Monthly Archives: september 2012

Rinkeby centrum fortfarande i kris efter Boultbeeskandalen

Historien kring Rinkebys centrum är en skakande berättelse om hur kommunen lämnade en hel förort i sticket. Rinkeby var en sjudande gryta av spännande företag, offentliga förvaltningar och butiker med dofter och smaker från hela världen. Ett slitet centrum, visst, men ett levande och spännande. Sen sålde staden eller rättare sagt den borgerliga majoriteten i Stockholm tio förortscentrum till det engelska bolaget Boultbee. Skandalen kring affären växte då det visade sig att den nya ägaren var ute efter att plundra de nyförvärvade anläggningarna på pengar. Hyrorna närmast fördubblades samtidigt som underhållet uteblev. Snabbt drabbades bl a Rinkeby centrum av att dess goda rykte kom i svang. Företagare gick i konkurs, banken slog igen och stadens egna lokalkontor stängdes.
När så Boultbee gick i konkurs var det många som hoppades att en ny ägare skulle kunna vända utvecklingen. Tyvärr börjar nu många att höra av sig till mig med rapporter om att nästan inga förbättringar skett. Flera företagare vittnar t o m om att det blivit sämre.
Igår fick jag ett nödrop från en kvinna som driver en av butikerna i centrum. Hon har drabbats av att kackerlackor invaderat hennes butik och att en illaluktande vätska droppat in i butiken från taket. Trots upprepade anmälningar till den nya förvaltaren har inga åtgärder vidtagits. Nu har hon drabbats av svullnader på kroppen och är rädd för att det hör ihop med den illaluktande vätskan från taket i butiken. Ärendet är anmält till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Stockholm för utredning.
Jag menar att orsaken till vanskötseln av Rinkebys centrum ska sökas tillbaka till stadens bristande försäljning av anläggningen till Boltbee. Jag har själv inte talat med den nya förvaltaren men eftersom de tog över en kraftigt misskött anläggning får man anta att de behöver tid för att ågärda bristerna. Det är emellertid viktigt att staden och den nya förvaltaren tar tag i de akuta problemen omedelbart. Det är inte möjligt att vända Rinkeby centrums utveckling om inte företagarna som vekar där blir stolta över den anläggning de verkar i.

Annonser

Fler bostadslöften måste bli bostäder

Stockholm stad har nu presenterat siffrorna för nyproduktion under det första halvåret 2012. Det är en oroväckande läsning. Hittills under första halvåret 2012 har 1 583 nya lägenheter påbörjats och 1 811 nya lägenheter har färdigställts. Med den låga takten i byggandet kommer det att tillkomma mellan 3000 och 4000 bostäder om året i Stockholm. För att inte bostadsbristen i Stockholm stad ska öka skulle takten behöva vara minst dubbelt så hög. Den borgerliga majoriteten har själva satt 5000 nya bostäder om året som sitt mål, ett mål de inte är i närheten av idag.
Alla partier i Stockholm säger sig vara överens om att vi måste öka takten i bostadsbyggandet, men leveransen är låg. De borgerliga partierna i Stockholms län lovade inför valet 2010 att bygga sammanlagt 56 000 bostäder, ett mål de inte är i närheten av att kunna nå. Det är uppenbart att något måste förändras.

Trots löften om att öka takten i byggandet byggs fortfarande allt för få bostäder i Stockholm. Många av de bostäder som den borgerliga majoriteten utlovat och ibland också anvisat mark till tycks falla bort på vägen. Trots att staden ökar antalet markanvisade bostäder sker inte motsvarande ökning i nybyggnationen. Det finns idag ingen samlad och tillgänglig statistik för hur stor andel av de markanvisade bostäderna i Stockholm som faktiskt blir bostäder.

Det behövs ny statistik. Vi måste veta hur många markanvisade bostäder som blir färdiga bostäder. Först då vet vi hur många markanvisningar som krävs, men också vilka insatser vi behöver för att fler markanvisade bostäder ska bli färdigställda bostäder.

