Monthly Archives: maj 2013

Bussar, tunnlar och explosioner

Igår fastnade en buss i Klaratunneln. En gasflaska började läcka och hela tunneln fick stängas av från kl 2 på natten fram till lunch dagen därpå. Tack och lov exploderade gasen inte och ingen kom till skada den här gången. Men sådana här olyckor och andra händer. Enligt SL brinner var hundrade buss någon gång och de nya bränslena är högexplosiva.
Vad skulle hända om en sådan här olycka inträffar i den nu planerade lösningen för Slussen där en hel bussterminal ska sprängas in i Katarinaberget? SL har avvisat lösningen bl a av säkerhetsskäl då ledbussarna tvingas backa ut från hållplatserna inne i bergrummet. Ändå har staden planerat för en tunnellösning i bergrum.
Jag har sagt det förut men upprepar det gärna att det bästa läget för en ny bussterminal är i dess nuvarande läge. Det är säkrare, närmare tunnelbanan och betydligt billigare att genomföra.

Här är ett förslag: Bygg en vertikal park i city och gör det grå lite grönare

20130513-202449.jpg
Madrids vertikala park utanför kulturhuset

20130513-202532.jpg
Tekniken gör en vägg grön med perenner som tål vinter och skugga

Det är stora förändringar på gång i city. Men än så länge mest på insidan av husen. Det sk Swedbankhuset (gallerian) ska byggas om invändigt och ovanpå. SEB-bankshuset som markerar gaveln på Sergels torg ska också byggas om, mest invändigt. Och just nu byggs hela däcket ovanpå Sergels torg om, men kommer efter ombyggnad se likadant ut som innan.
Jag efterlyser lite mer förnyelse av city. Tidigare har jag föreslagit att Brunkebergstorg kunde utvecklas och bli en spännande plats för mat och uteliv. Se mitt tidigare inlägg i tidningen Metro om Brunkebergs torg här.
Ett annat förslag som skulle försköna city vore att anlägga en vertikal park på någon av gavlarna i området. En vertikal park är precis vad det låter som, en park på höjden utmed en vägg. Tekniken har utvecklats i södra europa och finns nu i flera städer. I Paris är det som inslag i väggar vi ser dem t ex på Cartiers huvudkontor (se nedan) eller på väggarna till det vackra Afrikanska museet alldeles intill Eifeltornet.
Mitt förslag är mest inspirerat från den stora vertikala trädgård som återrfinns utanför kulturhuset i Madrid (se ovan). Platsen har blivit en varm, mjuk plats mitt i hetsen runt Madrids city och är idag ett vallfärdsmål i sig i staden.
När jag står i city och ser mig omkring är upplevelsen häftig för Sergels torg sjuder av liv. Trafiken som svingar sig runt glasobelisken och som ändå lämnar detta jättelika torg ifred. Volymen mellan huskropparna är ju en upplevelse i sig. Ingen offentlig plats är så total och storslagen i stenstaden och det är också här som folksjälen i Stockholm har sitt centrum. Det är hit som fansen samlas när vi vinner VM i Hockey. Det är också hit som folk söker sig för att ge uttryck för åsikter. Hungerstrejkande blandas med kulturframträdanden. Platsen fungerar verkligen.
Men inom ett område fungerar inte city som det var tänkt. Det gröna saknas. Ursprungligen var takterasserna mellan Hötorgshusen öppna för allmänheten och där skulle flanörer möta grönska och lungn. En gång var det också en terass utmed SEB-huset. Men steg för steg stängdes terasserna och idag är stämningen och intrycken runt plasterna grå.
Jag tror att en vertikal park skulle lyfta blicken från betongen upp mot terasserna. De kan också öppnas och förgrönskas men också befolkas med restauranger och caféer. Om förbindelser kunde öppnas mellan husens terasser skulle city både få en park en ny våning för förströelse och paus i den annars uppskruvade volymen och pulsen.
Jag har idag lämnat in en motion (ett förslag) till kommunfullmäktige där jag föreslår att staden undersöker möjligheten att anlägga en vertikal park på någon av gavlarna i city. Vi får se vad den styrande majoriteten tycker om det, men visst vore det ett lyft för vårt öppna city.

