Föreningslivet och kulturarbetare riskerar konkurs pga hyreshöjningar

Sedan ett EU-direktiv har de allmännyttiga fastighetsbolagen, kommunens alla fastigheter, tvingats införa vad som kallas affärsmässiga villkor i sina ekonomiska verksamheter. Det innebär att hyrorna justeras uppåt i samtliga fall där hyresnivån satts lägre bakåt i tiden för vissa syften. Vanligast har detta skett i stadens kulturella bestånd av historiskt värdefulla fastigheter. Här har konstnärer, föreningar och andra kulturella verksamheter huserat och möjliggjorts tack vare hyresreduktioner. Även stadens egna fastighetsbestånd har i vissa fall upplåtits till reducerade hyror för att möjliggöra verksamheter som inte har en kommersiell bärkraft t ex konsthallar, atteljéer eller samlingslokaler.

Problemet är att stadens samtliga fastighetsförvaltande organisationer nu justerar sina hyror uppåt samtidigt som de kommunala bidragen till kulturella verksamheterna ligger still på en i stort sett oförändrad nivå. Det ekonomiska skiftet genomförs alltså bara till hälften när hyrorna marknadsanpassas utan motsvarande  kompensation till den kulturella sektorn.

Nu är det riktigt allvarligt läge för många verksamheter. Flera scener i staden har varslat om att de kan gå under om inget görs. Nu sinar pengarna också i rask takt hos folketshus föreningar och samlingslokaler. Flera konstnärsatteljeer har redan eller kommer att läggas ned.

För att synliggöra problemet har jag idag begärt av kulturförvaltningen en snabb analys av helheten för att se vilket underskott den kulturella sektorn drabbats av och vilken kompensation som bör göras från staden för att rädda de kulturella och ideella vertksamheterna. Min uppfatting är att en omställningsfond bör upprättas hos kommunstyrelsen som garanterar att övergången från kulturanpassade hyror till marknadsanpassade kan ske utan nedläggningar av fungerande verksamheter.

London är state of the art

Jag är på resa med Mälardalsrådet för att ta reda på vad som gör London så framgångsrikt just nu. Visst är det stort att London lyckats att utvecklas från en av Europas stora städer till att idag vara en kosmopolitisk världsstad. För bara 20 år sedan var London en turiststad men inte mycket mer. Idag passerar 30 procent av världshandeln via Londons finansmarknad. Befolkningen är alltmer blandad från hela världen. Inom tio år kommer den vita engelsmannen vara i minoritet i en kulturell världsblandning. Även Sverige håller sig väl framme i London med våra banker och flera kända varumärken.
Effekten efter OS i London lever kvar. Turismen har ökat än mer och avundsjukt jämför jag deras gemensamma syn på statsningar med styrande majoritets ängsliga inställning till OS i Stockholm. Muséerna är gratis i London. Civiliserat. De bidrar därmed både till kunskapsspridning och till nyfikenhet och glädje för alla besökare. Jag vill verkligen att Stockholm ska få tillbaka de fria entréerna i Stockholm.
Arkitekturen uttrycker också framsteg och utveckling. I London byggs alltmer av spännande byggnader som sätter märke i stadsbilden. Bara för tio år sedan var den högsta byggnaden från tidigt 1900-tal. Nu har London city en helt ny modern skyline som sträcker sig fram gentemot framtiden. Stockholm har mycket att lära från London.

Alla tävlar om att sätta höga bostadsmål, men vem bygger?

Nyligen har Stockholm stad presenterat en utredning om vilken bostadsbyggnadspotential som finns i Stockholms kommun. Den visar att om staden skulle bygga på all mark som inte har några restriktioner skulle det finnas möjlighet att bygga 140.000 nya lägenheter. Snabbt gjorde moderaterna analysen till sin egen och omvandlade den till ett bostadsbyggnadsmål på 140.000 nya bostäder till 2030. På detta följde naturligtvis rubriker och en möjlighet för det styrande partiet att prata framtid istället för hittills uppnådda resultat. Jag ger dem gärna plus för insatsen att kraftigt höja målsättningen för bostadsbyggandet i Stockholms kommun, men hur realistiskt är det om vi beaktar den hittills förda moderata politiken i Stockholm.

