Stockholms slarv med offentlig konst

I gårdagens Svd avslöjar Harald Norbelie hur skandalöst illa staden skött ärendet med ett försvunnet konstverk. Det gäller skulpturen ”Om varandra” av en av Sveriges mest erkända konstnärer Björn Erling Evensen. Konstverket flyttades från sin offentliga plats på Klara strand mitt emot stadshuset för att ge plats åt ett sophus och magasinerades därefter i Värtan. Förutom att skulpturen aldrig fick en ersättningsplats, varken temporär eller permanent under åtta år, så stals konstverket i stadens magasin. Stölden upptäcktes inte förrän 2011 och polisanmäldes först då. Harald Norbelie efterlyser svar från Stockholms politiker hur detta kan hända och framförallt vad som kan göras för att detta inte ska hända igen.

Jag blev mycket upprörd av berättelsen och började ställa frågor i stadshuset. Mina efterforskningar har ännu inte lett till några tillfredställande svar på gåtan men jag känner redan idag att Harald Norbelie har satt fingret på en öm punkt, nämligen hur staden ser på medborgarnas offentliga konst. Att konsten behandlas som en slags utsmyckning inte som en del av det offentliga rummet. Ett konstverk har ju sin plats i det offentliga rummet precis som ett sophus, men de fyller olika funktion. Staden tycks då prioritera funktion framför Skönhet och eftertanke, men gör det dessutom på ett oförlåtligt slarvigt sätt. Men var så säker Harald Norbelie; jag ska ta din uppmaning på allvar och söka svar och åtgärder för att rutinerna ska förbättras.

Jag skrev en motion i kommunfullmäktige för några år sedan som berör en liknande hantering, nämligen frågan om all försvunnen konst i Stockholms skolor. Motionen föreslog att all den konst som tagits bort från skolorna och som magasinerats av säkerhetsskäl skulle ställas ut i någon form för att göras tillgänglig. Svaret blev naturligtvis avslag. Idag står mängder av konst som skänkts och köpts in till stadens skolor och samlar damm istället för att nå allmänhet eller skolbarn. Detta är inte ett lika drastiskt exempel på ointresse för konsten från stadens sida, men ändå en slags avslagen ide om att konsten är i vägen och kan flyttas undan så fort någon får lust, utan att fundera på ersättningsplatser. Stockholm stad måste skaffa sig en smartare och bättre hantering av den offentliga konsten.

Annonser

3 responses to “Stockholms slarv med offentlig konst

  1. Att vara konstnär medför att man behöver en bra konstnärslägenhet. Såna finns då och då att köpa på Strandliden . Behovsprincipen enligt förutsättningsläran. 408420 ej konstnär. Bostadsrättsföreningen Tornkammaren på Strandliden.

  2. Marie von Rietberg

    Så synd att det inte var det trista och smaklösa Wallenberg-monumentet som krälar på marken nere vid Nybroviken som försvann; det hade ju snarast varit en god gärning!

  3. Marie: Ha, ha…men du blir i alla fall berörd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s