Monthly Archives: februari 2013

Här är ett förslag: Skapa lägen för vattenvillor i Stockholms maritima områden

Att bo nära vattnet har varit attraktivt i alla tider, samtidigt som många även vill bo stadsnära. Oftast är dock de mest attraktiva vatten- och stadsnära lägena ur bostadssynpunkt redan tagna i anspråk, vilket gjort att nya boendeformer som bobåtar, s.k. vattenvillor blivit aktuella.

Denna relativt nya boendeform gör att man både kan bo på vatten- och stadsnära platser, samtidigt som den flytande bostaden förnyar stadsbilden och förtätar staden. Bobåtar tillåter ett vattennära läge och är flexibla och anpassningsbara boendemöjligheter eftersom bostaden vid behov kan flyttas. Förutom att permanentboende på bobåt skapar fler bostäder och kan ge staden ytterligare en boendeform skulle det ge staden ökat liv och rörelse och stärka Stockholms profil som sjöstad.

Med den begränsade omfattning båtboendet har bör möjligheterna underlättas om det sker under ordnade former på fasta platser, utan att allmänhetens tillträde till stadens kajer begränsas och utan att båttrafik försvåras. Och med regelverk på plats som svarar mot de höga krav stockholmarna ställer på miljön utmed kajerna borde Stockholms stad möta upp denna företeelse, som är en naturlig och värdefull utveckling i bostadsbristens Stockholm. Det är samtidigt viktigt att se över rådande bestämmelser så att permanent boende på båtar kan bli ett tillskott och inte ett problem för Stockholm.

Eftersom den här nya typen av bobåt s.k. vattenvillor är att anse som lös egendom och inte som fastighet behövs inget bygglov då bygglov inte föreligger för bobåtar i allmän hamn, detta regleras i miljöbalken och inte i PBL. Vidare uttrycker Skatteverket att bobåt ska anses vara lös egendom om denna inte har fästs vid eller i marken på ett sådant sätt att den inte med lätthet kan flyttas.

Många har tankar och åsikter om husbåtar, allt från att husbåtar förknippas med ett ohälsosamt boende med fukt och mögelproblem, till att man tycker de är miljöbovar som släpper ut avloppsvatten och bränsle i vattnet. Husbåtar får ibland även kritik för att de ser risiga ut och förstör stadsbilden.

Med en ny typ av bobåt s.k. vattenvillor kan man ändra på det. Att bobåten är miljövänlig har en avgörande betydelse då Stockholm och stockholmarna ställer höga på miljön. Båten installeras med solceller och solpaneler efter behov, eget vattenreningsverk, avloppsvatten från båten som är näst intill drickbart.

Enligt Sjöfartsverket och Skatteverket är bobåtarna att betrakta som fartyg. Ägaren kan när som helst lossa förtöjningen och segla ut på fjärden. Västerås kommun har godkänt ett projekt med den här typen av vattenvillor där de första tio vattenvillor redan är sålda och ytterligare ett 50-tal planeras. Planerad inflyttning ska ske våren 2013.

Några av de problem som tidigare lyftes fram som hinder skulle idag vara lösta i och med den här typen av bobåt, t.ex. krav på bygglov, hanteringen av avloppsvatten, folkbokföring av de boende, försäkringslösningar osv.

Staden kan och bör inte säga nej till den här typen av bobåtar då det strider mot EU-rätten om den fria röligheten inom EU.

Tolv år av utredningsarbete och bristande politisk vilja

Efter en motion från Lena Adelsohn Liljeroth beslutade kommunfullmäktige i november 2000 att Stockholms Hamn AB skulle genomföra ett pilotprojekt beträffande boende på båt vid Söder Mälarstrand. Som en del i genomförandet träffades hyresavtal direkt med fartygsägarna och för att få kajplats i Stockholms innerstad måste fartyget/båten ha en fartygsliknande silhuett. Det finns också bestämmelser om att båtarna ska vara försäkrade och registrerade i Sjöfartsregistret.

