Monthly Archives: november 2011

Good urbanism?

Man behöver egentligen inte leta länge för att hitta belägg för tesen att Stockholm utmaningar i mångt och mycket är gemensamma med andra storstäders. Den 15 december har jag bjudit in alla som vill till en workshop om genusperspektiv på staden. Inför det seminariet har jag läst en del, och håller just nu bland annat på att titta på Berlins genusarbete i deras stadsutveckling. Precis som vår stad har Berlin konstruerats och byggts utifrån manliga normer. Precis som vi måste ha en strategi för att komma ifrån de normerna.

Idag läste jag en artikel om ”Good urbanism”, publicerad i den nätbaserade progressiva tidskriften Social Europe och skriven av den islänske politikern och arkitekten Logi Mar Einarsson.  Begreppet är kanske inte helt tydligt, men artikeln lyfter flera av de utmaningar som är gemensamma i de flesta europeiska storstäder. Vid ett tillfälle i texten listar han åtta huvudpunkter som han menar att progressiva politiker måste fokusera på i stadsutveckling:

  1. ”All three essential factors of sustainability; the environmental, economic and social factors need to be addressed in all new urban developments.
  2. Emphasis should be put on derelict and run-down areas where the focus must not only be put on economic factors but also environmental and social.
  3. Older districts need protection with stimulation and revitalization.
  4. Infrastructure needs to be re-evaluated and modernized for greater efficiency.
  5. Public transportation must be strengthened to an even greater extent and solutions focusing on pedestrians and cyclists need to be in the foreground.
  6. Greatly increase the use of renewable energy at the expense of fossil fuel by educating and encouraging the population as well as increasing economic incentives.
  7. “Green” urban businesses need to be supported and investments in such encouraged. Perhaps with temporary financial incentives and lower energy prices.
  8. Better standards for the political administration need to be in place by advancing public education and the encouragement of greater public participation.”

Samtliga av dessa åtta punkter är aktuella i vår stadsutvecklingsdebatt här i Stockholm. Behovet av modern infrastruktur är alldeles uppenbart. Ett skiftat fokus, där gående och cyklande är utgångspunkt i gaturummet är också något jag funderar extra mycket på just nu. För oss som bor i ytterstaden är behovet av att kunna kombinera flera hållbara trafikslag en förutsättning för en hållbar livsstil. Det måste vara att ta cykel, gå och åka tunnelbana eller spårväg till jobbet. Jag skrev ju för ett tag sedan om det planerade studentbostadsområdet i Albano som en del i en större utveckling i Stockholm. I Albano kommer det bo och röra sig mängder av studenter och forskare som i högre utsträckning än stockholmarna i genomsnitt inte är bilister. För att Albano ska bli så  bra som det kan bli, är det därför alldeles nödvändigt att skapa en trafikmiljö som just har cyklister och promenerande i fokus, och som möjliggör resor med flera trafikslag. Med Albano får staden chansen att vara moderna och innovativa i vårt trafikplanerande. Jag hoppas att också de borgerliga politikerna ser den chansen.

Annonser

Försäljning till varje pris

Under kvällens kommunfullmäktige ska det beslutas om försäljningarna  av Svenska bostäders fastigheter i Bredäng och Kärrtorp. 4000 hyresgäster har skrivit på mot föräljningarna, som dessutom sker till underpris. Förra gången vi debatterade samma ärende minoritetsåterremitterade vi ärendet men idag blir det beslut.  Vi socialdemokrater säger nej till försäljningen, och i vår reservation i kommunstyrelsen skrev vi följande:

”Socialdemokraterna hade gärna sett att Svenska bostäder utökar sitt bestånd i Hammarby- Sjöstad med ett par hundra lägenheter, men inte på bekostnad av över tusen lägenheter i Bredäng och Kärrtorp. Försäljningen av Svenska bostäders bestånd i Bredäng och Kärrtorp är inte ekonomiskt motiverat, tvärtom är lägenheterna lönsamma. Försäljningen av Svenska bostäders bestånd i Bredäng och Kärrtorp är inte motiverat av de boendes önskemål, de stora protester förslaget förorsakat bland de boende tyder på det motsatta. Försäljningen av Svenska bostäders bestånd i Bredäng och Kärrtorp motiveras av den borgerliga majoritetens ideologiskt drivna vilja att sälja, oavsett om det förekommer goda skäl att göra så.

