Monthly Archives: mars 2012

Här är ett förslag: Ett vackert studenttorn till söder

Stockholm saknar studentbostäder. Stockholm behöver fler byggnader av utsökt arkitektur. Stockholm behöver ett pulserande student-söder.

Arkitekterna Utopia har på byggherren Åke Sundvall AB ritat ett utsökt studentkvarter på höjden. Tornet finns presenterat i sin helhet på Utopias hemsida och ritades ursprungligen för en placering på Östermalm. Stadens tjänstemän valde dock ett annat hus på platsen som innehåller färre studentlägenheter. Men studenttornet är för bra för att hamna i papperskorgen. Det måste finnas en plats i Stockholm för en så praktisk och vacker byggnad.

En sådan plats är vid Jägargatan bakom södersjukhuset. På ett berg bakom de redan höga husen skulle studenttornet kunna sträcka sig upp mot himlen med en fantastisk utsikt över Årstaviken och söderort. I kvarteret ligger sedan tidigare sjuksköterskornas studentlyor så mixen lär bli pulserande.

När socialdemokraterna drev fram att skatteskrapan skulle byggas om till studentbostäder var det många som rynkade på näsan, men knappast idag. Runt den nuvarande studentskrapan är det liv och rörelse. Hela SOFO vibrerar av ungdom och puls. Studenter livar helt enkelt upp staden. Tänk om söder kunde bli vår motsvarighet till Paris studentkvarter.

Jag har nu lagt en skrivelse i stadsbyggnadsnämnden om att tornet måste få en plats i staden och att jag särskilt föreslår berget bakom södersjukhuset. Södermalmsnytt uppmärksammar också frågan i denna veckas nummer.

Det är roligare att ha kul, dagens pensionärer är yngre än någonsin, låt oss se alla som medborgare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag träffade några hundra pensionärer på PROs representnatskap. Vi diskuterade den framtida staden. Temat var att det måste vara roligare att bli äldre. Att pensionärer också är medborgare och framförallt att dagens pensionärer är så pigga och friska. Men mycket i samhälet är organiserat för den yrkesarbetande befolkningen. Priser och tillgång till service sätts upp efter vad du har råd att betala, sällan efter vad som skapar livsglädje och rikedom hos alla medborgare. Entren till museerna var gratis fram till 2006. Sen höjdes avgifterna och besöksantalet gick ned. Många äldre och yngre barnfamiljer som hade funnit en källa till glädje och kunskap stängdes ut. Professorerna som hade en stadig publik i fyllda föreläsningssalar på museerna i alla möjliga smala ämnen fick återvända hem till tomma läktare på universiteten. Kollektivtrafiktaxan höjdes i samma veva. 20 kronor för en resa inom hela länet blev 100 kronor och ännu mer om du skulle riktigt långt. Inga större intäkter på denna förändring men färre äldre på bussarna blev det. Besöken hos dottern eler kompisen blev färre.

Pensionärer är duktiga på att organisera sina egna aktiviteter inte minst i PRO. Den nya pensionärsorgansationen är en modern folkrörelse. Själva ryggraden i svensk folkrörelsetradition har nu all tid i världen att arbeta med föreningar. Problemen att hotta samlingslokaler är jättestora, så stora att hela verksamheter uteblir. Kommunen borde kunna tillhandahålla samlingslokaler i alla stadsdelar så att föreningslivet kan blomma. Och varför inte också bidra till pensionärsorganisationernas egna verksamheter så att deras aktiviteter kunde nå ännu fler.

Ett exempel är hur de jobbar i Umeå. ”Kultur för äldre”är en spännande verksamhet som finansieras av Umeå Kultur och Umeå socialtjänst. Umeå kultur ansvarar för administrativa kostnader bl a lön och Umeå socialtjänst ger ett årligt arrangemangsstöd med 300 000 kronor. I och med ett genomsnitt på ca 7000-8000 arrangemang per år finansieras den största delen av nätverkets aktörer.

 T.ex. kan en musikterapeut delbetals av ett studieförbund och boendeenheten betalar en del av kostnaden samt pensionärerna  som deltar betalar själva 15 kr / person och träff. Umeå Kultur betalar resekostnaden och Umeå socialtjänst  ansvarar för lokalkostnaderna. Ett annat exempel: En stor jättepicknick, för seniorer genomförs i Umeå i varje vår. Ca 1500 pensionärer deltar. Kostnaderna fördelar sig enligt följande: Umeå Kultur ansvarar för gager till medverkande artister tillsammans med studieförbunden. Samhällsbyggnadskontoret och Umeå Fritid bidrar med allt praktiskt; stolar, bord, till gång till parken m.m. Pensionärsföreningarna är funktionärer hela dagen.

