Uteliggare mitt i city i -10 grader! Jag skäms över att vi inte klarar det här, problemet växer och det är kallt som….

Uteliggare i -10 grader, lunchtid Klarabergsviadukten

Stadens fattiga medborgare ökar i antal. Det blir tydligare ju längre ut i förorterna du färdas att Stockholm segregeras. Staden delas upp i allt rikare och allt fattigare medborgare. Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte se Stockholm delas. Men den debatten lär fortgå hela vägen fram till valet 2014. Staden har resurser som kan användas som motvikter, men det görs för lite. Men nu reagerar jag över fattigdom i en annan mer akut tappning.
I morse sov någon i en sovsäck vid Rådmansgatan och det var minus 15 grader kallt i natt. Efter morgonens första sammanträde passerar jag city till fots under lunchen. Det var så fruktansvärt kallt. Jag skäms när jag både på Drottninggatan och i Klarabergsviadukten kliver över uteliggare. Ska det vara så här? Jag känner för att skrika högt. Hjälp till! Det är svinkallt. Nu om någonsin måste vi väl se att människor far riktigt illa i vår stad. Fram med resurser. Avsätt fler uppsökandeteam. Tvinga av hyresvärdarna fler lågtröskelboenden. Använd våra socialsekreterares kompetens och ge dem resurser för att hjälpa dessa medborgare. Bygg nya hotellhem. Om platserna inte räcker just ikväll, använd hotell, kranskommuner, bussar vad som helst som ger värme, men gör det nu. Det är svinkallt och medborgare far illa för att de av olika orsaker har blivit fattiga. Men jag är rädd för att inget görs nu heller, för rättvisa åt de fattiga är inte uppe på Stockholms styrelses dagordning. Kan vi inte göra mer?
Annonser

7 responses to “Uteliggare mitt i city i -10 grader! Jag skäms över att vi inte klarar det här, problemet växer och det är kallt som….

  1. Visst klarar vi det om vi bara vill. Men vi vill inte. Det är roligare att skämmas. Det finns lösningar på både kort och lång sikt. Men så här är det: Om du är en skötsam person med svag ekonomi, kanske skulder hos kronofogden, så får du inte hyra bostad av de s.k. allmännyttiga bostadsföretagen, oavsett hur länge de har stått i kö. I Stockholms kranskommun Sundyberg får de inte ens ställa sig i kö hos det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren. Det har bl.a. socialdemokraterna i dessa bolags styrelser röstat för.

    Ni socialdemokrater beslutande ställning bedriver alltså ekonomisk diskriminering för att ni vill gynna den s.k medelklassen. Detta bevisas av att det är lika illa i kommuner med socialdemokratisk majoritet, bl.a. Sundbyberg. Ett hyckleri utan like. Du kan ändra det i morgon, om du bara vill. Du kan agera som oppositionsråd och skälla ut majoriteten. Du kan agera i partidistriktet och skälla ut dina partikamrater, som medverkar till att folk fryser ihäl på gatorna i city.

    För denna kategori, skötsamma personer med svag ekonomi men tillräcklig inkomst för att hyra en mindre lägenhet, behövs inte en massa socialassistenter, uppslökandeteam och lågtröskelboenden, som bara är en förevändning för att inte göra något. Det är ju bara ett svepskäl, som ni ansvariga politiker tillgriper för att skylla ifrån er, och utpeka de drabbade som orsak till problemen.

    Det räcker med ett förbud mot ekonomisk diskriminering på samma sätt som det finns förbud mot diskriminering p.g.a ras, hudfärg, religion, etnicitet och sexuell läggning eller sexuellt uttryck. Menar ni socialdemokrater verkligen att det är mer störande för grannarna i era fina medelklass-hyresbostäder att gå omkring i fjolårets modekläder, köpta på rea, än att spöka ut sig till kärring om man är en man? Varför kräver ni inte samma förbud mot diskriminering på p.ga. klass som p.g.a sexuellt uttryck?

    I sosse-stryda kommuner behöver ni inte ens invänta lagstiftning, utan ni kan ta besluten direkt. Gör det, i stället för att gnälla över att folk ligger i vägen för dig så att du måste skämmas! Har inte haft en aning om problemet? En prioriteringsfråga!