De boende i Kärrtorp och Bredäng förlorar med försäljningen sina platser i Svenska bostäders interna byteskön. Den interna byteskön är tillsammans med en god och pålitlig hyresvärd ett av skälen att många stockholmare väljer att bo i Svenska bostäders fastigheter. Att hyra länge hos Svenska bostäder är på så vis en stor och viktig investering för de boende, en investering som nu tusentals hyresgäster förlorar utan något rimligt skäl. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att handskas med medborgarnas investeringar. För att alla boende i Stockholms allmännytta ska kunna känna trygghet i att deras investerade kötid inte kommer att äventyras av nyckfulla försäljningsivrare föreslår vi att Stockholms allmännyttiga bolag får i uppdrag att förändra de interna kösystemen så att inte de stockholmare som investerat i kön förlorar sin köplats i den händelse deras bostäder säljs till annat fastighetsbolag.

Utöver de negativa konsekvenser den föreslagna försäljningen kommer att få för de boende i Kärrtorp och Bredäng är försäljningen skadlig för Svenska bostäder, dels för att det är en ekonomiskt tveksam affär men också för att det allvarligt skadar bolagets rykte.”

Jag har tidigare skrivit om samma försäljning här på bloggen och i DN. Karin Wanngård uttalade sig om den i lördags i SvD och Vänsterpartiets Livh skrev om den på Newsmill förra veckan.

Låg inläggsfrekvens

Just nu har jag semester i höstmörkret, vilket gör att inläggsfrekvensen kommer vara något lägre än vanligt. Jag hoppas att alla ni som hittat till min blogg och börjat följa den har överseende med detta.

Kulturarbetare för Slussen

20111125-150144.jpg
100 kulturarbetare samlas på Rival

Debatten om Slussen tog ny fart när ett 50-tal kulturarbetare förra helgen annonserade i både DN och SvD om att stoppa moderaternas förslag till nytt Slussen. I veckan har också Benny Andersson tagit debatten på DN-kultur med ett tydligt inlägg med frågor till Sten Nordin. Svaret från Sten Nordin kom redan dagen efter. Men egentligen utan svar. Det verkade rent ut sagt som att han inte ens kan förslaget. Idag svarar Benny igen med de oklarheter som är obesvarade.
100 kulturarbetare samlas nu på Bennys Rival för att gå igenom argumenten. Stämningen är demokratiskt upprörd men segerviss. Stockholms kulturarbetare och flera världsnamn har känselspröten ute bland medborgarna och reagerar starkt på moderaternas arroganta och kulturfientliga inställning. Argumenten mot moderaternas förslag växer. Nu väntar bordläggning på måndagens kommunfullmäktige. Sen beslut den 12 december. Då hinner miljöpartiet ha ett medlemsmöte den 6 december för att bestämma en partilinje. Om mp följer med och går emot moderaternas förslag är det bara 3 röster som skiljer för att fälla förslaget och ge oss alla tid för att skapa en bättre process och ett bättre förslag. Tack Benny och alla kulturarbetare för att ni engagerar er för demokratin, kulturen och Stockholms framtid.

Städa eller städa inte…

I natt blev jag väckt av en desperat medborgare i Vasastaden som ännu en gång blivit väckt av stadens städning på gatan utanför. Varje natt mot måndag och varje natt mot fredag kör en bullrig sopmaskin i 20 minuter mitt i natten och städar.
Avundsjukt kan jag konstatera att det är skillnader i staden. Jag bor i södra förorten och där städas gatorna mycket sällan. I Kista klagade de stora bolagen i våras på att vårstädningen av sand saknades i maj. I Farsta låg sanden kvar till juni. Slussen verkar inte ha städats sedan 1970.
Så fördelningen av städuppdraget från staden verkar vara olika för olika medborgare.
Men jag håller med den förtvivlade medborgaren: är det verkligen nödvändigt att städa innerstaden två gånger per vecka, mitt i natten? Vi borde se över städningen så att hela staden får del av resurserna. Då kan Vasastadens medborgare få sova på nätterna och förorten städas bättre än idag.