Igår föreslog vi i den sk exploateringsnämnden en ny kartläggning. Kommande år ska staden rapportera vilka markanvisningar under åren 2007-2011 som (ännu) inte lett fram till byggstart, vilka som kan förväntas göra det, och vad som förenar de markanvisningar som inte kommer att ge upphov till något bostadsbyggande i närtid.

Staden anlitar PR-byrå på löpande räkning för att driva moderat politisk linje

20120925-152356.jpg

Svenska Dagbladet 25/9 2012

Idag avslöjar Svenska dagbladet att en PR-byrå anlitats för att på löpande räkning arbeta för ökad ombildning av allmännytta till bostadsrätter i förorter där försäljningen gått trögt. Från början gick det lätt att hitta villiga hyresgäster som ville göra snabba klipp då moderaterna reade ut hyresrätter i innerstaden eller stadsnära lägen. Men ju längre ut i förorterna som ombildningspolitiken kommit har också motståendet ökat och viljan till ombildning minskat.

Just nu rasar en politisk strid i stadshuset omkring ombildningarna. Frågan är varför moderaterna lägger så mycket av sin kraft på att sälja ut allmännyttan när den så väl behövs för att möta behovet av lägenheter till nyinflyttade och inte minst ungdomar? Moderater raljerar över våra protester i fullmäktige och menar att lägenheterna finns ju kvar men att de i framtiden kan efterfrågas som bostadsrätter. Tyvärr är det många grupper på bostadsmarknaden som inte kan efterfråga bostadsrätter i de prislägen som uppstår i innerstaden och dess närhet.

Att skepsisen mot den förda politiken varit stor och bli allt större ju längre ut i staden man kommer är inte så konstigt med tanke på hur befolkningsstrukturen ser ut. Det är dessutom svårare och i vissa fall omöjligt för den enskilde att göra bra bostadsaffärer när priserna på bostadsrätter inte rusar i höjden längre som förut.

Att då anlita en PR-byrå för att ringa runt till de boende för att övertyga dem om att bilda bostadsrätter är ett mycket märkligt sätt att använda skattemedel på. Medborgarna kan lätt förledas att tro att det är något bra att bilda bostadsrätt i områden där kalkylerna inte talar till de blivande bostadsrättsföreningarnas fördel. PR-byrån har sedan sex år tillbaka koncentrerat sitt arbete på att övertyga medborgare i områden där allmännyttan har stora upprustningsbehov, där prisutvecklingen är långsam, där språkkunskaperna i svenska är mindre och där medborgarna har som störst svårigheter att få bostadslån. Staden kampanjar för en moderat politik i områden där skadan av densamma skulle vara som störst.

Jag har för avsikt att anmäla ärendet till stadens revisorer för granskning. Det kan inte vara meningen att staden ska bekosta dylika kampanjer. Moderaterna borde bekostat en sådan kampanj själva istället för att dölja den bakom kommunens logotyp.

Här är min revisorsanmäan som jag lämnat till revisionskontoret idag:

Stockholm 2012-09-25

 

Till

Revisionskontoret

Hantverkargatan 3A, 1tr

105 35 STOCKHOLM

Till stadens revisorer

Med anledning av dagens avslöjande i Svenska dagbladet att staden anlitat en PR-byrå Veritas för att ringa upp boende i allmännyttans bostadsområden i syfte att övertyga dem om att bilda bostadsrätter vill jag att revisorerna granskar ärendet.

De frågor som jag anser är av särskild betydelse att granska är följande:

  1. Hur har upphandlingen av denna tjänst gått till. Har den skett i konkurrens eller är det en direktupphandling?
  2. Är det en jävsituation som uppstått när en känd fd folkpartistisk partistyrelseledamot, Bijan Fahimi, också är VD för konsultföretaget, som anlitats av den borgerliga majoriteten i stadshuset för att övertyga medborgarna om vitsen med en borgerligt förd politik?
  3. Är det rimligt att staden betalat motsvarande 1875 kr per uppringt samtal under denna 6 år långa kampanj?Står det i rimlig proportion till resultatet av den nu sex år gamla kampanjen?
  4. Kan stadens politiska majoritet använda skattemedel till att på detta sätt understödja kampanjer som närmast har en politisk opinionsbildande karaktär?
  5. På vilket sätt utvärderar staden resultatet av en sådan här PR-insats? Är det att stödet för borgerliga värderingar i områdena ökat eller är det i antalet försålda allmännyttiga lägenheter?