    Men förvisso finns det också bostadslösa som har svårt att sköta sin ekonomi, så att de saknar pengar till hyran. Det räcker att vara fattig för att inte motstå frestelsen att köpa en Toblerone, och en till, när fått sitt lilla ”bidrag”, så försök inte skylla på att alla i den situatinen är missbrukare eller psykiskt sjuka. För att hjälpa den kategorin räcker det med en attitydförändring hos socialtjänsten, en ökad vilja att hjälpa till, praktiska lösningar, inte nödvändigtvis högre bidrag. Men kanske det också.

    Sedan finns ytterligare kategorier med större hjälpbehov, men dem är ju socialtjänsten enligt lag tvungna att hjälpa. Så varför sker inte det? Det är ju rent lagbryteri från kommunernas sida. En orsak till att de, som inte klarar sig utan större hjälpinsatser, inte får det, är sannolikt att ni politiker förvärrar problemen genom den ekonomiska diskriminering av personer som skulle klara sig helt själv, eller med bara obetydlig hjälp, om de inte vore utsatta för den ekonomiska diskriminering på bostadsmarknaden, som socialdemokratiska och borgerliga ledamöter i de kommunala bostadsbolagens styrelser har beslutat ska förekomma.

    Det finns förvisso också personer, som inte vill ha riktigt tak över huvudet, när det inte är svinkallt och därför inte kan förmås betala hyra för hela året, så att de kan behålla sina bostäder, om de skulle få någon. För dem krävs akuta insatser när det är kallt. Finns det inte en räddningstjänst, ett civilförsvar, ett militärt försvar, armétält och fältkök? Hur lyckades Japan härbärgera alla hemlösa efter jordbävningen 2011-03-11?

    Sverige är bättre på att hjälpa jordbävningsoffer i andra länder med nödförläggningar än att hjälpa sina egna hemlösa. Det är en stor skandal, det är en skamfläck på den röda fanan, som ni travar omkring med på 1 gastar om att ni vill ha tillbaka människovärdet. Börja se er medmännisskor som en resurs och inte som ett olösligt problem!

    • Lars
      Tro det eller ej, men jag delar mycket av din kritik. Jag har själv granskat på nära håll hur illa systemet fungerar när jag hjälpte några husvagnsboende undan vintern och fick ta fighten med både egna förvaltningar inom kommunen och egna partikamrater. Jag tror som du att det behövs lagstiftning för framtvingande av aktiva åtgärder. jag är inte säker på att lagstiftning kan användas precis som du beskrtiver, men socialtjänstlagen kan stärkas och staten skulle kunna tvinga kommuner att ta ett större ansvar.
      När jag skriver att jag skäms så menar jag det verkligen. Jag har jobbat med politik på olika nivåer i hela mitt vuxna liv och ändå ligger frågan precis framför mina fötter. Jag önskar att vi tog krafttag nu och jag jobbar för det.
      Tomas

  2. Tack för en positiv resons, det var första gången. Jag har kommenterat varje gång någon s-bloggare har tagit upp frågan, men det har liksom inte blivit någon fortsättning. Och då undrar man ju om inläggen var seriöst menade eller bara avsedda att skylla egna försummelser på alliansen (varför s inget gör i s-styrda kommuner, eller inget gjorde när man hade majoriteten i nuvarande b-styrda kommuner, och inte heller gör något konkret i opposition.)

    Att ditt inlägg inte ens hamnade på portalen 20 mest lästa s-bloggar, och att de inlägg om hemlösheten som faktiskt hamnat på denna portal snabbt försvunnit därifrån, visar hur litet intresset är bland s-politiker. Det är en skandal. Jag har haft funderingar på att rafsa ihop ett gäng, som hänger ut namn och bild på s-ledamöterna i de kommunala bostadsbolagens styrelser så att de får det hett om öronen i valrörelsen.

    Jag tillhör visserligen de, som tycker att det är viktigare att vinna val än att gå ut stort och fria till minoriteter, men det betyder ju inte att inget ska göras för minoriteterna. Med en valseger i ryggen kan man göra mer för minoriteterna – om man vill. Det är dessutom möjligt att inkludera minoriterna i en majoritet:

    Som jag minns valrörelsen 1964 stod det inget på s-affischerna om mer pengar till sjuka och arbetslösa. I stället utlovade man trygghet vid arbetslöshet och sjukdom för dem som hade arbete. På samma sätt kan man lova trygghet vid arbetslöshet och ekonomiska problem åt dem som har bostad, genom att lova att ingen ska behöva bo på gatan eller dra sig fram tillfälliga bostadslösningar.

