Staden i framtiden: Staden utan segregationen

Stockholm består av många olika stadsdelar. De är olika gamla, har olika historia, representerar olika stadstypologier med varierande arkitektur. Gemensamt har de att de är alla organiserade likt öar av bebyggelse i landskapet. Den gamla innerstaden ligger utspridd på öar och landtungor i Mälarens och Saltsjöns vatten, de yngre stadsdelarna är också utformade som öar, men på land. Stadsdelarna är separerade av grönområden och skogspartier, sammanbundna enbart av tunnelbanelinjer och enstaka vägar. Stadsdelarna hålls ihop, inom sig, av gator som antingen är utformade som ett nät (före modernismens genomslag) eller som ett antal återvändsgränder (modernism, miljonprogram).

 

När Stockholm på allvar började växa utanför tullarna var det först som municipalsamhällen med egen identitet och lokaliserade en bit från innerstaden som Gröndal, Aspudden, Midsommarkransen, Råsunda etc. Senare, under funktionalismen utvecklades homogena bostadsområden med likadana, ofta parallellt placerade smalhus. Under 40- och 50-talet anpassades bebyggelsen mer efter topografin och stadsdelarna organiserades efter en idé om grannskap. En trygg och överblickbar ”by” stod modell. Redan när dessa ytterstadsområden byggdes var de planerade för relativt socioekonomiskt homogena grupper, dvs. arbetare och lägre tjänstemän. Ytterst få bostäder för en bemedlad medelklass eller överklass finns i dessa flerbostadshusområden. De bosatte sig i villor lite längre ut. Segregationen var redan ett faktum. Detta mönster har sedan utvecklats vidare i kraftfältet mellan det ö-lika bebyggelsemönster och en segregerande marknadsekonomiskt drivna stadsutvecklingen, dvs. de redan ekonomiskt starka stadsdelar skyddat sin identitet och socioekonomiska profil genom att säkerställa att kompletteringsbebyggelsen håller samma exklusiva nivå som den befintliga (om något byggs överhuvudtaget ) medan områden med enklare bostäder hela tiden kompletteras med samma enkla typ av byggnader för samma socioekonomiska kundsegment.

 

När vi talar om segregation och om att motverka segregation i stadsplanering brukar det främst handla om två spår. Det ena om att som när miljonprogrammen byggdes höja boendestandarden för alla. Det andra om blandade boendeformer (radhus i flerbostadsområden och viceversa, bostadsrätter i hyresrättsområden och vice versa). Det är viktiga verktyg, men ett perspektiv som saknas i diskussionen är hur staden kan byggas ihop med hjälp av gatunät, offentliga funktioner och allmänna platser.

 

De frågor vi ställer oss i workshopen är:

 

–          Är Stockholms ölandskap verkligen ett måste i Stockholmsgeografin? Finns det ett alternativ och hur ser det i så fall ut?

 

–          Hur kan stadsplaneringen bidra till en icke-segregerad stad?

 

–          Hur skulle staden utan segregationen se ut? Hur kan Arkitektur Stockholm bidra till en stad utan segregation?

 

När? 25 januari klockan 18:00

 

Var? Socialdemokraternas hus på Sveavägen 68

3 responses to “Staden i framtiden: Staden utan segregationen

  1. Pingback: Open space om genus och stad | Tomas Rudin

  2. Pingback: Staden utan segregationen – Finns den? | Tomas Rudin

  3. Pingback: Stockholms väg bort från segregationen | Tomas Rudin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s