Monthly Archives: december 2011

Bygg Mariebergs-Manhattan, 1000 lägenheter allmännytta på höjden

Att bygga högt i Stockholm är kontroversiellt. Jag har kritiserat flera förslag som presenterats. Enkla pinnar, klossar, som sträcker sig upp invid några av världens vackraste byggnader är jag emot. Det finns ingen anledning att bygga skyskrapor bredvid stadshuset, Riddarholmskyrkan eller Klara kyrka. Däremot i rätt lägen kan skyskrapor vara vackra, spännande, moderna men framförallt yteffektiva.

Idag presenterar (s) i stadshuset ett förslag på en plats där det skulle vara möjligt att bygga riktigt rejäla skyskrapor i Marieberg. Här är skylinen hög och känd genom DN-huset och de intilliggande stora byggvolymerna.

Jag menar att en modern komplettering med riktigt höga hus i detta läge utvecklar och förskönar stadsbilden. Stockholm får ett modernt och spännande kluster av nya byggnader i ett läge där många skulle vilja bo.

Det här förslagert som jag visar här skulle inrymma 1000 nya lägenheter. Jag föreslår att de anvisas till allmännyttan som sedan tidigare minimerats i innerstaden pga moderaternas privatiseringar. De här fyra byggnaderna är en början. Det fins plats för ytterligare byggnader på Marieberg, men jag ville visa på möjligheten att bygga 4 vackra höga hus för bostäder i innerstaden. Det ryms mycket mer på den ytan om vi vill.

Jag skulle själv kunna tänka mig att bo i ett sådant hus på Marieberg när mina barn är utflugna. Tänk att ha gångavstånd till jobbet, utsikt över hela staden och samtidigt kunna bada i mälaren alldeles utanför husknuten.

Hoppas att de andra partierna i stadshuset sluter upp för då kan de börja byggas om två år.
PS: Bilden är jättesnygg som skrivbordsbakgrund på datorn

Är det bättre att allt gemensamt är privat?

Utförsäljning av allmännyttan har pågått i hög takt under hela 6 års tid som moderaterna styrt Stockholm. Hittils har 21.ooo hyreslägenheter privatiserats sedan 2006. Så har andelen hyresrätter minskat och bostadsförmedlingen fått mindre att erbjuda de bostadssökande. De boende som röstat nej till utförsäljning har istället drabbats av att hela fastigheten sålts till privatvärdar, nu senast i Kärrtorp och Bredäng.

Andra gemensamma värden är också till salu. All mark i Stockholms län som kommunen äger är til salu. Stora skogsområden är redan sålts i rask takt och fler är på väg till skogsbolag som räknar pengar på stam. För att få avkastning måste skogen avverkas. Kalhyggen kommer bli en vanlig syn i länet efter moderaternas privatiseringsvåg. Natureservaten som gränsar till kommer att upplevas mindre och allmänna värden i Sörmland blir privata. Hur påverkas allemansrätten på sikt av detta? Redan nu har orienteringsförbundet fått problem att hitta mark i Stockholm för att genomföra stora tävlingar. Markägarna är inte lika förtjusta längre jämfört med då kommunen ägde marken.

Äldreomsorgen har sålts ut i samma takt. Stora vårdbolag har tagit över genom underbudskonkurrens. Vem tar minst betalt för att ta hand om våra gamla? Jag tror att Caremaaffären bara är toppen på ett isberg? Moderaterna har sålt skolor, förskolor, hemtjänst på samma sätt och privatiseringen för med sig girigheten som sätter allmänna kvalitetskrav på spel. Allt för avkastningens skull. Att sedan moderater tycker privat är finare än kommunalt hör till pjäsen, men varför ställer sig inte fler upp och protesterar. Kanske för att vi Socialdemokrater varit för dåliga på att ta fighten för de gemensamma värdena, mot privatisering och för allmän nytta. Jag tror det är dags att ställa en del fundamentala frågor:

-Är det verkligen bättre att vara ägd än att äga gemsamt?

-Hur får vi allmänna och fria värden att växa, som öppen natur, rätt till bostad eller likabehandling om kommunens egendomar privatiseras?

-Hur mycket ska moderaterna få sälja innan vi medborgare sätter stopp?