En stor del av det som arrangeras ingår i ordinarie verksamhet, men riktas till de äldre, och kräver därför ingen extra finansiering, t.ex. skolors och förskolors ”generationer i samverkan”.

 Jag skulle vilja att vi satsade stort på sådana aktiviteter i Stockholm som gjorde det roligare att leva i alla åldrar. Men just de äldre som har all tid just nu behandlas ofta som undantag i vårt samhälle. Jag vill ändra på det; för det är roligare att ha kul.

Ung Göteborgare bakom (s) förslag om studentlyor i St Görans gymnasium

20120329-064156.jpg
Robert Kjell, arkitekt, Göteborg

I januari för ett år sedan hörde Robert Kjell av sig till S-kansliet i stadshuset och undrade om inte St Görans gymnasium kunde göras om till studentbostäder. Huset stod tomt sedan 2008 då sista skoleleven travade ut från byggnaden.
Id’en var så bra att vi förde fram den som ett förslag till kommunstyrelsen och idag går startskottet för att det ska kunna bli av. Alla partier har uttalat sitt stöd för iden och idag tar stadsbyggnadsnämden de första stegen mot ett förverkligande. Om allt går smidigt så kan ett bygglov och en byggstart ske redan nästa sommar.
Det handlar om 250 lägenheter i ett av stadens mest centrala lägen. Vilken ide! Det är nog många framtida studenter som kommer tacka Robert för den.

Har du någon id’e om Stockholm så hör gärna av dig till mig här på bloggen eller via min mail tomas.rudin@stockholm.se

Ps. Artikeln om det här finns i dagens DN Sthlm, men tyvärr inte på nätet (än?).

Kombolägenhet kan vara en lösning för ungdomar i Stockholm

Ungdomar trängs ut från bostadsmarknaden i Stockholm. Allt högre priser och färre små hyreslägenheter gör ekvationen omöjligt för alla som saknar ett eget kapital. Idag lägger jag fram ett förslag om Kombo-lägenheter på SvD Brännpunkt tillsammans med SSUs ordförande Gabriel Wikström. Vår id’e är att staden borde pröva en ny form av hyreskontrakt sk Kombolägenhet. Den skulle kunna sökas av en person som söker dela lägenhet med någon annan köande eller av två eller flera personer som söker dela en lägenhet tillsammans. Varje person i kombolägenheten betalar sin egen hyra, men kök, badrum och hall delas. Att dela lägenhet med personer man inte känner från början är kanske en främmande tanke för många äldre stockholmare, men studenter gör det redan ofta genom korridorer och för unga stockholmare som i allt större utsträckning bor inneboende är det också en vanlig boendeform. Idén med kombostäder har både utretts och testats av andra städer. Nu är det dags för Stockholm att ta det lilla och enkla, men viktiga, steget.

Är reklam som ser ut som gatukonst tillåten enligt stadens klotterpolicy?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett företag har hyrt hela rulltrappan vid Hötorget. En grafisk formgivare har fångat upp den internationella trenden med gatukonst och skapat en annorlunda miljö. Jag stannar upp tittar nyfiket på de olika bilderna. Hela rummet har fyllts av liv och karaktären av stel rulltrappa är nu istället en lekfull miljö.

Så jämför jag i minnet med en del bilder som jag sett i andra delar av Stockholm. Bilder som visades på stadsmuseets gatukonstvandringar före det att guiden fick sparken för att han JO-anmälde stadens klotterpolicy. Eller jag minns Graffittiskolan i Farsta som kulturskolan fick stänga för att den stred mot stadens klotterpolicy som säger att ingen verksamhet i kommunal regi får uppmuntra till olaglig Graffitti. Jag tänker också på de många roliga bilder jag sett på betong i Stockholm som städats bort inom 24 timmar för att nolltolerensen i Stockholm inte medger någon laglig yta alls för ideell konst.

Här vid Hötorget ser jag då min första helt lagliga installation av Gatukonst i Stockholm under rådande nolltolerens och frågan kommer smygande; vad fick de betala för det här?

To be continued…

PS. Jag har i olika sammanhang bl a här på bloggen förordat att nolltolerensen ska avskaffas och att stadens klotterpolicy ska göras om. Jag föreslår i en motion till kommunfullmäktige sk. offentliga atteljeer, där staden skulle bejaka konst av alla slag. Poängen med sådana lagliga väggar är att hela frågan om brott och konst reds ut en gång för alla. Skadegörelse är där det inte är tillåtet helt enkelt. Idag är det inte tillåtet någonstans. Såvida du inte betalar för det offentliga utrymmet.