20130513-210255.jpg
Cartiers huvudkontor, Paris

20130513-210355.jpg
Cartiers huvudkontor, Paris

Låt glasklockeområdet bli spektakulärt – Låt huset vara högt!

Idag har vi stadsbyggnadsnämnd i Stockholm. Ett av de ärenden vi har uppe gäller Norra Djurgårdsstaden, och det område där gasklockorna idag står. Sedan länge har det funnits en plan på att bredvid glasklockorna, på den plats där en av dem idag står, bygga ett modernt, högt och spektakulärt bostadshus. 170 meter högt och fantastiskt vackert skulle det bli. Det blir dessutom en oerhört häftig brytning med det gamla glasklockeområdet.

När ärendet kommer upp i nämnden idag är förslaget att huset ska sänkas. 30 meter lägre ska det bli. Det är otroligt sorgligt. Inte bara för att det blir färre bostäder utan för att Stockholm riskerar att missa chansen till en otroligt häftig byggnad. Jag och socialdemokraterna kommer att föreslå att huset ska fortsätta vara 170 meter högt. Jag hoppas att Regin Kevius och Moderaterna går med oss. Låt oss gemensamt våga hålla fast vid den här planen och ge stockholmarna det häftiga hus vi från början lovat.

Dansintresset växer i Stockholm, det behövs fler lokaler

Dansintsset är stort i Stockholm och med det växande intresset så har det blivit trångt på de ställen där dans utövas idag. För att öppna nya möjligheter för dans och för att väcka intresse i frågan lägger jag och Emilia Bjuggren fram en skrivelse i både kulturnämnden och i idrottsnämnden.

Utred det ökade behovet av dans- och idrottslokaler i Stockholm och samordna resurserna

Bristen på lokaler i staden är stort, det gäller såväl möteslokaler som idrotts- och danslokaler.

I samband med verksamhetsövergången (ärendet är uppe till behandling i kulturnämnden 2013-05-21) av samlingslokalen Alviks medborgarhus till föreningsdriften har behovet av ändamålsenliga dansytor, både för barn- och ungdomar men också vuxna framkommit.

Idrottsnämnden har samtidigt ett ärende gällande inhyrning av idrottsytor i Campus Konradsberg uppe för behandling 2013-05-21 där en del av ytorna består av dans- och dramasalar. I det ärendet beskriver förvaltningen att ”dans- och dramaverksamhet inte är idrottsnämndens huvudsakliga ansvar. För dessa verksamheter ansvarar vanligtvis kulturskolan.”

Dansklubbar m fl i staden har utryckt bristen på ändamålsenliga danslokaler samtidigt som ett Idrottspolitiskt program för 2013-2017 har antagits av kommunfullmäktige där ”Stockholms stads mål med det idrottspolitiska programmet är att stimulera fler stockholmare till att bli fysiskt aktiva!” Vidare står det i programmet ”Det är av stor vikt att alla intressenter drar åt samma håll för att få fler fysiskt aktiva och för att nå ut brett med budskapet krävs också en bred samverkan mellan aktörer på både lokal och övergripande nivå. Detta gäller inte minst informationsinsatser om vikten av en hälsosam livsstil och vilket utbud som finns i staden.”

Särskilt prioriterade grupper är:
• Ungdomar 13–20 år, särskilt flickor
• Flickor 7–20 år med utländsk bakgrund
• Personer med funktionsnedsättning
• Barn och ungdomar 7–20 år med lägre socioekonomisk bakgrund än genomsnittet

Stockholms stad ska arbeta för att alla invånare i Stockholm ska vara och förbli fysiskt aktiva. Stadens övergripande arbete syftar till att få fysiskt inaktiva i alla åldrar att börja idrotta/motionera. Dessutom är ett av KF:s mål 1.6 Stockholmarna är nöjda med kultur- och idrottsmöjligheterna i Stockholm.

Utöver Idrottspolitiska programmet finns också flera utredningar som visar att framförallt flickor efterfrågar danslokaler och ökade möjligheter att utöva dans- och gruppträning.

Efterfrågan på danslokaler och idrottspolitiska programmets prioriterade grupper torde få stadens förvaltningar att samverka. Men vi befarar att så inte är fallet. Vi ställer oss istället frågan om stadens program och mål endast är en ambition i retoriken och inte i praktiken?