Open space om genus och stad

Igår hade vi vår första workshop om Staden i framtiden. Vi var någonstans runt 30 personer som samtalade på olika teman kring genus i stadsplaneringen, såsom queerperspektiv i stadsplanering, alternativa boendeformer, offentliga rummens utformning och genusperspektiv på resande. Metoden vi använde oss av för workshopen var open space. Jag har aldrig testat det förut, utan det var mina medarbetare här på S-kansliet som introducerade metoden. Den går ut på att flytta fikarummens dynamik in i seminariesalen, genom att låta deltagarna styra workshopen nästan helt. Det var roligt, spännande och lyckat. En av de som var där och som hade testat open space innan sa till mig att det blir ännu mer dynamiskt om man är runt 60 personer som deltar. Om vi jobbar lite med informationsspridningen kanske vi kan se till att vi blir så många till nästa workshop, som kommer att handla om Staden utan segregationen. Dynamiken igår handlade förstås inte bara om metodiken, utan först och främst om alla de som kom och gjorde workshopen bra. Det var en härlig blandning av personer med kunskaper och erfarenheter från olika delar och sfärer av vår stad. Stort tack till alla som kom!

 

Det kom ett mail om genusperspektiv på staden

Igår skrev jag en artikel på Newsmill om genusperspektiv på stadsplanering. På kvällen fick jag ett mail med tre relevanta frågor från en person som läst artikeln, där jag ombads förtydliga det kursiverade i de tre citaten från artikeln nedan samt hänvisa vidare till källor.

”Våra städer har nästan alltid planerats av män, för män.”

”Kvinnors resande ser exempelvis annorlunda ut än mäns, med fler oregelbundna resor, fler stopp på vägen till och från jobbet och betydligt mer kollektivtrafik”

”Att genus i stadsutveckling innebär att vi försöker skapa miljöer och förutsättningar som också bryter genusstrukturer, men också att vi inte bara tänker kvinnor och män utan också ser hur olika kvinnor och olika män beroende på klass, etnicitet och så vidare har olika perspektiv på staden, olika förutsättningar i staden.”

Jag tycker det var bra frågor och det är roligt att när texter jag skriver har väckt nyfikenhet. Dessutom vill jag gärna utveckla mitt resonemang. Därför publicerar jag här det svar jag skrev till personen som hade de kloka frågorna:

”Din första fråga handlade om vad jag menar med för män. Ett av de tydligaste exemplen på hur staden har planerats för män är det du tar upp i din andra fråga, nämligen resande. Därför passar jag också på att flika in en källhänvisning till siffrorna om resande. De är hämtade från två källor: Rapporten Jämställd samhällsplanering – Förslag på metod som Vägverket släppte 2009 samt kandidatuppsatsen Genusperspektiv på stadsplanering, av Stina Bodelius vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Kvinnors och mäns resande ser alltså olika ut. Att män åker mer bil och kvinnor åker mer kollektivt har länge varit känt men det är alltså också så att kvinnor gör fler stopp på vägen till och från jobb. Kvinnor utför någonstans kring 20 procent fler service- och inköpsrelaterade resor än män och cirka 50 procent fler resor för att hämta och lämna barn (Vägverket) och använder därför ofta kollektivtrafiken för att transportera matkassar samt hämta och lämna barn. Trots att kvinnor dominerar i kollektivtrafiken är kollektivtrafiken tydligt planerad utifrån utgångspunkten att den som reser gör det utan barn, utan matkassar och helt enkelt bara till och från jobbet. Precis så reser faktiskt de flesta männen, men inte alltid kvinnorna. Man brukar tala om hur kollektivtrafiken konstruerats för ”a man carrying nothing but a newspaper and a briefcase”. Ett typexempel från Stockholm är kanske de här nya moderna spärrarna som finns framförallt i innerstan. De som öppnas och stängs automatiskt. Vid centralen finns väl en som är bredare och lämpad för rullstol och barnvagn, men för den med en matkasse i ena handen och ett barn i andra handen är de där spärrarna enormt opraktiska. Jag tycker det är ett av de tydligaste exemplen på hur staden planeras inte bara av män, utan också för män. Inte av illvilja, utan för att man utgår från en norm, en typiskt manlig verklighet.