Hamnstyrelsen ansåg i sitt remissvar i det av KF beslutade ärendet att båtboendet har en berättigad plats inom Stockholms stad. Och efter ett antal år av utredningar driver Stockholms Hamnar sedan 2008 projektet Bo på båt. Projektet omfattar 25 kajplatser vid Söder Mälarstrand och i slutet av september 2011 skrevs det första kontraktet.

Stockholms Hamn AB fick också i uppdrag att inventera vilka kajavsnitt som kan utnyttjas för permanent boende på båtar som framför allt ur stadsmiljösynpunkt skulle ha mycket att vinna på det levande kajliv ett permanent boende på båtar leder till. I samma ärende föreslog dåvarande borgarrådet Cederschiöld, utöver permanentboende som pilotprojekt vid Söder Mälarstrand, också att diskussioner kontinuerligt skulle föras med andra intresserade.

Parallellt med 12 års utredningsarbete och slutligen pilotprojektet vid Söder Mälarstrand har en annan typ av bobåtar s.k. vattenvillor utvecklats på marknaden som inte omfattas av kraven på bygglov, vatten- och avloppshantering osv.

Krav som skapar stora problem för staden att lösa och för båtägarna att uppfylla. Det visar sig nu drygt ett år efter det första kontraktet skrevs, att många av de 25 avsatta kajplatserna står outhyrda. Dels beror detta till stor del på att de fartyg som ska få tillstånd att ligga vid kaj måste hålla s.k. Stockholmsklass, vilket bl.a. omfattar nuvarande krav för fritidsfartyg, SH-klass och att fartyget måste klara av att pumpa allt svart- och gråvatten med en så kallad LPS-pump (Low Pressure Sewer eller tryckavloppssystem). Och dels är avtalstiden för kort. Höga krav ska även i framtiden ställas på ordning och reda, underhåll och skick men nuvarande regelverk och avtalstider är otidsenliga, därav det bristande intresset från allmänheten. Dessa bör ses över och marknadsanpassas till dagens behov och utveckling.

Vi föreslår att staden reviderar det nuvarande pilotprojektet Bo på båt med en komplettering med den här nya typen av vattenvillor (bobåtar) som är självförsörjande på ett helt nytt sätt i jämförelse med de skutor som idag ligger förtöjda längs Söder Mälarstrand.

Den här nya typen av båtboende innebär inga kostnader för staden och torde vara helt i linje med stadens översiktsplan ”Promenadstaden”, antagen av kommunfullmäktige den 15 mars 2010 där det noteras att staden länge har arbetat för att öka tillgängligheten till sjöar och vattendrag genom nya strandpromenader och omvandlingen av tidigare hamn- och industriområden till nya vattennära stadsdelar.

Framtiden ser lovande ut för boende i vattenvillor, då intresset ökat de senaste åren från både privatpersoner och kommuner som följd av de senaste årens uppmärksamhet i media och planering av områden runt om i landet.

Vi vill tillsammans med aktörerna på marknaden förstärka Stockholms signum och attraktionskraft genom att bidra med den politiska viljan.

Här är ett förslag: Öppna Klara gårdar och bygg Klarapassagen, ett öppet vardagsrum mitt i city

Mitt i city vilar en liten pärla från en svunnen tid som kan vara grunden för en helt ny utveckling av city. Det är i kvarteret mellan Gamla Brogatan, Korgmakargränd och Bryggargatan som fastigheterna, ägda av Familjebostäder, omgärdar ett antal slutna innergårdar som idag endast nås via portkoder eller med nycklar. Gårdarna är bevarade sedan Klarakvarteren revs och är små idyller med parker och prång som vindlar sig igenom den gamla klassiska arkitekturen i området. Här ligger också Korgmakargränd som överbyggts en gång i tiden och som idag är en undanskymd och märklig plats mitt i city.

Denna plats ligger mitt i city och skulle med relativt enkla insatser kunna öppnas upp för restauranger, butiker och upplevelser, vilket skulle ge citys norra Klarakvarter det folkliv som det så länge saknat.

Jag föreslår i en motion att staden definierar området som ett utvecklingsområde i syfte att öppna upp kvarteren kring ”Klara gårdar”, för besökare och entreprenörer. En modern passage ”Klarapassagen” skapas av Korgmakargränd mellan gamla Brogatan och Bryggargatan.