    Huvudlinjen i mitt resonemang är att hjälpa dem, som kan hjälpa sig sjäva, med lagstiftning, och koncentrera kommunernas insatser till dem behöver sådan hjälp,vare sig det handlar om ett störande levnadssätt eller svårigheter att hantera sin ekonomi så att hyran blir betald.

    Att inkludera ekonomisk diskriminering i diskrimineringslagstiftningen kan väl inte vara något problem?! Att diskriminering av samkönade par på bostadsmarknaden numer är förbjudet, innebär ju inte att en hyresvärd inte får neka hyra ut en bostad till homosexuella, om det finns en saklig grund för nekandet. Man att andra homosexuella har misskött sitt boendet eller inte har betalat hyran är ingen saklig grund.

    Men det är just den typen av diskriminering som även s-ledamöterna, ”klassförrädarna”, i de kommunala bostadsbolagens styrelser står bakom. Därför måste de avslöjas, och avlägsnas från sina politiska uppdrag. Därför måste ekonomisk diskriminering inkluderas i ant-diskrimineringslagsftningen. I de s-stryda kommunerna behöver man dock inte vänta på lagtifning, utan det är bara att besluta om en anti-diskrimineringspolicy för de kommunala bostadsbolagen.

    Socialtjänsten ska inte behöva sätta av personaltimmar för att hjälpa dem som kan hjälpa sig själva. Utan socialtänsten ska samla alla resurser till dem som inte klarar sig själva. Det måste göras klart att detta ansvar gäller alla, och inte bara särskilt nämnda grupper. Det är ju ytterst märkligt att kommunerna enligt lag är skyldiga att hjälpa våldsbenägna missbrukare att få bostad (Det ska de förstås också göra) men kan strunta i skötsamma personer med dålig ekonomi.

    Jag har även skrivit ett inlägg i frågan på min blogg:
    http://larsflemstroms.blogg.se/2012/january/bostadsanvisningslagen.html

    Jag vill gärna ha kontakt för fortsatta diskussioner i frågan, men jag hittar ingen mejladress till dig! Du kan skriva den här eller i kommentarsfältet på min blogg.

    Tack!

    • Lars.
      Om jag förstår dig rätt så menar du att bostadsbolagen diskriminerar medborgare utifrån deras ekonomiska ställning. Men det motsägs väl av att bl a de allmännyttiga bostadsbolagen sätter av en viss del av beståndet till lågtröskelboenden osv. Det är för lite och otillräckligt, men ändå de kan väl inte sägas diskriminera när de i verkligheten är de som gör något. Resten är ju en prioriteringsfråga av ekonomiska resurser. Och jag delar som sagt din uppfattning att det görs alldeles för lite. Du når mig via mail tomas.rudin@stockholm.se

  3. Är inte lågtröskelboenden till för missbrukare, som kan ha ett störande levnadssätt?

    Det är en del av diskrimineringen att ljuga och påstå att de som diskrimineras har problem, som de inte har. Ekonomisk diskriminering handlar om diskriminering på grund av låg inkomst eller skulder hos kronofogden. Det handlar om fall då personerna i fråga har tillräckligt med pengar till hyra.

    Det kan också vara diskriminering, när personer med lindriga missbruksproblem hänvisas till särskilda lågtröskelboenden. Jag anser att diskriminering på grund av ovidkommande förhållanden måste förbjudas. Låg inkomst är inte ovidkommande om man vill hyra en stor och dyr lägenhet. För att det inte ska vara diskriminering bör skillnaden mellan disponibel inkomst och hyran var minst lika stor som socialnormen.

    Det är ett klart fall av ekonomisk diskriminering när kommunala bostadsbolag inte respekterar beslut av kronofogden att undanta belopp till hyra från utmätning. Det är ett klart fall av ekonomisk diskriminering när kommunala bostadsbolag kräver en disponibel inkomst på minst 24.000 kr för att hyra en lägenhet med en hyra på 8.000 kr.

    De kommunala bostadsbolagen bedriver ”omvänd klasskamp” mot personer med svag ekonomi. Så är det vilka dimridåer de än lägger ut. Dessa dsirkiminerande regler verkar vara centralt beslutade inom SABO. och ,mdeför bl.a. äldre nekas seniorbostader och att personer i kommuner med bostadsbrist hindras flytta till kommuner med lediga bostäder.