Din sista fråga handlar om goda exempel. Det finns sådana, även om de ännu är ganska få. Ett exempel kommer från London där Shared gardens, alltså gemensamma trädgårdar där folk odlar tillsammans, har bidragit till att främja kvinnliga utlandsfödda britters språkutveckling, i en av Londons förorter. Det är ett exempel på hur stadsplanering och en ny offentlig plats bidragit till att antagligen bryta upp och förändra sociala mönster i en stadsdel. Man bröt mönster och skapade ett forum för personer som hade ett svagt socialt kontaktnät, som ofta saknade jobb och som pratade knapp engelska kunde möta andra kvinnor med båda liknande erfarenheter och helt andra erfarenheter. En annan sak som skedde var att kriminaliteten i områdena sjönk, vilket ökade tryggheten inte minst för kvinnorna i området. I Berlin, som jobbar aktivt med gender mainstreaming, är en viktig del att alla stadsdelar planeras som multifunktionella stadsdelar, med dels förskola, skola och matbutik i varje område och dels handel och restauranger för att skapa liv i ett område alla dagens timmar. En annan idé som jag tycker är spännande är att göra tidsstudier inför att nya bostadsområden planeras, där man kartlägger hur människor i vår stad rör sig, och därefter analyserar vad en ny stadsdel behöver i form av kollektivtrafik, vägnät, skola och service.

Det är ett par exempel, men jag hoppas vi ska hitta många fler. Genusperspektiv på stadsplanering handlar framförallt om att synliggöra människors perspektiv på staden, människors rörelser i staden och upplevelser av våra offentliga rum.

Vänligen
Toms Rudin”

PS. Läs gärna min längre artikeln om genus och kollektivtrafik i

”Vi måste bryta den mansdominerade stadsplaneringen” – Artikel på Newsmill

Idag skriver jag på Newsmill om vikten av genusperspektiv i stadsplanering.

”Sveriges regering har satt upp ett par jämställdhetsmål som vi alla förväntas arbeta för att uppnå. I vilken mån det görs varierar, men inom stadsbyggnadspolitiken lyser genusmedvetenheten med sin frånvaro. Ibland talas det om kvinnonamn på gator, eller snarare av frånvaron av desamma. Ibland talas det om ljusare gator och färre fasader utan fönster. Det är en ganska grund diskussion, inte för att de två perspektiven inte är viktiga utan för jämställdheten måste gå mycket längre än så. Det handlar om allt från gatornas namn och de offentliga rummens utformning till transport- och vägsystem. Kvinnors resande ser exempelvis annorlunda ut än mäns, med fler oregelbundna resor, fler stopp på vägen till och från jobbet och betydligt mer kollektivtrafik- En relevant fråga att då ställa sig är vems resevanor som varit utgångspunkt när staden planerats.”

Just nu håller Stockholms stad på att ta fram ett nytt arkitekturprogram, som ska ersätta stadens byggnadsordning. Det är delvis med anledning av det jag skrivit den här artikeln. Ett modernt arkitekturprogram för Stockholm måste innehålla mål om jämställdhet, något annat duger inte.

Byggtakten dämpas – Politiken tar vid?

Det är oroväckande nyheter som Sveriges byggindustrier har presenterat i dagarna. Nybyggnadstakten i länet sjunker, trots vår extrema bostadsbrist, och bygginvesteringarna förväntas sjunka under 2012. Det är förstås ett reslutat av den ekonomiska oro som just nu finns i Europa, den allt förvärrade skuldkrisen.

Jag har hittills inte fått se några siffror på nybyggnadstkten det sista kvartalet här i Stockholms stad, men att det sjunker i länet som helhet är tillräckligt oroväckande. Bostadsförsörjningen är ju i realiteten en regional fråga. Sjunker nybyggnationen i länet som helhet drabbar det Stockholms stad, oavsett huruvida det sjunker här också eller ej. Det är dessutom rimligt att tänka sig att också Stockholm kommer att märka att investeringstakten i hela landet sjunker. Allt det här sker i ett läge där antalet stockholmare, i staden såväl som i länet, ökar fort. Det sker i ett läge där vi vet att mer än hälften av våra unga stockholmare (unga vuxna under 27) är utan egen bostad och därmed helt utanför den ordinarie bostadsmarknaden. Det är klart det finns skäl till oro. Det är helt självklart att det är läge för oss politisker i Stockholms stad och i kranskommunerna, men också i regeringen, att ta ansvar.