Jag ber om en skyndsam hantering av ärendet då jag har för avsikt att begära extra dagordningspunkter på kommunstyrelsen framöver för att följa ärendets utveckling.

Med vänlig hälsning

Socialdemokraterna

Tomas Rudin

Stockholm behöver prioritera förorterna och ytterstaden

20120923-102400.jpg
Rågsveds centrum

Stockholms stadsdelar är till övervägande del byggda i en krans av ytterstad runt Stockholms innerstad. Någon har liknat Stockholms struktur vid en bläckfisk med långsträckta armar av stadsdelar som följer tunnelbanans olika sträckor. Det är tvärsnittet av vatten med Mälaren och Saltsjön som skapat den speciella strukturen då antalet broar och tunnlar begränsat innerstadens möjligheter att sprida sig. Stenstaden är nu omsluten av vatten och längre ut på fastlandet är olika grannskap byggda kring kommunikationspunkter som tunnelbanor eller vägkorsningar av leder och lokalgator.
Den stora fördelen för Stockholmarna är att vi kan välja mellan olika boendeformer. Vill du bo nära naturen så är det möjligt bara en halvtimme från city. Eller vill du bo i Stenstaden eller ytterstad med mer klassisk stadsstruktur. Den snabbaste utvecklingen av staden sker emellertid just nu i innerstaden och dess närmaste omgivningar. Marknadens prissättning av tomter och fastigheter har gjort det allt hetare att utveckla innerstadsnära områden. Under samma period har också stadens resurser omfördelats från ytterstad till innerstad. Idag är de stora satsningarna i stenstadens nära lägen långt ifrån 1950 och 1960-talens stora projekt såsom t ex Vällingby, Farsta eller Rågsved.
Jag ser den här prioriteringen av innerstad eller stadsnära stadsdelar hela tiden inifrån stadshuset. Det är inte alls samma energi i de projekt som rör förorter eller ytterstad som när det gäller de centrala områdena.
Det här måste ändras. De flesta Stockholmarna bor utanför stenstaden i förorter eller ytterstad. Här bör alltså merparten av stadens resurser också användas. Istället ser vi många stadsdelar som är slitna, bortglömda och oprioriterade. Det gäller allt från sjukvård till vägunderhåll, skolor till centrummiljöer, parker till kultur. Stockholm behöver bli mer rättvist och staden bör satsa mer på sin befolknings boendemiljöer i alla Stockholms delar.

Ungdomsbostäder i budgetpropositionen – fortfrande ett litet plåster på ett allt större sår

I regeringsförklaringen meddelade regeringen Reinfeldt att de ämnar ge kommuner med studentbostadsbrist en pengapåse om 5 miljoner att dela på, för att hitta platser för tillfälliga studentbostäder. Som jag sa i vårt pressmeddelande igår är det som att ge ett plåster till någon som just kapat ett helt finger. Visst är det positivt att regeringen erkänner studentbostadsbristen och alla initiativ är välkomna, men de signaler regeringen skickar till Stockholms studenter är framförallt att regeringen inte tar studenternas verklighet på allvar. För ett par veckor sedan presenterade Magdalena Andersson och Veronica Palm, ekonomiskpolitisk talesperson respektive bostadspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, en byggbonus om en miljard kronor som ska stimulera byggandet av studentbostäder och små hyresrätter. Skillnaden mellan Socialdemokraternas miljard och regeringens 5 miljoner visar för mig vilket parti som verkligen vill satsa på Stockholm som kunskapsregion.

I regeringens budget som idag presenterats har ytterligare en bostadssatsning för unga presenterats. Det är fråga om ett stöd på 50 miljoner kronor till innovativt byggande för bostäder för unga, som ska betalas ut under perioden 2013-2016. Det innebär något mer pengar, men det innebär i slutändan knappa 17 miljoner om året över hela landet.

