Monthly Archives: september 2013

Svar till SvD om hyror, det är inte marknaden som är lösningen

Följande artikel publiceras på SvD debatt.

Sakta men säkert så eroderar den styrande majoriteten i Stockholm stadshus huvudstadens kulturliv. I takt med att man har skurit ner på anslag till både egna och fria verksamheter har man styrt mot kulturbonusar och sponsringsfonder för att tvinga kulturlivet att tänka mer kommersiellt. Ofta pratas det om att ”bredda kulturens finansiering”. Men resultatet blir minskad tillgång till kultur för alla som bor eller besöker Stockholm.

Ett av de senare exemplen är det nya stödsystem för kulturutövande som genomfördes förra året. Vi varnade för att det skulle få negativa konsekvenser för mindre kulturaktörer. Tyvärr har det visat sig att vi hade rätt i våra farhågor.

I det gamla systemet fanns ett ”verksamhetsstöd” vilket innebar att pengarna inte var öronmärkta för enskilda produktioner. Teatergrupper behövde till exempel i förväg inte berätta vilka föreställningar de tänkte göra. I det nya systemet så ska man istället söka stöd för aktiviteter man tänker genomföra, och stödet fördelas till olika projekt. Många kulturaktörer upplever att deras bestämmanderätt och makt över sin utövning har minskat. Det är varningssignaler vi som politiker måste ta på allvar.

När vi pratar med många mindre kulturaktörer så säger de att de inte själva kan bestämma vad de vill göra och att projektförfarandet är kortsiktigt. Det har blivit svårare att planera långsiktigt och skapa kontinuitet i verksamheterna. Tröskeln för att få stöd har även höjts vilket leder till att ideella föreningar har svårt att konkurrera med mer professionella aktörer. Det är en oroväckande utveckling.

Kulturpolitikens uppgift måste vara att främja mångfald och hög kvalitet i kulturen och ge stöd till både nya och befintliga verksamheter. I korthet ska staden stödja kulturen, inte styra den. Så är det inte idag. Istället har vi krångliga ansökningsblanketter och formuleringar och planer för projekt ska göras på detaljnivå. Tvärt emot intentionerna anses styrningen från staden ha ökat enligt flera kulturaktörer och branschorganisationer. Självfallet måste sökande räkna med att få reducerat – i vissa fall väsentligt reducerat stöd för sin verksamhet – men detta måste kunna motiveras principiellt och inte genom en detaljstyrning av verksamheten.

Det är dags att stanna upp och rätta till bristerna. Vi föreslår därför att staden vidtar följande åtgärder:

• Skapa en uppföljning och utvärdering av systemet årligen – och opartiskt.

• Ett parlamentariskt beredningsutskott inom kulturnämnden bör återinrättas där utskottet får möjlighet att stämma av de föreslagna besluten innan de slutligen tas i nämnden.

• Staden bör också göra en utvärdering av kulturstödets alla delar

Som politiker måste man kunna erkänna när saker och ting inte blir som man tänkt sig. Dessvärre så ångar den styrande majoriteten på som om inget har hänt. Det är olyckligt. I grund och botten handlar det om att skapa de nödvändiga förutsättningar som kulturen behöver. Även obekväma och smala yttringar måste få plats, trots att de kanske inte bär sina egna kostnader efter marknadens logik. Tyvärr har vi sett lite vilja under de år borgarna har styrt. Såväl i debatten som i praktisk handling. Det gör Stockholm till en fattigare stad på många olika plan.

En morgonaktion för en ny bussterminal invid Slussen, inte 400 meter bort

20130925-083042.jpg
Tummen upp! För att bussarna från Nacka ska gå ända fram till T-banan.

Idag genomförde vi en samordnad aktion för en ny bussterminal invid Slussen ihop med Nacka socialdemokrater. Vi delade flygblad i båda ändar av bussresandets hållplatser med information om vad som kan vara ett alternativ till stadens planer att inrymma en terminal i Katarinaberget. Stadens förslag innebär konstigt nog en förlängning av promenaden mellan buss och t-bana på mellan 200-400 meter. Alternativet är att placera en ny bussterminal där den är idag och då invid t-banan. Det är samhällsekonomiskt lönsamt, billigare i investeringskostnad och kan byggas på halva genomförandetiden. Informationen uppskattades och flygbladen tog slut redan efter en timme. Nu får vi trycka fler inför fredagens nya morgonaktivitet.