Vad skulle det kunna vara då, att ta ansvar? Ett par saker som jag och Socialdemokraterna i Stockholm drivit på kommunal nivå är:

  • Att de kommunala bostadsbolagen, som har väldigt god ekonomi, ska få fler markanvisningar och därmed ta ett större ansvar för byggandet.
  • Att minst hälften av alla lägenheter som byggs ska vara hyresrätter, men också att minst hälften ska vara små lägenheter.
  • Att staden tillför medel i det vi kallat en ”Öka takten-satsning”.

Stadsbyggnadsnämnden, där jag är vice ordförande, har under året godkänt lite drygt 4600 nya bostäder. Det är bra, men vi vet också att takten måste öka om vi ska klara den förväntade befolkningsökningen. Vi vet också att om vi inte ökar takten kommer de grupper som idag står långt ifrån bostadsmarknaden, inte minst studenter och unga, att hamna ännu längre bort. Det är resursslöseri. Det är därför takten måste öka.

På nationell nivå finns behov av stimulans för att just bostäder som passar unga och studenter ska byggas, något som Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson, Veronica Palm, brukar påpeka. En regering som tar ansvar för bostadsförsörjningen kan omöjligen missa det behovet.

Slussen – Ikväll händer det

Så var det snart dags. Om ungefär 30 minuter börjar Slussendebatten i Stockholms kommunfullmäktige. Utanför fönstret hör jag just nu demonstranterna (ska alldeles strax gå ner och säga hej). Det kommer bli en lång debatt idag, men det är en viktig debatt.

Vår kritik är och har varit tydlig. Vi socialdemokrater vill ha ett nytt och modernt Slussen, men det förslag som nu är presenterat i och för sig nytt, men det är inte modernt. Vår kritik har sammanfattningsvis riktat in sig på följande huvudpunkter:

–         Kritiken mot det liggande förslaget har varit massiv. Moderaterna har valt att inte lyssna, vare sig på oppositionen eller stockholmarna.     

–   2005 beräknades projektet kosta 3,6 miljarder, idag är det minst 8 miljarder. Det är en enormt stor skillnad, på mer än 4 miljarder totalt. Vi vill ha kostnadskontroll

–         Förslaget saknar framtidsvision –  Möter inte framtidens trafikutmaningar. Förslaget vi har att ta ställning till är ett förslag som konstruerats med en trafikutgångspunkt: Trafikrörelserna på platsen 2009. En konstruktion som kommer att kosta staden minst 8 miljarder och som är mötesplats för nästan alla vår stads trafikslag borde ha en annan trafikvision. Den borde konstruerats med utgångpunkt i hur vi tror att stockholmarna rör sig om 30 år och i hur vi vill att trafiken ska utvecklas. Då hade lösningen antagligen blivit en annan än en åttafilig väg. Det är kanske mer modernt än 12 filer, men det är inte modernt.

–         Förslaget är planerat med bilen i fokus – Vi vill ha kollektivtrafik, cyklister och promenerande som utgångspunkt. Jag återkommer till att en modern lösning hade blickat framåt, framåt mot en framtid där vi vill se gående, cyklande och kollektivtrafik ta mer plats i gaturummet och större andel av trafiken.

–         Förslaget är mer tillgängligt än det nuvarande Slussen – Men det nuvarande Slussen byggdes på 1930-talet. Det är därför en haltande jämförelse. En modern plats i vad vi alla säger ska vara världens tillgängligaste stad måste vara bättre än så! 

–         Det blir ännu en galleria på Söder.  För vem byggs den? Hur påverkar den exempelvis Götgatsstråket? Vi vet att gallerian är en viktig intäkt för projektet, men är det dess enda syfte? Räcker det då? Har det gjorts en ordentlig konsekvensanalys av den utbyggnad av handel som just nu sker i södra Stockholm? Vi har Götgatsbacken, vi har Skrapan, vi har Ringen, vi har redan en galleria vid Slussen och vi får ett nytt handelsområde vid nya Söderstaden. Finns det inte en risk att den planerade gallerian vid Slussen kommer att utarma handeln längst det viktiga promenadstråket längst Götgatan?