Slussenfika

Imorse klockan 9.00 mötte jag, tillsammans med södersossen Ewa Karlsson och stadsplaneraren Tor Edsjö, ett gäng jornalister för att diskutera Socialdemokraternas syn på Slussen. Socialdemokraterna i Stockholm beslutade i augusti att ställa sig negativa till det nu presenterade förslaget och nu är det snart dags för beslut i kommunfullmäktige. Vår linje inför beslutet i kommunfullmäktige kan du läsa mer om här och förhoppningsvis kommer jag senare att kunna länka till tv-inslag och tidningsklipp. Under tiden får ni nöja er med bilder från pressträffen.

För den som vill se fler bilder hittar ni dem bäst via vår facebooksida, (S)tadshusoppositionen.

Ska det vara så svårt att skilja på konst och skadegörelse

20111123-070445.jpg

Laglig konst i Norrköping

När konstformen Grafitti kom till Sverige i början 1980-talet förskräcktes borgerliga debattörer över det nya uttrycket. Det var trash och klotter. Gatans parlament och ett tydligt uppror som måste stävjas med lagar och represalier. Konstformen Grafitti utvecklades snabbt över världen och fick många olika uttryck. Flera nya ”kändisar” skapades i USA och andra länder. Gallerier gläntade på sina portar och började släppa in Grafittin i de finare rummen. Konstnärer som Banksy som vars målningar idag värderas till miljontals kronor föddes i gatukonstens värld. Idag förvandlar han fula väggar till guld genom att ta fram sin kreativitet. I Berlin som av många räknas som Europas verkliga kulturhuvudstad har gatukonsten fått spela fritt i många glömd områden och det är en ren njutning att idag färdas i stadens många industriområden eller tidigare skumma ytor och se den prakt och kreativitet som där utvecklas.

Andra städer i Sverige har bejakat konstformen på olika sätt. De här bilderna är från Norrköping där staden lät Grafittikonstnärer smycka ett bostadshus, med väggar vända mot parken vid ån, mitt i den mest centrala delen av staden. Konstverken är idag en helt naturlig del av den offentliga konsten i staden. Samtidigt är de en tydlig signal till stadens ungdomar att deras uttryck och kultur är välkomna i samhället.

I Stockholm går tyvärr utvecklingen i en helt annan riktning. Här finns inga lagliga väggar. SL, polisen och Stockholm stad arbetar efter den sk nolltolerensen som betraktar Grafittin som kriminell. När en polis och Grafittikonstnär Gustav Engström gav sig ut på DN-debatt och försökte förklara skillnaden mellan konstformen och skadegörelse skickar Södermalmspolisen mail till Stockholm stad, SL och vaktbolaget ICG och kallar debattören för rötägg. Ingen av stadens anställda får uppmuntra till Grafitti. Inte bildlärare. Inte fritidsledare. De som har försökt har fått tillsägelser att sluta. Stadens sk klotterpolicy använder begreppet ”olaglig Grafitti” samtidigt som det inte finns några lagliga platser att måla. Grafittin som helhet är följdaktligen olaglig. Tron är att Grafitti kommer leda barn och unga in i en kriminell bana. Effekten har blivit ett krig mellan ungdomsgrupper och samhället där vaktbolag, saneringsfirmor och polis lägger allt större skattemedel på att jaga och städa. Idag vet vi inte exakt hur stora summor kriget kostar, men vi vet att de ökat hela tiden sedan nolltolerensen infördes under 1990-talet. Och visst är det konstigt att inte kostnaderna minskar istället för ökar. För om syftet med nolltolerensen var att minska intresset hos ungdomar för att klottra så är det ju ett faktum att 20 års arbete gått i motsatt riktning. Strategin har helt enkelt havererat och istället för utveckling av laglig gatukonst på lagliga väggar har vi fått skadegörelse på skygga ytor med vaktbolag som skuggar ungdomar.

Lagliga väggar finns idag i alla Europas huvudstäder utom två. Den ena är Minsk. Gissa vilken den andra huvudstaden är?

20111123-070603.jpg