    • Lågtröskelboenden är för de som är längst bort från boende. Tex hemlösa eller andra dom behöver komma tillbaka. Men som sagt det finns för få och för lite resurser. Sedan lämnar de även vanliga lägenheter till förtur men återigen för få.
      Jag vill att ännu fler insatser görs och att den uppsökande verksamheten får tillräckliga resurser.

  4. Hemlösheten har många ansikten. Jag har pekat på att hemlösheten långt ifrån alltid beror på den hemlöse själv, utan att hemlösheten i många fall helt, i andra fall delvis, är en följd av diskriminering på grund av klass. Och att de kommunal bostadsbolagen inte föregår med det goda exempel som de borde, utan snarare tvärtom.

    De föregår med dåligt exempel. De privata fastighetsägarnas beteende beror sannolikt på om det är bostadsbrist eller inte i den berörda kommunen. De privata fastighetsägarna är mest intresserade av stora hyresintäkter och låga driftkostnader. Skulder hos kronofogden är kanske inte det mest avgörande, utan den potentiella hyresgästens faktiska förmåga att betala den aktella hyran.

    De har inte samma strafftänkande som man verkar ha inom de kommunala bolagen; att den som har dålig ekonomi ska straffas genom att vara utlåst i stället för inlåst, som man blir om man begår verkliga brott. Det är alltså samma tanke som ligger bakom all diskriminering, att man buntar ihop folk till en grupp, som bara har en sak gemensamt och straffar hela gruppen kollektivt. Att ha bostad i vårt kalla klimat är så viktigt, så att det behövs en heltäckande anti-diskrimineringslag för bostadsmarknaden.

    Visst finns det personer som har ett så störande levnadssätt, så att ingen vill ha dem som grannar. Har de inte sig själva att skylla? Får de inte ta konsekvenserna av sitt levnadssätt? Svar: Det får vara måtta på de konsekvenserna. De ska inte behöva ligga ute och frysa ihjäl. Och de ska inte straffas för det som varit, om de förbättrar sitt levnadssätt.

    Och visst finns det personer, som struntar i att betala hyran utan lägger pengarna på cigaretter och sprit – eller på helt onödig konsumtion, med bakganken att ”samhället får ta hand om mig”. Ett gammalt fall som jag hört om, gällde en arbetslös småbarnsmor, som hade köpt en dyr servis på avbetalning och skötte avbetalningarna punktlig för att slippa betalningsanmärknig och sedan begärde extra pengar till hyran från socialtjänsten?

    Borde inte hon ta konsekvinserna av sitt handlingssätt, som var snudd på bedrägeri? Jovisst, men det får vara rimliga proportioner mellan hennes handlingssätt och konsekvenserna. Även om det inte hade funnits barn med i bilden, hade det varit fel att kasta ut henne på gatan. En rimlig lösning hade kanske varit att socialtjänsten hade betalat hyran direkt till hyresvärden.

    Mig veterligt är det inte tillåtet, om den ensilde motsätter sig det. Ett begränsat tvång hade kanske varit en rimlig konsekvens i det fallet. Den lag om förvaltarskap, som finns är dock alltför ingripande. Det borde finnas en lindrigare variant. Det behövs alltså både en heltäckande anti-diskrimingslag för bostadsmarkanden och en ”betalningssärkingslag”, som garanterar att hyresvärdarna får sina pengar.

    En snabbt växande grupp av hemlösa är vanliga fattiga, arbetslösa eller utförsäkrade, som varken är missbrukare eller kriminella och inte alls har något störande levandssätt. Och desstom har pengar till hyran, även om de har mycket låga inkomster. Och dessutom är kapabla att sköta hyresbetalningarna själva. Även de nekas bostad. Det finns kommunala bostadsbolag i landsorten, som hellre river sina fastigheter (till det utgår statsbidrag!) än hyr ut till hemlösa.

    Även om de hemlösa fortfarande är en liten minoritet, som omges av många fördomar (typ: ”Det finns väl en orsak?”), som kanske inte ger en så stor utdelning i antal röster, finns en mycket större grupp, som känner en växande otrygghet och rädsla för att behöva gå från hus och hem. Med en anti-diskrimineringslag skulle bevisbördan läggas på fastighetsägaren i varje enskilt fall när någon nekas hyra en lägenhet, att def fanns fog för vägran.

    Exakt vad som gäller – även på bostadsmarknaden – viid diskriminering på grund av ras, hudfärg, reliigion, etnicitet, sexuella läggning eller uttryck samt funktionshinder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s