Monthly Archives: november 2012

När våldtäkterna ökar måsta staden möta med preventiva insatser

( uppdaterad text efter en läsares korrekta invändning att 90 anmälda väldtäkter per dag gäller i Sverige, inte i Stockholm som jag råkade skriva. )
I onsdags uppmärksammade Metro att 90 personer utsätts för våldtäkt per dag i Sverige.
Samtidigt är det endast var femte offer som anmäler övergreppen. Majoriteten som våldtas är tjejer och kvinnor. I en tredjedel av fallen är offren under 15 år. Majoriteten av alla våldtäkter sker inom hemmets väggar.

Detta föranleder till flera frågor och funderingar. För det första hur ska vi arbeta för att få fler att våga anmäla våldtäkter. Det är uppenbart att det inte görs tillräckligt idag. Att bara 20 % vågar anmäla är fullständigt oacceptabelt.

En våldtäkt är en ofantlig kränkning av den personliga integriteten. Att en annan människa tränger sig på och utsätter en för handlingar mot ens vilja, kan sätta spår både fysiskt och psykiskt genom hela livet.

Osäkerheten kring ens rättigheter är kanske en av orsakerna till att inte fler anmäler. Och rädslan att inte bli tagen på allvar. Med tanke på att majoriteten av våldtäkterna sker av en anhörig finns det anledning att stanna upp här och reflektera över vad detta innebär.

Man kanske är rädd att inte bli tagen på allvar för att man bjöd hem den trevliga killen som sen visade sig vara allt annat än lyhörd. Kanske inledde man ett samlag men när det inte längre kändes bra ville avbryta. Men då lyssnade inte den andre och fortsatte. Twitter-kampanjen #prataomdet belyste just denna aspekt. Detta måste vi fortsätta prata mer om; när ett nej är ett nej, inte kanske eller fortsätt. Och att en våldtäkt är en våldtäkt oavsett när och hur det sker.

Före 1965 ansågs det inte vara kriminellt att utsätta sin hustru för våldtäkt, eftersom man hade ingått ett äktenskap. Det är alltså inte så länge sen vi utmanade idén om hur en våldtäkt i nära relation ser ut.
Och än idag finns det en stark föreställning om att en våldtäkt sker i en mörk gränd och inte i hemmet eller av någon i ens bekantskapskrets.

I våras la vi Socialdemokrater i Stockholm en motion i kommunfullmäktige där vi uppmanade staden att ta fram ett program för sexuell hälsa. Tanken med programmet är att ge större utrymme och lägga större vikt vid det förebyggande arbetet.

För mig handlar förebyggande insatser om att ständigt prata om rätten till den egna kroppen och sexualiteten men också att lära sig att respektera andra människors gränser. Det är uppenbart att det inte görs tillräckligt mycket i Stockholm idag.

Gör Rågsveds friområde till naturreservat

I socialdemokraternas budgetförslag för Sthlm 2013 finns ambitiösa bostadsbyggnadsförslag, där vi vill fördubbla takten i byggandet på ett par års sikt. Det innebär inte att vi inte också värnar gröna värden. Det finns grönmark i Stockolm där jag tycker att vi ska bygga, men det finns också känsliga naturområden som bör bevaras. Därför föreslår vi att Rågsveds friområde blir naturreservat nästa år. Om det har jag och min partikamrat Magnus Dannqvist skrivit i Stockholms fria.

Mitt inledningsanförande i stadsbyggnadsdebatten

I dagarna två har vi nu debatterat budget. Hann inte igår lägga upp mitt inledningsanförande från stadsbyggnadsdebatten, så det kommer istället idag:

”Den starka befolkningstillväxten är till delar ett kvitto på Stockholms attraktivitet och en mycket viktig konkurrensfördel. Den bidrar till allt större och växande marknader, mångfald och innovation. Tack vare befolkningstillväxten kan Stockholm erbjuda en tillräckligt stor massa för företagande, forskning och kultur. Befolkningskoncentrationen, givet att staden blir tätare, skapar också skalfördelar samt möjligheter till mindre utsläpp och miljöinnovationer.”

Så skrev Stockholms handelskammare i en rapport tidigare i år, och visst har de rätt. Stockholms stad växer snabbt och mycket, och det är bra för alla oss som bor här. Ifall vi skulle klara att hålla takten i byggandet skapas förutsättningar för allt det där som vi gillar med Stockholm: Liv, rörelse och dynamik. Nya idéer och nya företag. Ett rikt kulturliv, blomstrande handel och folkfyllda gator.

Att värna befolkningstillväxten är också att se problemen med den allt för låga takt bostadsbyggandet håller idag. Den ständigt förvärrade bostadsbristen hotar befolkningstillväxten, och i förlängningen också Stockholms tillväxt.

För bostadsbristen påverkar inte enbart de enskilda stockholmare som inte får en egen bostad. Bostadsbristen påverkar Stockholms näringsliv och arbetsmarknad, då det blir svårare att rekrytera den arbetskraft som behövs. Bostadsbristen påverkar Stockholm som kunskapsregion, då studenter och forskare väljer bort Stockholm på grund av bostadsbristen. Fler bostäder kommer att gynna våra unga och studerande, och på sikt är det också förutsättningen för den ekonomi som garanterar också vår äldre befolknings väl och våra barns uppväxt.

Som jag ser det står vi, vi som är politiker i den här församlingen idag, inför ett viktigt val. Vi kan antingen välja att se de enorma behov som finns på Stockholms bostadsmarknad och agera för att fixa dem, eller så kan vi välja att skylla bostadsmarknadens problem på någon annan och fortsätta som vanligt medan bostadsmarknadens kris förvärras. Jag vill att vi väljer att agera. Jag vill att vi väljer att fixa bostadsmarknaden.