Är all grönmark på rätt ställe? Mycket grönt skapar otrygghet och barriärer i Stockholm.

20120323-132452.jpg
Utsikt från Högdalstoppen mot Stockholm city

Sett från ovan är Stockholm långt ifrån färdigbyggt. Grönområde efter grönområde avlöses av hus och infrastruktur, men fortfarande dominerar skogen i staden utanför tullarna. I debatten om grönområden är alltid utångspunkten att en grönyta alltid ligger på rätt ställe eftersom den representerar något naturligt och ursprungligt. Men vi som bor i en storstad måste ställa oss frågan om all grönmark är av godo och om den ligger på rätt ställe. En del grönytor är väl använda och älskas av medborgare. Bad, parker, skogsdungar är ofta de kvalite’er som lyfts fram av förortsbor som de viktigaste kvaliteerna i boendet. Samtidigt finns en omvänd fråga nämligen de oanvända ytornas avigsidor. Sett med trygghetsögon är många skogsdungar istället barriärer som skär av oss från platser och funktioner. En parkväg i mörker är inte trevlig medan en ljus är tillgänglig. En park som bara används av hundägare är t ex inte lika trevlig och gästvänlig för hundrädda osv.
I mötet med staden måste vi ställa oss frågan om vissa grönytor kan flyttas, ersättas eller anpassas till storstadens krav på trygghet och framkomlighet. Jag lägger därför ett förslag i kommunfullmäktige om att staden ska ta fram en trygghetsanalys av våra grönområden så att vi får reda på hur de boende upplever sina grönområden. En del kommer ses som tillgångar, andra kommer ses som nackdelar. Denna diskussion bör föras parallellt med frågor som rör grönytors bevarande och därför bör trygghetsanalysen omfatta hela stadens grönområden.

Stadsbiblioteket behöver byggas ut eller flyttas. Renovering räcker inte…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stadsbiblioteket är i förtvivlat behov av nya och fräscha lokaler. Det nuvarande biblioteket byggdes på 1920-talet och ritades av den berömde arkitekten Asplund. Lokalerna är fantastiska men har efter 100 år blivit trånga. För fem år sedan gjordes en inventering av behoven och då saknades 20.000 kvm lokaler för att möta framtidens behov av barnbibliotek, ungdomssalar, grupprum, forskarplatser och inte minst plats för fler böcker. Efter det genomfördes en mycket uppmärksammad arkitekttävling som avgjordes men som aldrig slutfördes. Istället meddelade den styrande borgerliga majoriteten att ingen utbyggnad skulle ske pga ekonomiska skäl.

Igår beslutade emellertid fastighetesnämnden att en utredning om en renovering av lokalerna skulle tillsättas. Förutom renovering av lokalerna ska en inventering göras av vilka ytor som kan göras publika av de idag undanskymda källere och prång som finns i det hundraåriga huset.

Jag gjorde en rundvandring i det fantastiska biblioteket härom dagen och fann följande:

1. Renoveringsbehoven är uppenbara. Det är mer än 30 år sedan lokalerna renoverades.

2. Behoven av nya lokaler som tillskott till verksamheten är lika uppenbara. Det går inte att inrymma framtidens utvecklingsbehov i trånga källare och prång. Visst skulle en del kunna göras tillgängligt men det svarar inte alls upp emot de behov som specificerats om 20.000 kvm och behoven kvarstår.

Det finns egentligen bara två realistiska alternativ för ett framtida stadsbibliotek som jag ser det. Antingen bygger staden ut Asplundska biblioteket och moderniserar det till ett fungerande stadsbibliotek, eller så flyttar man stadsbiblioteket och bygger ett nytt i något annat läge och gör om det befintliga till ett lokalbibliotek. Jag menar att i båda fallen bör det nuvarande huset renoveras men vi kan inte i det här läget utesluta en utbyggnad och tvinga de nu trångbodda verksamheterna att anpassa sig ned i källare och prång. Stockholms växande befolkning behöver ett växande stadsbibliotek. Det finns lösningar i materialet som lämnades in i arkitekttävlingen som går att använda som inte behöver kosta mer än vad som kan anses rimligt för ett växande bibliotek. Jag har för avsikt att presentera ett sådant alternativ i nästa vecka, men det kan säkert finnas fler. Jag vill i alla fall att debatten lyfts, för endast en renovering räcker inte.

To be continued…