17 miljoner låter i och för sig mycket, men faktum är att byggande är dyrt. Byggandet av små lägenheter, som innehåller fler toaletter och kök per kvadratmeter, är särskilt dyrt. 17 miljoner om året för att stimulera fler bostäder för unga ska jämföras både med Socialdemokraternas föreslagna miljard. Det bör också jämgöras med andra satsningar inom byggområdet, som exempelvis ROT-avdragets flera miljarder om året. Det kostar om vi ska kunna bygga tillräckligt för studenter och unga. Det kostar mer än 17 miljoner om året.

17 miljoner kommer att göra större skillnad än de tidigare föreslagna 5 miljonerna, men det är fortfrande ett litet plåster på ett allt större sår.

Ett nytt taxesystem för kollektivtrafiken kan göra resandet både billigare och enklare

Under året 2006 genomförde vi i Stockholm det stora trängselskatteförsöket. Vi som var med och förberedde försöket var livrädda för att misslyckas. Det kändes som att vi hade alla emot oss. Kritiken var så stark från alla håll.

Skulle avgifterna fungera? Ljög vi som påstod att avgifterna kunda vara miljöstyrande från bilar till kollektivtrafik? Skulle intäkterna gå till fortsatt utbyggnad av kollektivtrafik eller bara försvinna i ett svart hål av statlig byråkrati?

Och som vi nu vet…det blev en succé. Bilarna försvann från Stockholms innerstad, trafiken flöt lättare och vi vann folkomröstningen i frågan.

En viktig del i trängselskatteförsöket var just att möjliggöra en omställning från bilar till kollektivtrafik. Därför byggdes infartsparkeringar ut i alla vädersträck. Samtidigt som trängselavgifterna infördes, sänktes också priset på kollektivtrafik till ett enhetspris om 20 kronor per resa. För bilisten utan månadskort blev det ett rationellt val att ta bussen istället för bilen eftersom det också blev billigare på marginalen.

Nu är som bekant denna positiva marginaleffekt borta och köerna har återigen börjat öka vid Stockholms infarter. Ett sätt att styra över fler bilister till kollektiva transportmedel är att se till att det marginella priset för omställningen minskar. Men samtidigt är vi i behov en jämn ekonomi i finaniseringen av kollektivtrafiken. Därför var det med mycket glädje och nyfikenhet jag tog del av ett par partikompisar på söders förslag om ett nytt taxesystem. Det bygger på införandet av styckepriser istället för månadskort, men med ett styckepris som gäller för hela länet, vilket på marginalen skulle gynna långa resor mer än korta resor. Jag tyckte idén var så spännande att jag tog med den hit och publicerar den här i sin helhet. Om någon, liksom jag, vill komma i kontakt med dessa smarta och initierade tänkare på (s)öder så är det bara att höra av sig till mig eller till någon av våra företrädare på södermalm.

Här är förslaget om ett nytt taxesystem:

SLs ekonomi och taxepolitik, diskussionsunderlag från Södersossarna

 

Övergripande

För att öka SLs andel av resandet krävs att de resenärer som kan välja transportmedel upplever SL som mera attraktivt än alternativen. Det kan åstadkommas

dels genom att höja kvaliteten på SLs tjänster (pris, punktlighet, restider, regularitet, komfort),

dels genom att göra i första hand resa med egen bil mindre attraktivt (högre drivmedelsskatt/trängselskatt/P-avgifter, minskad tillgång till P-platser, sämre reseavdrag, sämre regler för förmånsbilar, bussfiler m m).

Taxepolitiken är en del av politiken men för att öka SLs intäkter och andel av resandet krävs en mycket bredare politik. Den översyn av parkeringspolitiken Stockholm förbereder är ett exempel på en åtgärd som gynnar SL men som inte är kopplad till SLs ekonomi eller taxor.

När det gäller att öka kvaliteten på SLs tjänster är busstrafiken central, särskilt på kort sikt, eftersom kapaciteten och kvaliteten trafiken går att öka mycket snabbare och till betydligt lägre kostnad med bussar än via satsningar på spårtrafiken. En förutsättning är dock att trängseln i det vägsystem bussarna nyttjar minskar – bussar som sitter fast i köer lockar inga nya resenärer.