Förra gången vi socialdemokrater styrde i Stockholm stad markanvisades mer än 20 000 nya bostäder. Det var då en fördubbling mot den mandatperiod som varit innan. Jag tror, nej, jag vet, att vi kan fördubbla takten igen. Så låt oss sluta skylla på andra och istället ta ansvar för att fixa den kris Stockholms bostadsmarknad står mitt i. Det är det val jag och Socialdemokraterna skulle önska att vi kunde göra här idag och det är därför vi satsar 22 miljoner utöver det majoriteten satsar på att långsiktigt öka takten och på att få en bättre och smartare stadsplanering i Stockholm. Det är vårt val.

Fördubbla takten i bostadsbyggandet

Enligt Stockholm stads egna prognoser kommer befolkningen i Stockholm att växa med 123588 nya Stockholmare fram till 2021. Gängse planeringsmatematik gör gällande att det behövs 600 nya bostäder per tusen invånare, vilket innebär att Stockholm de kommande tio åren måste se till att 74153 nya bostäder, eller ca 7500 om året, blir verklighet.
Idag klarar vi inte ens hälften. Och takten i bostadsbyggandet sjunker. Under andra kvartalet i år påbörjades 1212 nya lägenheter vilket är färre än motsvarande kvartal både 2010 och 2011. Andelen uppdrag att bygga nya bostäder som tilldelas kommunens egna bolag minskar också.
Jag har idag i kommunfullmäktige varnat för utvecklingen och sökt ett samförstånd med andra partier att försöka fördubbla bostadsbyggnadstakten.
Jag vill att vi ökar uppdragen till de allmännyttiga bolagen att bygga nytt.
Jag vill också att en femtedel av alla nya allmännyttiga bostäder blir studentlägenheter så att vi får en långsiktig fungerande planering för unga och studenters bostadsbehov.
Jag vill att staden ökar takten i sin planeringsprocess. Vi har därför i en alternativ budget föreslagit mer pengar för att stärka planeringsmöjligheterna för att nå en fördubbling av bostadsbyggnadstakten.
Jag vill också att vi från kommunens sida öppnar för att bygga fler små lägenheter till alla de unga som vill flytta hit eller hemifrån.
Enligt hyresgästföreningen saknar mer än hälften av de unga under 27 i Stockhoms län en egen bostad. Samtidigt har utförsäljningarna av hyreslägenheter till bostadsrätter i kombination med att endast större lägenheter byggs gjort att mindre än hälften av alla ettor i Stockholm är hyresettor. Sammantaget gör den nu förda bostadspolitiken att ungdomar tvingas att bo kvar hemma eller flytta härifrån. Jag vill att Stockholm byggs ut för alla medborgares behov, inte bara för de som har råd att betala höga bostadskostnader.

Bygg fler små lägenheter till rimlig hyra

Stockholms bostadspolitik är inriktad på att bygga lägenheter för de som har råd att efterfråga dyrare lägenheter. Antalet nybyggda ettor har stadigt minskat sedan 1990-talet och andelen hyreslägenheter i allmännyttan har minskat drastiskt de senaste 6 åren. Mest akut är läget för studenter som söker sig till Stockholm. 80.000 studenter delar på 12000 lägenheter och Stockholm stad har en skrämmande låg produktion av nya. Inga nya studentlähenheter färdigställdes förra året. Men även alla unga som söker sig hemifrån har problem att hitta sin första bostad. Utan eget kapital är möjligheterna närmast obefintliga att hitta ett eget förstahandskontrakt. Nu varnar inte bara studentorganisationerna för utvecklingen utan även näringslivet. Risken är att företagens utvecklngskraft bromsas när ny arbetskraft inte kan söka sig till länet för att jobba.
Den tydliga uppdelningen på bostadsmaknaden mellan de som har och de som inte har valmöjligheter är resultatet av en medveten förd politik. Antalet planerade nya bostäder i allmännyttan har med politiska beslut bromsats till förmån för bostadsrätter. Utförsäljnngen av 30.000 allmännyttiga lägenheter under de senaste sex åren varit avsiktlig i syftet att minska de allmänna bolagens verkningskraft på bostadsmaknaden.
Byggbolagen som får mark att bygga på ser möjligheterna att tjäna snabba pengar på försäljningar av hela hus till bostadsrättsföreningar och på den marknaden efterfrågas bara större lägenheter eftersom de vänder sig till de medborgare på bostadsmarknaden som redan har valmöjligheter.
Vad som krävs för att komma tillrätta med bostadsbristen är en politk som förs i syfte att bygga lägenheter som unga har råd att efterfråga. Marken till studentlägenheter bör vara så billig att kommunens avkastningskrav inte slår igenom på hyrorna. De sk tomträttsavälderna kan sättas lågt i utbyte mot krav på byggnation av mindre lägenheter. Kommunen bör också styra sina egna bolag till att producera mer och billigare. Det behövs en succesiv ökning av byggandet av lägenheter från dagens 3500 lägenheter per år till det dubbla för att vi långsiktigt ska nå balans på bostadsmarknaden. Redan nu bör all mark som är planerad för bostäder, men som ännu inte påbörjats, användas för tillfälliga lösningar för studenter. Inom ett år skulle flera tusen studentlägenheter kunna ordnas om kommunen använder de redskap som finns tillgängliga, men för det krävs en bestämd vilja. Frågan är om den viljan finns hos den nuvarande borgerliga majoriteten?