Spikes, handskar och gula glas

Jag gränslar min Ghost (cykeln) och börjar min resa till jobbet. Nedräkningen har börjat. Jag ska få ihop 100 mil i benen innan Vänern runt i maj och Vättern runt bara tre veckor därefter. Spikes, handskar, skidkläder och gula glas tar mig fram i minusgrader från Farsta till stan. Jag har gjort det förut. Förra året var en skräckupplevelse. Massor av snö, ingen plogning och ingen sand. Men hundra mil fick jag ihop och Vänern runt gick bra, sånär som ett par pajade knän. Vättern blev VO. Mitt nyårslöfte är att klara båda sjöarna runt i år.

Men döm om min förvåning när cykelvägen i år var som ett sandat vardagsrumsgolv. Jag tänker snälla tankar om staden dess borgerliga majoritet som givit mig denna oväntade skatteåterbäring. En välskött cykelväg till Farsta! Äntligen. Den är så välskött att jag undrar vem som sandat, för flera sträckor är sandade fast det inte är någon is eller snö. Men jag tänker inte klaga. Någon har fått klartecken på att nu ska jobbet göras bra och det gläder mig och alla andra cyklister som pendlar på vintern. Hoppas att den goda snöröjningen och sandningen håller i sig, även när den rikliga snön kommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s