Först lovade de att bygga bort studentbostadskrisen. Saldo = mindre än 200 lägenheter hittills under hela mandatperioden. 70.000 studenter ska fortsatt dela på 12.000 lägenheter. Flera presskonferenser senare lovar de fortfarande fler studentlägenheter och nya för arbetet.

I valrörelsen 2010 lovade de att bygga 15.000 lägenheter under perioden fram till i höst 2014. När de upptäckte våren 2013 att det skulle bli svårt att nå höjde de sin egen målsättning till 20.000 lägenheter per mandatperiod, men till budgeten reserverades inga extra pengar för att nå målet utan istället drogs anslagen till stadsbyggnadskontoret ned med fem miljoner kr. Men målsättningen att bygga mer lägenheter presenterades för pressen och i köpta kampanjytor.

Så närmar sig då saldot för 2013 års byggande och det står nu alltmer klart att ökningstakten i byggandet uteblivit, att målet inte kommer att uppnås för mandatperioden, att studenterna fortsatt kommer vara satta på undantag och att uppemot hälften av den mark som anvisats till olika byggprojekt inte byggstartats. Ett fiasko. Alltså dags för lite nya moderata målsättningar: Låt oss bygga 140.000 nya lägenheter till 2030!

Vi socialdemokrater i Stockholm närmar oss de här frågorna från ett annat håll. Vi lägger nu fram för våra medlemmar ett bostadsförsörjningsprogram som förhoppningsvis kommer diskuteras och antas på tisdag kväll vid ett sk representantskap. Där utgår vi från den faktiska leveransen av byggklara detaljplaner och projekt och sätter upp som målsättning att fördubbla byggtakten. Det kan om det görs på rätt sätt leda till över 100.000 lägenheter färdiga till 2030, men vägen dit är lång. Bl a måste stadens stadsbyggnadskontor förstärkas och byggas ut. Resurser måste prioriteras om och våra allmännyttiga kommunala bolag ska ges nya instruktioner om att åter bygga nya lägenheter i stor skala. Och tyvärr kommer vi ha många missar från de borgerliga åren att städa upp. Men innan allt detta kan göras behövs en socialdemokratisk valseger i höstens val.

På kulturturné med Stjärnkalaset

Danscentrum, Teater de Ville och Fylkingen på Münchenbryggeriet

Stjärnkalaset är en turné som anordnas av teatercentrum där vi får följa med runt Stockholm och titta på olika föreställningar med scenkonst. Syftet är att sprida information om dem till skolornas kulturombud. I fyra slingor åker bussar runt och stannar vid olika stopp där grupper gör framträdanden. Fantastiskt att få gänga med och se delar av vår rikedom av scenkonst i Stockholm.

Med socialdemokratisk bostadspolitik är ett annat Stockholm möjligt

På dagens budgetfullmäktige debatterade vi bostads- och stadsbyggnadspolitik. Här följer mitt inledningsanförande:

Vi pratar mycket om bostäder i Stockholm. Vid köksbordet i Farsta, på röd linje mot universitetet och i omklädningsrummet på gymmet. Vi pratar om omöjliga förstahandskontrakt, osäkra andrahandskontrakt och bostadsrättsköp på smärtgränsen.

Och vi i den här församlingen, vi pratar mycket bostadspolitik. Vi pratar om hur många bostäder vi behöver bygga, hur många markanvisningar vi bör genomföra eller hur många hyresrätter det behövs.

Men vad är egentligen bostadspolitik?

Bostadspolitik handlar inte bara om att bygga nya bostäder.

Bostadspolitik handlar om att bygga så att människor med olika förutsättningar har möjlighet att bosätta sig i hela staden. Detta är vad en socialdemokratisk bostadspolitik handlar om, men knappast vad den borgerliga bostadspolitiken är.

Stockholm blir en allt mer segregerad stad. Klyftorna mellan innerstad och ytterstad blir allt tydligare. En stad där stadsdelar gentrifieras och människor stigmatiseras.  Detta är varningssignaler som borde väcka oss alla, men den borgerliga bostadspolitiken, den slumrar vidare.

Den borgerliga bostadspolitiken kan sammanfattas med två saker: utförsäljningar och marknad.

I borgarnas Stockholm är allt till salu.

På bara sju år har 30 000 allmännyttiga lägenheter försvunnit.

Och marken, den säljs till högstbjudande.