Att avsätta vissa filer för enbart bussar underlättar för bussarna, men detta skulle leda till mycket värre köproblem för övrig vägtrafik. Mera effektivt och realistiskt är att förändra och skärpa trängselskattesystemet. Hur trängselskatten utvecklas är avgörande för SLs utveckling, särskilt i det halvlånga perspektivet. Viktigaste är en avgift på Essingeleden (måste koordineras med förändringar av övriga avgiftssystemet för att inte öka köerna i innerstaden) så att köerna i rusningstid minskar betydligt. Med mera effektiva trängselskatter

  • blir busstrafiken snabbare, punktligare och mera effektiv (= ökad kapacitet, fler resenärer och ökade intäkter till obetydlig extra kostnad),
  • kan nya, snabba busslinjer med få stopp över bl a Essingeleden öppnas (ökar SLs kapacitet men också viktigt för att ge alternativ för bilister som ställer bilen p g a trängselskatten),
  • kan SL få stabila årliga intäkter på uppskattningsvis 300 milj kr per år.

En överföring av kontrollen över trängselskatten från staten till landstinget skulle göra samordning och optimering mycket lättare samtidigt som intäkterna direkt skulle kunna föras över till SL. En sådan reform är därför strategiskt viktig för SLs utveckling.

Därutöver måste så långt möjligt nya intäkter för SL skapas. Det kan ske t ex i samband med uppgradering av gamla eller etablering av nya kollektivtrafiklägen via avtal med exploatörer och/eller kommuner, och genom en fortsatt press på kostnaderna. Trycket på staten att medverka måste öka.

För de kostnader som inte täcks med trängselskatt, reklamintäkter, statsbidrag, lokalhyror etc bör 50/50-principen behållas, dvs ansvaret för dessa kostnader bör fördelas lika mellan landstinget(=skatt) och resenärerna(=biljetter), inte för att denna princip i sig är rationell utan därför att den skapar en politisk stabilitet som gör att man inte kan höja biljettpriserna utan att samtidigt höja skattebidraget. Den slutliga nivån på de totala biljettintäkterna (liksom landstingets bidrag) blir därmed en konsekvens av skillnaden mellan SL:s kostnader och intäkter från trängselskatt, reklam, statliga bidrag, exploateringsavtal m m.

 

En ny taxestruktur

Vi föreslår att man snarast går över till ett biljettsystem helt baserat på Access-kort och SMS-biljetter med enhetstaxa, dvs samma taxa för enkelresor oavsett ressträcka. Nuvarande zonsystem slopas. För barn under 18 slopas biljettkravet.

Priset på enkelresor kopplas till hur många ”klipp” man laddar på Accesskortet (mängdrabatt), enligt t ex någon av följande modeller:

Alternativ 1     Alternativ 2  

Antal ”klipp” per laddning

Andel av fullpris per ”klipp”

 

Antal ”klipp” per laddning

Andel av fullpris per ”klipp”

0-10

100 %

 

0-10

100 %

11-25

90 %

 

20

80 %

26-50

80 %

 

 

 

50-

70 %

 

 

 

En 30-dagarsladdning av Accesskortet (”månadskort”) föreslås motsvara 40 ”klipp” och ger obegränsad tillgång till SL-trafiken under 30 dagar.

Rabatter

Kategori Rabatt
Under 18 år 100 % (=gratis, alltid)
19-25 år + studenter 33 %
Pensionärer 50 %

 

Räkneexempel

Exempel, alternativ 1

  Fullbetalande 19-25, student Pensionär

Antal ”klipp” per laddning

Pris per enkelresa

Pris vid 40 enkelresor

Pris per enkelresa

Pris vid 40 enkelresor

Pris per enkelresa

Pris vid 40 enkelresor

1-10

30

1200

20

800

15

600

11-25

27

1080

18

720

13,50

540

26-50

24

960

16

640

12

480

50-

21

840

14

560

10,50

420

30-dagars

 

840

 

560

 

420

 

 

 

 

 

 

 

Idag, enkel

25

12,50

Idag, 30-dag

 

790

 

560

 

490

 