Mot bakgrund av ovan önskar vi en redovisning om på vilket sätt den breda samverkan sker.
Har kultur- idrottsförvaltningen en dialog om hur man tillsammans kan arbeta för det övergripande målet om alla invånare i Stockholm ska vara och förbli fysiskt aktiva?

Vilka informationsinsatser görs för att informera stockholmarna och i synnerhet föreningslivet om vilka lokaler som finns? Och hur avser man samutnyttja de lokaler som finns i staden oavsett vem som är ytterst ansvarig.

Tomas Rudin (S)​Emilia Bjuggren (S)

Moderaterna missköter Stockholms värdskap för VM

20130515-081303.jpg
SvD Sport onsdag 15 maj 2013

Det är så roligt att Hockey-VM spelas i Stockholm. Intresset är stort från hela världen. Och det går hyfsat för tre kronor. Men det är så tråkigt att behöva läsa att VM-generalen Tony Wiréhn är besviken på staden som värd. En halvtimmes möte med Sten Nordin är allt de fått av intresse. På konkreta erbjudanden som t ex bonusmatcher i PR-syfte och andra idéer har intresset varit njuggt. Hela staden skulle naturligtvis ha signalerat värdskap och folkfest. Var är flaggorna, vimplarna eller bara logotyperna?
Runt Globen är det feststämning, men bara där. Det är banne mig en skandal att tre kronor inte möts av en stoltare huvudstad!
Vi hade kunnat bjuda hockeylagen på bankett i blå hallen. (Det är förresten inte försent om moderaterna vill bättra på sitt skamfilade värdskap.) Men bara ett möte med borgmästaren kunde vara tillräckligt. Varför sitter inte vår borgmästare på hedersläktaren på Globen? Är han inte lika intresserad av hockey som t ex Volvo ocean race som fick 50 miljoner kronor av staden bara för att göra ett stopp i Stockholm?
Kunde inte SL ha nappat på idén med sponsorskap? Istället fick arrangörerna kalla handen av trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (m). Även han bjöd tydligen på en trettiominuters på rummet med arrangörerna, men det var allt.
Jag tycker det är svagt av Stockholm att inte bjuda upp till hockeydans när vi har chansen. Se på Göteborg eller andra värdstäder hur de glänser i prakt och fest och jämför med våra trötta företrädare som antagligen inte kan skilja på en puck och en boll och som definitivt inte följer VM med glädje. Jag skäms över vår stads representativa uppträdande!

Kulturen skärs ned med Madeleine Sjöstedts goda minne

Jag har idag svarat Madeleine Sjöstedt i SvD angående kulturanslagen som skärs ned i Stockholm. Här är artikeln.

Madeleine Sjöstedt, du har rätt. Alla kostnader i min artikel var inte redovisade. Vi använde oss av de siffror som stadens kulturförvaltning har redovisat. Rätt ska vara rätt. Så låt oss titta en gång till. Diagrammet nedan innehåller HELA stadens kulturkostnader inklusive Kulturförvaltningen, Stadsteatern, Stadsarkivet och kulturen i stadsdelarna. Då ser vi en riktning på kultursatsningarna under din tid som ansvarig, och det är skarpt nedåt. Hur Madeleine Sjöstedt ska kunna räkna sig ur detta återstår att se. För oss som värnar om kulturen är det dock ett diagram av dysterhet.

Du har också rätt i att vi använder oss av måttet på kultursatsningar från kommunen och statens sida. Just eftersom det är dessa som vi förtroendevalda har mandat och möjlighet att påverka. När Sjöstedts ord om att ”bredda kulturens finansiering” ställs i sammanhanget som ges i diagrammet ovan, så är det svårt att inte dra någon annan slutsats än att det offentliga ska minska sin roll i kulturen, och det privata ska på något sätt täcka upp de brister som då uppstår. Kultur och konst ska bära sig självt, smalare yttringar kanske försvinner men det är ok eftersom marknaden då har talat.