Om vi tittar på resultatet av borgarnas sju år vid makten, vad ser vi då? Ja, vi bygger knappt hälften av så mycket som det skulle behöva byggas. Och antalet hyresrätter som unga kan efterfråga är färre i dag än för sju år sedan. Färre!

Det, kära vänner, det är borgerlig bostadspolitik.

Men med en socialdemokratisk bostadspolitik är ett annat Stockholm möjligt. Vi har inte råd att säga tack men nej tack till de unga och studenter som utgör den här stadens framtid.

Därför investerar vi i allmännyttan och ser till att hälften av alla bostäder som byggs är hyresrätter. Därför satsar vi på konkreta projekt som möjliggör bostäder för alla; studenttornet, hammarby backe och den nya studentlinjen. Därför planerar vi bostäder i hela Stockholm istället för att låta marknaden bestämma var den vill bygga. En socialdemokratisk bostadspolitik skapar sett Stockholm med plats för alla.

Jag vill se ett Stockholm där människor fortsätter att prata bostäder. Men samtalen ska inte handla om osäkra andrahandskontrakt, omöjliga förstahandskontrakt eller bostadsrättsköp på smärtgränsen. De ska handla om de nya spännande studentbostadsprojekten, hur kötiderna kortas eller hur utomordentligt Farsta utvecklas. Och de samtalen skapar vi bara med en socialdemokratisk bostadspolitik.

 

Cykelsatsningar för ett hållbart Stockholm

Idag har vi budgetdebatt i fullmäktige och en av frågorna som diskuteras är vilka cykelsatsningarna som behöver göras i staden.

Cykeln är ett allt populärare transportmedel i Stockholm. Det är bra. För att möta klimatutmaningarna är övergången till ett mer hållbart resande viktigt, och då behöver fler Stockholmare välja cykeln. Men då måste staden också svara upp med ordentliga cykelsatsningar.

Stadens cykelplan och Framkomlighetsstrategin går i rätt riktning och de förslag som de borgerliga partierna lägger på cykelområdet i sitt förslag till budget är välkomna. Men det är all jämt en lång väg att vandra för att ännu fler ska välja cykeln framför bilen.

Vi socialdemokrater vill satsa på bättre cykelinfrastruktur genom bredare cykelvägar för att åstadkomma dubbelfiler och att på fler platser än idag ha helt separerade cykelvägar. I de fall där cyklar och bilar samsas om samma gatuutrymme ska cykelvägarna rödmålas, för att tydliggöra vilka delar av vägen som är cykelväg.

Vi vill också satsa på att utveckla lånecykelsystem. För ett tag sen var jag ute och räknade antalet lånecyklar. De visade sig att bara lite drygt hälften av de utlovade 1000 cyklar som ska finnas i systemet faktiskt fanns där. Detta visar återigen hur dåligt staden sköter sina avtal. Och det finns mycket att göra när det kommer till att förbättra lånecykelsystemet.

Idén med lånecykelsystemet är att det ska vara enkelt att hyra en cykel för att förflytta sig kortare sträckor, istället för att exempelvis ta taxi eller bil. Idag finns lånecyklarna i delar av Stockholms innerstad. Vi vill få ännu fler Stockholmare att välja cykeln genom att bygga ut lånecykelsystemet ordentligt, i Stockholms innerstad såväl som i Stockholms ytterstad. För att få en snabb och kostnadseffektiv utbyggnad ska staden se över möjligheten att konkurrensutsätta dagens system genom att släppa in fler leverantörer på lånecykelmarknaden i Stockholm. För att få en ännu snabbare utbyggnad ska reklamplatserna, som delfinansierar tjänsten, inte som idag vara på cykelställen, utan på vanliga reklamtavlor. På så vis behöver inte leverantörerna söka bygglov för nya cykelställen.

Vi vet att Stockholm har stor potential som cykelstad. Men vi behöver bara vända blicken mot Köpenhamn eller Amsterdam för att se att vi ligger långt efter många andra europeiska storstäder. Stockholm stads cykelsatsning, den så kallade cykelmiljarden, är en bra start för att göra Stockholm till en mer cykelvänlig stad. Men cykelmiljarden är främst en början och en möjlighet att komma ikapp. Därför måste vi redan idag börja se på vilka cykelsatsningar som behövs därefter.