Exempel, alternativ 2

  Fullbetalande 19-25, student Pensionär

Antal ”klipp” per laddning

Pris per enkelresa

Pris vid 20 enkelresor

Pris per enkelresa

Pris vid 20 enkelresor

Pris per enkelresa

Pris vid 20 enkelresor

1-10

25

500

18,75

375

12,50

250

20

20

400

15

300

10

200

30-dagars

 

800

 

600

 

400

 

 

 

 

 

 

 

Idag, enkel

25

12,50

Idag, 30-dag

 

790

 

560

 

490

De exakta siffrorna i tabellen ovan måste sättas så att de ger en intäkt motsvarande hälften av de kostnader som inte täcks med trängselskatt, reklamintäkter, statsbidrag, lokalhyror etc – den andra hälften täcks via landstingsskatten.

Långsiktigt

Vi föreslår att man så snart som möjligt slopar den obligatoriska biljettkontrollen och i stället satsar på betydligt fler stickprovskontroller, rejält höjda straffavgifterna samt utökar den uniformerade personal som ger service på perronger, hållplatser och i fordon.

 

Magnus Nilsson, Anders Göransson, Valerie Scheib, Viktor Tullgren

Bakgrundsmaterial: Om SLs finansiering och taxepolitik – försök till analys


Varför ska en del av SL:s kostnader täckas via skattsedeln?

Svar: Det är väldigt lönsamt att subventionera kollektivtrafiken så att den kan få större omfattning, högre kvalitet m m än vad som låter sig finansieras med enbart biljettintäkter. En billig, bra kollektivtrafik

  • säkrar tillgängligheten för alla som inte kan åka bil (unga, gamla, funktionshindrade, låginkomsttagare) och minskar behovet av och kostnaderna för färdtjänst. Fler kommer i arbete och studier. Alla möjliga kontakter underlättas.
  • motverkar bilköer och säkrar därmed framkomligheten för yrkestrafik, utryckningsfordon, bussar m m – samhällsekonomiskt mycket lönsamt.
  • minskar trafikens samlade miljöbelastning liksom behovet av ny väginfrastruktur.
  • förbättrar arbetsmarknadens funktion – det blir enklare och mera prisvärt att arbetspendla, pendlingstider kortas och arbetsmarknaden vidgas.
  • minskar behovet av p-platser vid arbetsplatser, gaturum m m vilket underlättar lokalisering och möjliggör en tät struktur, vilket i sin tur effektiviserar energiförsörjning, sophämtning m m.
  • stärker folkhälsan eftersom kollektivpendlare i genomsnitt promenerar fyra gånger längre per dygn än bilpendlare.

Vad är det som händer?

Befolkningen i länet växer. Det innebär ökad efterfrågan på både kollektivtrafik och vägtrafik.

Realinkomsterna stiger. Det innebär att bilinnehavet ökar och försvagar kollektivtrafikens konkurrenskraft.

Radikalt bränslesnålare bilar betyder att den rörliga kostnaden för att köra bil sjunker samtidigt som de genomsnittliga realinkomsterna stiger, båda effekterna leder till att fler väljer bil framför kollektivtrafik.

För att utvecklingen inte ska leda till en allt värre trafikinfarkt måste man därför göra kollektivtresande mera attraktivt (lägre priser och/eller högre kvalitet) och bilåkande mindre attraktivt (t ex utökad trängselskatt och tuffare parkeringspolitik).

SLs kostnader ökar snabbare än antalet resenärer. Produktiviteten (= kostnaden per personkm) sjunker. Den ekonomiska utvecklingen är mycket oroande. Färsk lagstiftning tillåter nya aktörer att starta kommersiell kollektivtrafik – det finns redan några privata busslinjer och fler lär komma. Det försvagar underlaget för SL.

Vad kan göras i det korta perspektivet för att stärka kollektivtrafikens attraktivitet?