Sjöstedt använder också en egen, kreativ form av bokföring om vi tittar på stadsdelsnämnderna. Av de 57,1 miljoner som staden ”satsade” på kultur på stadsdelsnivå, så gick hela 65 procent av dessa medel för att täcka upp andra underfinansierade verksamheter, som parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter – de går alltså inte till kulturen

Jag anser att det är avgörande att utveckla konstnärliga verksamheter istället för att avveckla dem. Jag tänker fortsätta att arbeta politiskt för bibliotekens överlevnad och utveckling istället för nedläggning. Jag vill ha en högkvalitativ kulturskola där fokus ska vara att nå fler än de knappt 10 procent av Stockholms unga invånare som nås idag, jämfört med de 30-40 procent av alla barn och ungdomar som nås i andra kommuner.

Under snart sju år har borgarna med Sjöstedt i spetsen ”understrukit vikten av att kulturanslagen ska gå till kulturen och konstnärerna. Inte till byråkrater eller lokaler.” Vilka dessa byråkrater är förklaras aldrig. När vi lyssnar på vad kulturarbetare anser om administration så har den snarare ökat än minskat. Verksamhetsstöd är numera ofta ersatt av projektstöd med konsekvensen att det bara blir ännu fler blanketter att fylla i.

Jag må vara ny gruppledare i Kulturnämnden men jag är bekant med stadens kulturverksamheter. Särskilt när det handlar om lokaler. Förutom de drastiska hyreshöjningar som många jag träffar vittnar om, så har ateljéstödet inte höjts sedan 2006. Till detta kan läggas nedmonteringen av stadens samlingslokaler och hemgårdar, verksamheter som är nödvändiga för en levande stad.

Jag är faktiskt riktigt förvånad över ditt svar på min artikel, Madeleine Sjöstedt. Hur ska kulturutövare bedriva kultur utan lokaler? Visst går det att spela parkteater några veckor om året under sommaren men övrig tid behövs det en lokal för ändamålet eftersom Stockholm är placerat där det är rent geografiskt. Att vår syn på kulturen skiljer sig åt visste jag innan, men att det var så stora skillnader var nytt för mig.

Jag är stolt men inte nöjd: Stockholm förärar Tage Erlander en plats med en offentlig toalett

20130504-101429.jpg
Tage Erlanders plats vid parkeringsplatsen utanför riksdagshuset

Det tog 20 år att få fram en plats för att hedra stockholmaren och statsministern Tage Erlander med en plats. Först diskuterades platsen framför Rosenbad, men det motsatte sig moderaterna. Namnberedningen återkom gång på gång med samma förslag eftersom de ansåg det som den mest logiska platsen. Och ingenting hände.
För några år sedan skrev jag en motion till kommunfullmäktige där jag begärde ett omtag i frågan och att en plats skulle tas fram för att hedra den mest uthålliga statsminister Sverige har haft (23 år). Kommunfullmäktige beslutade att döpa platsen framför Riksdagshuset mellan strömmen och Slottet till Tage Erlanders plats men i beslutet ingick att en konstnärlig utsmyckning av platsen skulle göras.
Nu är skyltarna äntligen uppe, men den konstnärliga utsmyckningen lyser med sin frånvaro. Det enda som markerar platsens läge är en offentlig toalett som visserligen fyller sin funktion, men som knappast kan sägas vara en förskönande utsmyckning på platsen.

Det är uppenbart för alla som besöker Platsen måste utformas på ett bättre sätt i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. Det finns konstnärer som hört av sig till staden som är beredda att hjälpa till, men de har hittills inte fått någon respons. Det är angeläget att staden redovisar en tidsplan och en budget för när en konstnärlig utsmyckning av platsen kan bli av och vilken process som kan leda dit.
Mitt förslag är att staden uppdrar till kulturförvaltningens ”Stockholm konst” att arbeta fram ett förslag till hur platsen kan ges den inramning som kommunfullmäktige beslutat och som är värdig Tage Erlanders insats för Sverige.

Jag lämnar nu in en sk interpellation till kommunfullmäktige där jag vill veta hur den styrande majoriteten tänker driva kommunfullmäktiges beslut om en konstnärlig utsmyckning av Tage Erlanders plats vidare.

Min fråga till ansvarigt borgarråd är när och hur en offentlig utsmyckning av Tage Erlanders plats kommer att genomföras?

20130504-104504.jpg
Här ligger Tage Elanders plats

Här är min motion om en plats till Tage Erlander som behandlades av kommunfullmäktige 2010