Sten Nordin måste gå från ord till handling

Att det inte byggs tillräckligt i Stockholm är nog alla partier överens om. Men när det kommer till hur vi ska komma ur den här situationen så skiljer det sig åt. När Sten Nordin fick frågan i en intervju (som kan läsas här) om hur han ska bygga mer, så svarar han ”Jag kommer att träffa byggföretagen och prata ännu mer om detta”. Sten Nordin har pratat i snart åtta år. Ju mer han pratar desto längre blir kön för alla som vill ha en egen bostad. Det borde vara slutsnackat kan man tycka.

Det är ju ofta så här med moderaterna. Man ska skapa en ”bild” av något snarare än att göra något. Deras politik påminner mest om PR-plan där vi ska bli övertygade om att verkligheten inte är som vi upplever den, utan att den är som moderaterna beskriver den.  Gör man en genomgång av de pressmeddelanden som Stockholmsmoderaterna skickar ut, så får man intrycket att det byggs väldigt mycket. Men framförallt att det byggs hela tiden.

Trots att pressmeddelandemaskinen går på högvarv så är det uppenbarligen svårt att få tag i en lägenhet i Stockholm. Kan det kanske finnas ett omvänt samband; ju färre byggda lägenheter, desto fler mail i journalisternas inkorgar?

Det handlar förstås om ett politiskt reptrick som går ut på att beskriva en bild av en alternativ verklighet. Problemet är bara att den verkligheten inte finns på riktigt. Det byggs lite, och det byggs framförallt långt ifrån vad behövs för att möta behovet. Självklart är det enklare att skriva positiva citat och trycka på skicka-knappen än att bygga hus. Men någonstans borde det ändå finnas en ambition kan man tycka.

Jag vill gärna hjälpa Sten Nordin på traven, så här kommer fyra stycken gratis råd som kanske kan leda till mindre prat och mer hockey.

• På riksnivå behövs det stabil finansiering. Ett sätt skulle kunna vara att införa ”nybyggnadslån” där räntan för lån till nyproduktion hålls något under den nivå som gäller för köp av befintliga bostäder, och där både räntor och amorteringsvillkor är låsta under lång tid. Då kan bostäder byggas med vinst utan behovet att spekulera i fortsatta prishöjningar. Sten Nordin får gärna prata med regeringen om detta.

• På kommunal nivå behöver vi upplåta mark på fördelaktiga villkor. Den nuvarande tomträttsmodellen för hyreshus är bra, men går att förfina ytterligare. Staden kan låna på sitt markinnehav istället för att sälja det, för att finansiera kommunala investeringar.

• I Stockholm skulle vi behöva ge ett tydligare uppdrag till de kommunala bolagen, som har en stor kassa, att bygga. Nyligen tog den borgerliga majoriteten ut 3,3 miljarder ur bolagen, pengar som borde användas till att bygga nytt.

• Kommunen skulle kunna ställa krav på ett vite om inte bostäder byggs inom en viss tid efter markanvisning. Det skulle kunna leda till en ökad takt i bostadsbyggandet.

Ett rikt kulturliv – i hela Stockholm

Idag presenterade vi socialdemokrater vår budget, Nystart för Stockholm 2014. Ni kan läsa hela budgeten och se de olika artiklar som skrivits om den här. Det är en Nystart för jobb och tillväxt, men också för en rik och aktiv fritid. Jag skriver i SvD idag om delar av satsningarna vi planerar på kulturområdet 2014. Hela Stockholm ska vara en levande och härlig stad att leva i. Vi investerar därför bland annat i två helt nya kulturhus, ett i Skärholmen och ett i Västerort. 

”Socialdemokratins utgångspunkt i kulturpolitiken är att kulturen har ett egenvärde. Tillgången ska inte heller vara avhängig inkomst, kön eller var man bor. Efter snart åtta år av borgerligt styre i Stockholm så känns den här tanken allt mer avlägsen. Små men bestämda steg har tagits mot en form av managementattityd, kanske bäst illustrerad i kulturbonusen som betalas ut till den som kan inbringa intäkter.

Kulturen ska allt mer bära sina egna kostnader utifrån marknadens spelregler. Smalare yttringar får mindre möjligheter medan bredare kultur med större publikunderlag får bonus. Sakta krymps fältet för vad vi har tillgång till. Inom ramen för det här fältet – som ytterst handlar om mångfald och tillgänglighet – ligger den stora skiljelinjen.”

