdering av värdet på de förskolor och hemtjänster som såldes under 2008 till anställda för 3,4 miljoner kronor så landade värdet på 81,7 miljoner kronor.

Regeringsrätten beslutade i en dom 2010 att flera av de avknoppningar som genomförts varit olagliga. En dom som däremot inte får konsekvenser för de verksamheter som redan avknoppats, det som är bytt är bytt. Sten Nordins kommentar till Regeringsrättens dom är ganska talande: ”Sedan har man inte sagt att avknoppningarna har varit olagliga, men att de har varit olämpliga.”

Nu har det alltså hänt igen, en hemtjänst har sålts för långt under marknadspris. När Sten Nordin får frågan om den hemtjänst som såldes för 1,5 miljoner för att sedan ge miljonvinst till sin nya ägare så är svaret följande: ”Just i det har fallet ar det svårt att göra någonting, men vi får titta på om det finns något fel i värderingarna. Det måste analyseras genast.” Det är svårt att göra något, och man ska ”analysera”. Sålt är dock sålt.

När man läser det här så kan man undra om det verkligen sker i Sverige år 2013. Det påminner mer om det tidiga 1990-talets ”chockkapitalism” i Ryssland, där lönsamma verksamheter reades ut för struntsummor till olika personer med kopplingar till staten.

Det är få saker som upprör så mycket som den här typen av slarv och vårdslöshet med skattebetalarnas pengar. Vi får brev och samtal, och många Stockholmare är mycket upprörda över att man kan bli miljonär i Stockholm, bara man råkar arbeta i rätt kommunal verksamhet. Verksamheter som våra skattepengar har byggt upp under lång tid säljs för underpriser. Summor som bygger på att man räknar värdet på inventarierna, bokhyllor, stolar och annat. Att samma företag en kort tid senare genererar stora värden till de nya ägarna verkar aldrig tagits med i ekvationen.

Vad har hänt med de politiker som sålt alla verksamheter? Ingenting, är det korta svaret. De jobbar på som vanligt. När frågor ställts om varför man har gjort detta så blir det än mer surrealistiskt. Särskilt när det ställs mot hur Sten Nordin uttryckte sig 2010. Då menade han att ”ska man sälja, ska man förstås ha bra betalt. Det här är skattebetalarnas egendom.” Det citatet ställt bredvid exemplen i den här artikeln säger mycket. Moderaterna lovar mycket, men levererar lite. I de här fallen väldigt lite av intäkt till staden som kunde använts för att satsa på till exempel kvaliteten i våra skolor och vår äldreomsorg. Vi säger inte att det är ett typsikt borgerligt beteende att gång på gång göra dåliga affärer, vi konstaterar bara att Moderaterna i Stockholm gång på gång har gjort just det – och det utan att någon velat ta ansvar för dessa beslut.

Karin Wanngård
Roger Mogert
Tomas Rudin
Alla oppositionsborgarråd (s), Stockholm

Borgerlig kulturskymning

Borgerlig kulturskymning (artikel som också publiceras i Dagens arena 4/6)

Kulturen ges ofta en undanskymd plats i politiken. Vilket tyvärr får konsekvensen att den ges mindre möjlighet att ta utrymme i samhället. Kultur ger plats åt människor att mötas, uppleva och själva gestalta sina liv. Kultursatsningar är därför viktiga för att stärka demokratin och minska rädsla, fördomar och främlingskap mellan människor. Kulturen formar samhället lika mycket som den speglar det. Det är två parallella processer som är beroende av varandra och som tillsammans bidrar till ett öppnare och starkare offentligt samtal. Olyckligtvis satsas det allt mindre på kulturen i Stockholm.

Den borgerliga kulturpolitiken i Stockholm har präglats av en både defensiv och experimentell hållning. I takt med att man har skurit ner på anslag till både egna och fria verksamheter har man styrt medel mot kulturbonusar och sponsringsfonder för att tvinga kulturlivet att tänka mer kommersiellt. Det här syns också i reda pengar. Under det borgerliga styret har kulturkostnaderna för hela staden pekat åt ett håll: nedåt. Samtidigt hävdar borgerliga företrädare att det satsas friskt på kulturen. Som exempel kan vi titta på hur mycket resurser kulturen får per Stockholmare, eller kultur per capita. 2006 satsades det 1 409 kr per Stockholmare, idag är siffran nere på 1 344 kronor. Trenden är negativ, inte positiv som Madeleine Sjöstedt (fp) försöker göra sken av.