Ny infrastruktur tar lång tid att bygga och ta i drift. I det korta perspektivet måste man lita till andra åtgärder:

  • Utöka busstrafiktrafiken, särskilt snabbussar på relativt långa distanser. (Bussdepåer kan vara en flaskhals.)
  • Med trängselskatt på Essingeleden (och en parallell justering av avgifterna i övriga systemet så att överflyttning och försämrad framkomlighet i innerstaden förhindras) kan kapaciteten i bussystemet utökas både med nya bussar och genom att existerande busslinjer körs snabbare.
  • Nya busslinjer betyder ökade kostnader, men fler resenärer betyder ökade biljettintäkter.
  • Ytterligare trängselskatteintäkter (sannolikt 3-500 milj kr per år) plus eventuellt ytterligare netto från utökad busstrafik kan stärka SL:s budget.
  • Denna lösning är osannolik utan en ny lag om trängselskatt där ansvaret för trängselskatten läggs på landstinget. Därför strategiskt avgörande att säkra lokal kontroll av trängselskatterna (rimligen landstinget).

 

Vad måste göras i det längre perspektivet?

Säkra kollektivtrafikens attraktivitet (punktlighet och komfort) genom

  • ny spårkapacitet
  • bättre framkomlighet för bussarna – förutsätter utvecklad trängselskatt eller fler bussfiler (=värre bilköer i övriga vägnätet)

 

SLs ekonomi

SLs skuldberg växer. Drifts- och kapitalkostnaderna stiger snabbare än resandet/biljettintäkterna. För att regionen ska fungera (logistik, klimat m m) krävs samtidigt att kollektivtrafikens andel av resandet ökar. Satsningar på spårsystemet är strategiskt avgörande. Senareläggningar av dessa satsningar förvärrar de långsiktiga problemen. SLs ekonomi kan förbättras på två sätt:

Håll nere kostnaderna

  • Bygg snabbt – men tänk på underhållskostnaderna redan vid byggandet
  • Driv verksamheten kostnadseffektivt – försumma inte underhåll
  • Utnyttja befintligt system mera effektivt – bort med bilköerna så att bussarna kommer fram (utveckla trängselskatten)

 

Öka intäkterna

  • Utveckla trängselskatten – ger både högre biljettintäkter och nya direkta intäkter
  • Se till att staten bidrar till investeringar
  • Säkra att privata exploatörer (som tjänar på att t ex nya stationslägen etableras) medfinansierar spårinvesteringar.
  • Verka för ändrade regler för reseavdrag.

 

Högre skatt eller dyrare biljetter?

Regionens befolkning ökar mycket snabbt. Utan nya grepp kommer trafikinfarkten hastigt att förvärras. Följden blir betydligt värre bilköer, försämrad framkomlighet för bussar och ytterligare överbelastning av spårtrafiken. SLs taxepolitik kan inte ses isolerad utan måste hanteras som en del i en samlad politik för bättre framkomlighet. På kort sikt kräver detta sannolikt både högre trängselskatt, dyrare biljetter och höjd landstingsskatt, men det går att visa att detta är bättre för regionens och medborgarnas långsiktiga välfärd än motsatsen.

Hur hög trängselskatten bör vara bestäms av vad som fordras för att bli av med bilköerna, skatten måste löpande justeras efter trafikutvecklingen (kräver lokal kontroll).

I övrigt är förmodligen 50/50-principen bra även på sikt.

Centrum-periferi

Regioncentrum (Stockholm plus några kommuner till) har en betydligt högre andel kollektivresor är periferin. För att behålla och helst öka andelen i centrum krävs att kollektivtrafikens attraktivitet relativt bilen förstärks, dvs hög kvalitet men dessutom ett attraktivt pris relativt bilen. För att få politisk acceptans krävs att ett nytt system upplevs som fördelaktigt även för periferin.

 

Ungdomars drogvanor och förebyggande arbete är inget för borgerligheten

Igår kväll hade kommunfullmäktige i Stockholm stad sammanträde. En av frågorna som diskuterades var en sk motion som jag skrivit om att staden borde stärka sitt arbete med att förebygga ungdomars höga drogkonsumtion med hjälp av ökad information, uppsökande verksamhet och föreningsinsatser. Det något förbryllande svaret kom från de borgerliga debattörerna att allt var tillfyllest, t ex sjönk alkoholkonsumtionen bland ungdomar förra året och således var detta inte något problem att yvas över. Nu är det dock så att över tid har droganvändningen generellt ökat bland ungdomar i Stockholm och särskilt unga kvinnors alkoholvanor har förändrats. Men ännu värre är det med de borgerliga argumenten då förra årets minskning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar möts av en ökning av lätt narkotika. Läs hela länsstyrelsens sammanställning här.

