Bilar, skönhet och frihet

20111113-071251.jpg
Götagatan/Folkungagatan

Att cykla i city ger mig samma frihetskänsla som att åka skidor. Fort och spännande. Mellan bilar, in och ut bland filerna. Faran vilar bakom varje sväng. Jag var tidigare inbiten bilist. Tog bilen överallt och upplevde staden som min. Men vartefter har trängseln förstört den känslan. Och det är inte längre praktiskt. Jo, på tvären i ytterstaden, mellan barnens fritidsaktiviteter i olika stadsdelar, men inte i city. Och nu ska spårvagnar in i trängseln också.
Jag tänker att stenstaden en gång ritades för häst och vagn och flanörer. Hur vackert var det inte då? Breda Sveavägen med sin trädall’e eller Hornsgatan vackra sträckning och fria ytor i luften mellan husen. Men bilarna har helt tagit över. Varenda meter har utnyttjas till bilarnas fördel. Medborgarnas fria ytor för gång och möten kläms upp mot väggarna. Cyklisterna ritas in emellan med vita streck bland andra. Det får helt enkelt bli son det blir. Bilen ska ha ytan.
Jag tror vi måste börja tänka om. Bilen är praktisk över långa avstånd.
Men den får inte tränga undan medborgarna från de öppna rummen i staden.

Annonser

10 responses to “Bilar, skönhet och frihet

  1. Fast spårvagnar minskar ju trängseln så det är väl ändå bra? 🙂

    • Förlåt, men hur minskar spårvagnar trängsel??

      • Genom att lyfta över nuvarande bilister (det minst yteffektiva sättet att transportera sig i marknivå) till spårvägar (det mest yteffektiva sättet att transportera sig i marknivå).

      • Det stämmer, men det räcker inte att lägga spår i gatan utan att genomföra en trafikomläggning som minskar bilisternas ytanvändning. Cyklister och gående är fortfarande undanträngda vilket är märkligt med tanke på hur breda gator som finns i Stockholm. Ekonomiskt är spårvagnar ett dyrt alternativ jämfört med T-bana eftersom dess kapacitet är mindre. Bussar i kollektivtrafikkörfält gör samma jobb utan att skapa farliga spår i gatan för cyklister, barnvagnar och rullatorer. Däremot anser jag att spårvagnar är trevliga att resa med, men frågan är om det är värt kostnaden.

      • Tomas:
        Det är helt korrekt att det måste göras en trafikomläggning som minskar bilistens ytanvändning. Det är dock något som måste göras eftersom Stockholm växer. Vi behöver helt enkelt få fler att välja alternativ till bilen.
        Frågan blir: Hur får vi folk att välja alternativ till bilen? Vi har i innerstaden ett relativt finmaskigt tunnelbanenät och också ett väldigt finmaskigt bussnät. Så varför finns det de som ändå tar bilen? En förklaring kan vara att bilen tar sig fram snabbare än bussen i rusningstrafik. Däremot tar den sig inte fram snabbare än en spårvagn, vilket också är en stor del i varför spårvagnar lyfter över bilister till kollektivtrafik i högre grad än bussar gör. Dessutom är, som du ju faktiskt själv konstaterar, spårvagnar ett trevligt sätt att resa. Den så kallade spårfaktorn ska absolut inte undervärderas, komfort och trivsel är en viktig del i att få fler att resa kollektivt.

        När du skriver att spårvagnar är ett ekonomiskt dyrt alternativ jämfört med tbana så missar du poängen. Spårvagnar är inte en tunnelbana mer än en buss är en spårvagn eller ett pendeltåg är ett fjärrtåg. Det är olika typer av fordon som passar olika typer av trafiktyper. Här för tyvärr både socialdemokraterna och moderaterna en direkt oseriös politik. I ett Stockholms som växer står inte valet mellan bussar, spårvagnar eller tunnelbanor. Alla behövs. Spårvagnar är inte automatiskt ”dyrt” och tunnelbanor är inte automatiskt ”billigt”. Det handlar snarare om vilket problem man vill lösa. Till karolinska måste det byggas tunnelbana. Men när kapaciteten för linje 4 nu måste byggas upp är spårväg den bästa lösningen.

  2. Tack Tomas för en bra förklaring. Jag är cyklist och ser inte fram emot en massa spår i stadens gator. Förutom att hålla trafikreglerna så måste man också ha koll på hur man tar sig fram med sin cykel på gatorna. Jag tror det blir mer olyckor och det i sin tur belastar sjukvården. Ytterligare en kostnad för staden alltså, inklusive personliga förluster vad det gäller den egna ekonomin.

    • Hej Abacus! Jag är också cyklist. Det har jag varit sedan jag var liten. Jag är uppväxt i spårvägsstaden Norrköping och kan alltså utifrån egen livserfarenhet intyga att det inte dör och lemlästas cyklister, barn i barnvagn eller äldre med rullator bara för att man gräver ner spår i gatan här och var..

      • Jag skulle vara försiktig med att sia utifrån den egna erfarenheten. Alla har inte bott i Norrköping, eller i Göteborg…

    • Hur menar du då Abacus? Att alla som flyttar till Göteborg, Norrköping, Helsingfors, Oslo, Bergen, Bordeaux, Paris, Marseille, Dublin, Aten, Milano, Florens, Rom, Amsterdam, Lissabon, Zürich, Barcelona, Madrid, Blackool, Berlin, Bonn, München, Budapest, Toronto, Boston, Dallas, Houston, New Orleans eller någon annan av de hundratals städer i världen som har spårväg omedelbart löper en överhängande risk att förolyckas bara för att det råkar finnas spårvägar i stan? Eller för den delen – den som flyttar till Stockholm, för vi har ju faktiskt spårvägar här också och har haft det sedan 1916.

      Det är ju – får jag nog påstå – ett ganska starkt påstående…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s