Stadens kulturstöd missar målet

För två år sedan beslutade kulturnämnden i Stockholm att införa ett nytt system för kulturstöd till fria grupper och andra inom kulturområdet. Ambitionerna var flera. En större flexibilitet skulle uppnås och fler skulle få del av stödet. Samtidigt skulle staden fortsätta att stödja ”programverksamhet som långsiktigt utvecklar konstnärlig kvalitet”. Den här formuleringen om långsiktighet var viktig för oss socialdemokrater för att vi skulle kunna stödja den nya modellen eftersom vi var oroliga för en projektifiering av kulturen i Stockholm om alla medel delades ut efter projekt eller programansökningar.
Efter två års ansökningar kommer det nu många rapporter om att stödet missar detta mål. Fria teatergrupper har förlorat mycket pengar då de inte längre får bidrag för kontinuerlig verksamhet utan tvingas ansöka om projektmedel istället. Igår fick jag t ex veta att Strindbergsteatern som staden själv instiftat inte längre får medel till hyran av lokalen eftersom det är att räkna som kontinuerlig verksamhet. De skulle istället ansöka om särskilda projektmedel, men den som vet vad Strindbergteatern är vet också att de inte har någon programatisk teater utan är en museiscen som tar emot många gästspel och tillfälliga uppträdanden. Att de skulle söka om projektmedel för varje aktivitet faller på sin egen orimlighet. Lite iögonfallande är det också att staden som själv skapat stiftelsen som driver teatern, och som fortsatt tillsätter en majoritet av styrelsen för densamma, nu tvingar sin egen verksamhet att söka projektmedel för en kontinuerlig kulturell verksamhet och därmed har staden själv hamnat i samma fälla som de fria teatergrupperna gjort.
Jag utesluter inte en total förändring av kulturstödet nu när det visar sig missa de långsiktiga målen. Till att börja med har jag begärt en snabb utvärdering av stödet, men antagligen behövs det ännu mer akuta insatser om inte viktiga kulturverksamheter ska komma att läggas ned.

Att bygga i trä är både hållbart, billigt och bra

20130918-214123.jpg

20130918-214133.jpg

20130918-214140.jpg
Tre exempel på nya byggnader i trä, Hökarängen, Haninge, Botkyrka

Sedan 1996 är det tillåtet att bygga höga hus i trä. Några svenska och nordiska företag har specialiserat sig på att bygga i trä. Det är ett förädlat industriellt byggande där elementen byggs på fabrik och fraktas till byggplatsen som moduler. Fördelarna är flera. Ett flerbostadshus i Hökarängen byggdes från grund till tak på fem veckor. Byggtiderna är mycket korta. Materialet trä har många fördelar ur ett miljöperspektiv. Skogen som används slukar koldioxid till skillnad från betong som istället genererar nya CO2 utsläpp. Råvaran är inhemsk och genererar jobb i olika delar av landet och bytesbalansen förbättras då råvaran förädlas i Sverige. För Sverige som skogsnation är det rena vinsten. Skogen ger jobb, industriell tillverkning ger konkurrensfördelar och byggtiderna förkortas.
Myterna är många om byggnader i trä men det är hög tid att istället se deras stora fördelar. Några av Sveriges äldsta byggnader är i trä. Slottet är byggt med trästomme t ex. Med putsad fasad tror många att det är sten men trä är den grund som de flesta historiska hus bygger på.
Brandrisken är inte heller längre något problem. Trä i förädlad form klarar alla moderna brandskyddskrav. Men framförallt ger en industriell produktion av lägenheter en ny konkurrenssituation gentemot de redan etablerade byggkonstruktionerna och de har visat sig vara mycket prisvärda. Materialet har betydelse. Tillverkningsmetoden likaså. Jag är nyfiken på vad de svenska skogsföretagen kan bjuda för konkurrensfördelar på den svenska byggmarknaden. Kanske kan vi nå ett förnyat och förädlat byggande med långsiktigt hållbara material. En ny väg för Stockholm?

En fantastisk cykelmorgon utan alliansen

20130909-081446.jpg
Starten vid Stockholm bike

1200 cyklister samlades kl 7 på söndagen för att genomföra den andra upplagan av Stockholm bike. 4 mil på cykel i strålande sol. Banan är lagd så att de allra vackraste vyerna av Stockholm kommer till sin rätt. Upp över höjder som Västerbron, runt uddar längs vatten och in i ringlande skogspartier på Djurgården. Det blev en underbar upplevelse utan den moderata alliansen. Jag och Emilia Bjuggren hade utmanat dem men ingen syntes till. Däremot kändes det i luften att cyklande Stockholmare är framtiden. Glada och hjälpsamma. Nyfikna och inspirerande.
Utmed loppet ordnades fikapauser och arrangörerna genomförde ett väl organiserat arrangemang. Den sanna folkrörelsekänslan fanns där med hejande guider i varje korsning. En skön tur på cyken avslutades med frukost i Kungsträdgården. Tack arrangörerna av Stockholm bike för en jättefin upplevelse.