Det är naturligtvis trams att insatserna som Stockholm stad gör idag skulle räcka till för att på allvar möta den växande drogexponering som ungdomar utsätts för idag. Men ändå användes de argumenten för att avslå socialdemokraternas förslag. Jag publicerar här motionen som låg till grund för debatten så länge för jag har för avsikt att återkomma i ämnet längre fram.

Motion om satsning på ungdomar, fritid och nykterhet

 Larmrapporterna avlöser varandra om Stockholms ungdomars droganvändning.

 Ända sedan 2004, då drogvaneundersökningar i gymnasiets år 2 började (CAN), har användningen av narkotika legat relativt stabilt. Men i 2010 års undersökning är det fler poj-kar som prövat narkotika. Andelen pojkar med narkotikaerfarenhet ökade med tre procentenheter, från 18 till 21 procent. I Stockholmsenkäten om ungdomars drogvanor i årskurs 9 finns en glädjande minskning av alkoholkonsumtionen, framförallt bland flickor, men istället mäter den en allarmerande ökning av narkotikaanvändningen. Introduktionsåldern sjunker och andelen som någon gång prövat narkotika ökar. 

Det finns flera sätt att vända utvecklingen. Hos varje ung medborgare handlar det om att möta samhällets drogtillvända sociala mönster. Att skaffa sig ett förhållningssätt till den egna förmågan att balansera hälsorisker, ekonomiska risker och sociala risker. Det är många gånger ett vägval i fråga om umgänge, av att tillhöra eller bryta med gruppens beteende. 

Denna svåra balansgång som alla ungdomar ska igenom sker idag med alldeles för litet stöd från vuxenvärlden. I princip riktas stödet till de ungdomar och familjer som redan drabbats av droganvändningens farligaste konsekvenser såsom förgiftning, överdoser eller långvarigt missbruk. Men den tröskel av självtillit som krävs hos varje individ för att våga säga nej eller skaffa sig ett måttligt förhållande till alkohol byggs inte av sig själv.

  1. En viktig byggsten är naturligtvis information till ungdomar om alkohol och narkotikaanvändning. Idag sker detta i huvudsak via skolorna, men även via ideella föreningar som försöker nå ut till ungdomar med relevant information.
  2. En annan byggsten är tillgången till drogfria zoner i uppväxtmiljön. Här är samhällets ansvar stort att organisera sådana miljöer. Staden behöver möta den ökande droganvändningen med en massiv satsning på alkoholfria alternativa fritidsmiljöer för ungdomar. I varje stadsdel bör det finnas någon form av social mötespunkt som är drogfri. Drogfria fester bör anordnas i stor omfattning på helger i olika delar staden. Meningsfylld fritid utan droger ska vara lättillgänglig för alla ungdomar i staden. Fritidsledare och uppsökande personal såsom fältassistenter och andra vuxna ska finnas tillgängliga i varje område där ungdomar vistas.
  3. En tredje byggsten är att förstärka de föreningar och organisationer som vill arbeta för ökad nykterhet. Särskilda pengar bör avsättas i stadens budget anvisade till föreningslivet att användas för att bygga kontinuerliga verksamheter för drogfria ungdomsmiljöer och nykterhet. Att främja nykterhet i dessa sammanhang ska vara en uttalad ambition. Att förstärka nykterhet bland ungdomar ska framförallt ses som ett sätt att skapa fler förebilder och att öka antalet drogfria zoner för de som vill eller behöver leva sina liv helt skild från alkoholtillvänd kultur.

 Vi föreslår att kommunfullmäktige beslutar

 att förstärka de drogförebyggande informationsinsatserna till barn och unga medborgare

att organisera drogfria miljöer, träffpunkter i samtliga stadsdelar

att förstärka mängden vuxna uppsökare såsom fältassistenter, fritidsledare och andra i de områden där ungdomar vistas

att särskilda pengar avsätts i stadens budget, som anvisas till föreningslivet för att bygga kontinuerliga verksamheter för drogfria ungdomsmiljöer och nykterhet.