Stockholm har en plats som tagits upp på FN-organets UNESCOs världsarvslista, Skogskyrkogården. Jag har skrivit om den här på bloggen. Jämfört med många andra städer har Stockholm många platser som borde kunna komma upp på listan. En sådan plats är Stockholms stadshus. Detta fantastiska byggnadsverk är något så unikt som ett tempel tillägnat demokratin. Jag som har förmånen att arbeta i huset fascineras dagligen över husets funktion och kvalitet. Turister strömmar till varje dag och häpnar över Blå hallen, Gyllene salen, Prinsens galleri, fullmäktigesalen och alla andra unika rum som dagligen används till olika funktioner. Kommunfullmäktiges administration och sammanträden samsas med fester för upp till 2000 personer. Turistgrupper passerar genom lokalerna samtidigt som kommunstyrelsen och andra i ledningen av staden arbetar i lokalerna. Stadens största orgel finns inrymd i taket ovan Blå hallen.
Varje detalj i huset är ritat av Ragnar Östberg, handtag, lampetter, fönsterhakar, bord och stolar. Allt med en utsökt kvalitet som närmast påminner om ett slott eller tempel, men som till skillnad från alla pampbyggnader har tillägnats demokratin. Ta t ex sittningen i kommunfullmäktigesalen. Rummet är i särklass den vackraste parlamentssal jag sett. Likt det franska parlamentet är sitter de politiska partierna till höger respektive till vänster i salen efter deras hemvist, men i stadshuset är vi indelade utifrån folkets synvinkel, alltså från fönstren bakom oss, inte från presidiet. En liten detalj som i det lilla ändå uttrycker den stora respekt för de demokratiska ideal som präglade tiden runt 1910-talet då planeringen och byggnationen av denna fantastiska byggnad genomfördes.
Jag lägger nu ett förslag i kommunfullmäktige om att staden ska ansöka hos UNESCO om att föra upp vårt fantastiska stadshus på världsarvslistan. Det skulle höja stadshuset internationella status och värdera de unika kvalitéer som finns i detta fullt fungerande praktfulla byggnadsverk.
( sedan igår då jag skrev detta inlägg har jag av en kunnig läsare blivit upplyst om några faktafel. jag har rättat dem i inlägget. Vad som är desto värre är att världsarven oftast omfattar platser och inte byggnader t ex Skogskyrkogården, inte husen i sig. Vissa undantag har dock gjorta men mycket sällan. Detta dislvalificerar antagligen Stadshuset från att bli världsarvsklassat och om det är så, så får ni läsa mitt inlägg som en kärleksförklaring till Stadshuset och dess demokratiska värden. Det är som journalisten säger; kolla aldrig upp en bra story, för då spricker den. Tack för den sakliga upplysningen, trots allt.)