Kulturen skärs ned med Madeleine Sjöstedts goda minne

Jag har idag svarat Madeleine Sjöstedt i SvD angående kulturanslagen som skärs ned i Stockholm. Här är artikeln.

Madeleine Sjöstedt, du har rätt. Alla kostnader i min artikel var inte redovisade. Vi använde oss av de siffror som stadens kulturförvaltning har redovisat. Rätt ska vara rätt. Så låt oss titta en gång till. Diagrammet nedan innehåller HELA stadens kulturkostnader inklusive Kulturförvaltningen, Stadsteatern, Stadsarkivet och kulturen i stadsdelarna. Då ser vi en riktning på kultursatsningarna under din tid som ansvarig, och det är skarpt nedåt. Hur Madeleine Sjöstedt ska kunna räkna sig ur detta återstår att se. För oss som värnar om kulturen är det dock ett diagram av dysterhet.

Du har också rätt i att vi använder oss av måttet på kultursatsningar från kommunen och statens sida. Just eftersom det är dessa som vi förtroendevalda har mandat och möjlighet att påverka. När Sjöstedts ord om att ”bredda kulturens finansiering” ställs i sammanhanget som ges i diagrammet ovan, så är det svårt att inte dra någon annan slutsats än att det offentliga ska minska sin roll i kulturen, och det privata ska på något sätt täcka upp de brister som då uppstår. Kultur och konst ska bära sig självt, smalare yttringar kanske försvinner men det är ok eftersom marknaden då har talat.

Sjöstedt använder också en egen, kreativ form av bokföring om vi tittar på stadsdelsnämnderna. Av de 57,1 miljoner som staden ”satsade” på kultur på stadsdelsnivå, så gick hela 65 procent av dessa medel för att täcka upp andra underfinansierade verksamheter, som parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter – de går alltså inte till kulturen

Jag anser att det är avgörande att utveckla konstnärliga verksamheter istället för att avveckla dem. Jag tänker fortsätta att arbeta politiskt för bibliotekens överlevnad och utveckling istället för nedläggning. Jag vill ha en högkvalitativ kulturskola där fokus ska vara att nå fler än de knappt 10 procent av Stockholms unga invånare som nås idag, jämfört med de 30-40 procent av alla barn och ungdomar som nås i andra kommuner.

Under snart sju år har borgarna med Sjöstedt i spetsen ”understrukit vikten av att kulturanslagen ska gå till kulturen och konstnärerna. Inte till byråkrater eller lokaler.” Vilka dessa byråkrater är förklaras aldrig. När vi lyssnar på vad kulturarbetare anser om administration så har den snarare ökat än minskat. Verksamhetsstöd är numera ofta ersatt av projektstöd med konsekvensen att det bara blir ännu fler blanketter att fylla i.

Jag må vara ny gruppledare i Kulturnämnden men jag är bekant med stadens kulturverksamheter. Särskilt när det handlar om lokaler. Förutom de drastiska hyreshöjningar som många jag träffar vittnar om, så har ateljéstödet inte höjts sedan 2006. Till detta kan läggas nedmonteringen av stadens samlingslokaler och hemgårdar, verksamheter som är nödvändiga för en levande stad.

Jag är faktiskt riktigt förvånad över ditt svar på min artikel, Madeleine Sjöstedt. Hur ska kulturutövare bedriva kultur utan lokaler? Visst går det att spela parkteater några veckor om året under sommaren men övrig tid behövs det en lokal för ändamålet eftersom Stockholm är placerat där det är rent geografiskt. Att vår syn på kulturen skiljer sig åt visste jag innan, men att det var så stora skillnader var nytt för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s