Staden som gör mig lycklig, Skogskyrkogårde

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skogskyrkogården är en pärla. En världspärla. Så vacker att den är upptagen på FN-organet Unescos världsarvslista. Att vandra i Skogskyrkogården är en påminnelse om livet. Det är en procession från mörker till ljus. De långa vackra naturrummen som avlöser varandra. Barrskog avlöses av lövskog. Tät skog förlängs i öppna ängar. Ur låga rum reser sig höjder. Platser att vila ögonen på. Hela upplevelsen är en andakt, en stund på jorden. Sorg till hopp. Till liv.
Skogskyrkogården skapades av Arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Leverentz i början av 1900-talet. Den anses vara en av den moderna arkitekturens mästerstycken. Jag vill tillägga en av vårt samhälles demokratiska mästerstycken. Att avsätta en så stor yta och göra den så vacker till alla medborgares nytta är i sanning demokratiskt. Vi kommer alla att vara med om sorg i olika skeenden i våra liv. Att då skapa en vacker allmän plats för reflektion och minnen som samtidigt lyfter våra blickar mot framtiden är viktigt. I många länder är en vacker begravning något som avgörs av ekonomisk möjlighet. Fattiga begravningsplatser och rika. Eller en fråga om religion. Men Skogskyrkogården utgår istället från medborgarens behov av skönhet och reflektion i lugna rum. Jag tycker det är stort. Att det säger något om vårt samhälle. Och jag skulle vilja se fler exempel i vår tid på samhälleliga projekt för att skapa medborgerlig nytta av skönhet och upplevelser i allmänna rum. Ta en promenad i Skogskyrkogården det stärker din medborgerliga själ.