Ofta pratas det om att ”bredda kulturens finansiering”. Men det moderna nyspråket som används kan inte dölja vad som sker i verkligheten. Siffrorna talar sitt tydliga språk, satsningarna minskar. Ett annat exempel är hur man omfördelar pengar på stadsdelsnivå. Av de 57,1 miljoner som det var tänkt att staden skulle satsa på kultur på stadsdelsnivå förra året, så gick hela 65 procent till att finansiera andra verksamheter. Det rör sig om parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter. Bra och viktiga verksamheter, men att kalla det kultursatsningar är inte intellektuellt hederligt

Ett annat exempel är Kulturskolan. Majoriteten höjde under förra mandatperioden avgifterna till kulturskolan kraftigt. Idag når Kulturskolan bara ca 10 procent av Stockholms barn och unga, vilket kan jämföras med övriga landet där siffran är 30-40 procent. Varför ska Stockholm vara så mycket sämre? Tittar vi på kulturens infrastruktur i form av tillgängliga lokaler, scener och ateljéer så målas en dyster bild upp. Ateljéstödet har till exempel inte höjts sen 2006.

Så vad vilja Socialdemokraterna? En mängd saker.

• Vi vill ha fler platser i Kulturskolan, sänka deltagaravgifterna, ha mer prova-på-verksamhet och ett större utbud. Det ska inte vara föräldrarnas plånbok eller utbildningsbakgrund som styr barnens deltagande.

• Vi vill investera i stadens bibliotek. De lokala biblioteken i stadsdelarna ska präglas av generösa öppettider, bra service, locka till möten och till ett nära samarbete med det lokala kulturlivet. Så är inte fallet idag, trots Madeleine Sjöstedts löften redan förra året och så sent som i mars i år.

• Vi vill skapa offentliga ateljéer för att ge plats åt olika former av gatukonst. Genom att inrätta konstytor i stadsdelarna där även oetablerade konstnärer får möjlighet att ställa ut ökar vi konstutbudet samtidigt som fler stockholmare involveras. Gatukonsten tillför en dynamik till städer. Det handlar om oväntade inslag i en annars ganska statisk stadsbild. Inslag som kan väcka reflektiva tankar och bidra till det offentliga samtalet.

• I takt med stadens expansion blir också behovet av kulturella mötesplatser större. Samlingslokalerna i Stockholm har under lång tid minskat kraftigt. Vi vill göra en satsning på stadens samlingslokaler och Hemgårdar. Vi vill utveckla dessa till att bli levande, attraktiva, och moderna platser där människor kan mötas, samarbeta och verka.

• Stadens evenemang, framförallt Ung08 och Kulturfestivalen är arrangemang som stockholmarna uppskattar mycket. Dessa evenemang bör dock få större spridning i hela staden och inte som idag där den största delen koncentreras till innerstaden.

• Under vår ledning initierades satsningen på Filmregion Stockholm-Mälardalen för mer filmproduktion i regionen. I och med att Stockholm nu formellt står utanför satsningen och inte är fullständig medlem går staden miste om både produktioner och möjlighet till statligt stöd för dessa. Stockholm ska därför bli fullvärdig medlem.

Det här är några av de förslag som vi kommer genomföra om vi vinner valet 2014. I grund och botten handlar det om att skapa de nödvändiga förutsättningar som kulturen behöver. Även obekväma och smala yttringar måste få plats, trots att de kanske inte bär sina egna kostnader efter marknadens logik. Tyvärr har vi sett lite vilja under de år borgarna har styrt. Såväl i debatten som i praktisk handling. Det gör Stockholm till en fattigare stad på många olika plan.

Håll biblioteken öppna i sommar, stäng åtminstone inte Husby och Skärholmen

Inför sommaren har kulturförvaltningen lagt fram ett besparingsförslag som innebär begränsade öppettider på biblioteken. I flera fall stänger Biblioteken helt, bl a i Husby och Hagsätra.
Mot bakgrund av de senaste veckornas kravaller och bilbränder i dessa stadsdelar undrar jag om det är så klokt att stänga kommunala institutioner under sommarmånaderna. Just nu behöver kommunen öka sin närvaro i de stadsdelar där oron varit som störst och biblioteken är en naturlig träffpunkt som är viktig för alla medborgare.
Stängs lokalerna är det ytterligare en signal om att samhället rustas ned och den känsla av övergivenhet som många vittnat om kan förstärkas.
Jag tänker lyfta frågan i en skrivelse i kommunstyrelsen där jag begär en ökad kommunal närvaro i de utsatta yttertadsområdena. Biblioteken ska snarare ha ökat öppethållande i Husby och Hagsätra än att stängas som nu föreslås.