Nya bostäder – den stora förloraren i m-alliansens budget

Idag presenterade den moderata alliansen sitt förslag till budget för Stockholm stad inför 2014. Den stora förloraren bland de ekonomiska posterna är stadsbyggnadsnämnden, alltså bostadsbyggandet. Samtidigt som fler bostäder utlovas med önskelistor om att höja planerings- och bostadsbyggnadstakten så drar de ned resurserna till stadsbyggnadskontoret. Det är uppenbart att det är ett luftslott. Se t ex resultatet hittills gällande studentlägenheter. Tusentals lägenheter har utlovats i valet 2010 och sedan år efter år därefter. Men hittills har bara 168 permanenta studentlägenheter fördigställts sedan valet. Med 80.000 studenter och drygt 12.000 studentlägenheter i Stockholm är behovet panikartat. Då lovar m-alliansen fler lägenheter för ungdomar men drar ned på de resurser som staden har för att förvekliga målen.
Det märks att valet närmar sig och att m-alliansen har dåligt samvete för den hittills skrala utdelningen av deras bostadspolitik. Vi kommer lägga betydligt mer pengar i vår alternativa budget för att öka bostadsbyggandet i Stockholm. Sen vill vi genomföra det nästa höst när väljarna sagt sitt.

Finns det chans att rädda obervatoriemuseet?

Rädda museiverksamheten vid Observatoriet

Stockholms Gamla Observatorium Byggdes 1753 av Kungliga Vetenskapsakademien. Arkitekt var Carl Hårleman och föreståndare Pehr Wargentin. Forskning i astronomi, meteorologi och geografi bedrevs här. Astronomin flyttades 1931 till Saltsjöbaden och byggnaden blev geografisk institution. Den rymmer nu Observatoriemuséet.

På observatoriet har väderobservationer utförts sedan 1756 och den 250 år långa mätserien tillhör världens allra längsta obrutna observationsserier. Det välplacerade läget på observatoriekullen och få små förflyttningar gör att Stockholms långa observationsserie också är en av världens absolut bästa.

I mitten av 80-talet hade Stockholms stad för avsikt att avyttra Observatoriet men insatser gjordes för att stoppa avyttringen och Stockholms stad förklarade sig beredd att utan ersättning, överlämna Observatoriet till en huvudman som kunde garantera en godtagbar kulturellt/vetenskaplighistorisk användning. En stiftelse bildades, Stiftelsen Observatoriekullen (där en av grundarna var Vetenskapsakademin) och avtal skrevs mellan parterna som stipulerade att byggnaden ska nyttjas för vetenskapshistorisk verksamhet.

Sedan 1991 är byggnaden, som är en av upplysningstidens få bevarade institutionsbyggnader, ett museum som bl. a visar astronomiska och andra vetenskapliga instrument samt belyser Vetenskapsakademiens verksamhet och betydelse. I museirummen presenteras också klimatfrågor och meteorologi från 1756 till idag. I slutet av 1800-talet tillkom byggnadens vridbara kupol, där man än idag kan göra observationer med teleskop.

Under åren som gått har Stiftelsen Observatoriekullen bedrivit museiverksamhet men ekonomiskt har verksamheten aldrig fungerat och till slut beslöt Vetenskapsakademien att överta ansvaret för museiverksamheten inkl. personal. Efter utdragna förhandlingar med staden köpte Vetenskapsakademien byggnaden. I samband med förvärvet av huset träffades ett tomträttsavtal mellan akademien och Stockholms stad där det framgår att marken uppläts för museiverksamhet.

Vetenskapsakademin som driver museiverksamheten idag har beslutat lägga ner museet vid årsskiftet pga låga besökssiffror och ansträngd ekonomi. Istället ska annan verksamhet såsom uthyrning till småföretag ersätta museiverksamheten.

Denna typ av verksamhet är dock inte förenlig med tomträttsavtalet där staden tydligt anger att byggnaden skall användas för speciella ändamål.

För att få klarhet i om staden kan medverka till att rädda observatoriemuseet har jag lagt en skrivelse i kommunstyrelsen där jag uppmanar staden att kontakta Vetenskapsakademien för att reda ut hur de tänkt kring museiverksamheten. Jag har också begärt att stadsledningskontoret redogör för vilka åtgärder staden avser vidta för att hitta en lösning så att museiverksamheten kan fortsätta bedrivas.