Från Klarapassagen vandrar besökaren fritt mellan kvarteren via de portar som idag hålls låsta. Genom att öppna de bakomliggande gårdarna och förbinda dem med omkringliggande gator Bryggargatan och gamla brogatan skapas ett lugnt smultronställe mitt i city, där restauranger, lekplatser, ateljéer, pubar, caféer och andra upplevelser kan rymmas som skapar ett innerstadsrum för alla Stockholmare.

Liknande platser har blivit mycket populära i andra delar av världen. Som förebilder kan nämnas Hackescher Höfe och Hackeschen Markt i Berlin eller Carnaby street i London. Även Köpenhamn har skapat innerstadsrum av flera bakgårdar som öppnats upp för allmänheten.

Ett utvecklingsprojekt bör initieras av staden där de omkringliggande fastigheterna bjuds in till samtal för att utveckla området. Kvarteren runt omkring har trots dess centrala läge relativt sett låg omsättning och kundflöden. Däremot skulle Drottninggatans puls kunna avlänkas till Klara gårdar och fläta samman de idag mörka otillgängliga kvarteren med folklivet i city.

Idag är Kv Lammet som ägs av Familjebostäder den fastighet som har högsta möjliga skyddsklassning vilket även gäller de fantastiska gårdarna. Mot markplan har lägenheterna inrymts som kontor eller enklare arbetsplatser. Med enkla medel skulle gårdarna istället kunna visas upp för allmänheten och inredas varsamt med serveringar eller aktiviteter med högt upplevelsevärde. ”Klarapassagens” sträckning däremot, genom Korgmakarggränd och längs Bryggargatan, går genom ett område som tål en omfattande förändring. Husen här är lågt klassade och har idag kala och mörka fasader mot gatorna.

Klara gårdar och Klarapassagen ska vara öppna dygnet runt och ge besökaren en känsla av samhörighet. Det är vår stad, vårt city och t o m den lugnaste av platser kan finnas mitt i stadens puls, stök och glam.

Jag har nu i enmotion föreslagit att staden utser området mellan Gamla Brogatan, Korgmakargränd och Bryggargatan till utvecklingsområde i syfte att skapa ett öppet upplevelseområde här kallat Klara gårdar och Klarapassagen med restauranger, intressanta besöksplatser, caféer och udda butiker. Socialdemokraterna arbetar för att det kan bli verklighet.

SVT uppmärksammade förslaget i ett inslag i ABC som du kan se här.

Låt Fryshuset bli självständiga och få ta över fastigheten för den framtida ungdomsverksamhetens bästa.

Fryshuset är en institution som funnits i Stockholm stad sedan 1984. Det grundades av den nyligen avlidne Anders Carlberg som ett svar på ungdomars skriande behov av lokaler för idrott och musik. Genom åren har verksamheten utvecklats och finns nu i flera delar av landet bl a i Göteborg och Malmö. I Stockholm är numera Fryshuset en institution som är välkänd och enormt uppskattad av ungdomar i alla åldrar. De som idag nyttjar fryshusets verksamhet är generationer av ungdomar som aldrig upplevt tider utan ett Fryshus. Den trovärdighet som Fryshuset arbetat upp i ungdomsgrupperna är ovärderlig för Stockholm och kan utvecklas vidare i framtiden för att sprida exemplet över staden med en plats för ungdomar där alla sociala grupper och mönster blandas i en verklig mångfald.

En av Anders Carlberg sista önskningar i livet var att Fryshuset skulle få möjlighet att äga sitt eget hus istället för att som nu vara beroende av stora bidrag för att betala höga hyror till fastighetsägaren, SISAB. Nu pågår en insamling till Anders Carlbergs minne i syftet att försöka få ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa loss fastigheten. Eftersom SISAB är ett kommunägt bolag och kommunen förfogar över hela stadens ungdomsintresse så tycker jag att det vore lämpligt att Stockholm stad överlåter fastigheten till Fryshuset. Det skulle stärka fryshusets möjligheter att utvecklas och det skulle betala sig många gånger om som en försäkring i att Fryshusets numera institutionella och gedigna existens kan säkras för framtiden.