80000 studenter i stockholm och 12000 lägenheter är en omöjlig ekvation. Ungdomar kommer inte ut på bostadsmarknaden för att det byggs för lite små hyreslägenheter. Handelskammaren varnar för flaskhalsar och tillväxtstopp om inget görs. Jag har upprepade gånger framfört i kommunen att det görs för lite för att komma tillrätta med ungdomsbostadskrisen. Bygg studentlägenheter på tomter som väntar på att bebyggas. Bygg om skolor och kontor som står tomma. Ge allmännyttan uppdrag att bygga fler små lägenheter. Nu kommer jag med ett förslag till; inventera alla lägenheter som står tomma i Stockholm och jobba med att öppna dem för ungdomar. Staden bör börja med sitt eget fastighetsbestånd och snabbt hyra ut alla tomställda lägenheter till ungdomar och studenter.

Tyvärr finns det fullt fungerande lägenheter runt om i staden som står tomma i avvaktan på evakuering av renoveringsprojekt eller rivning. Ett sådant exempel är det gamla äldreboendet i Dalen som finns på bilderna här ovan. Kommunens eget fastighetsbolag för äldreboenden äger här på Bersågränd och Åstorpsringen, alldeles bredvid T-banan flera fastigheter som står helt eller delvis tomställda sedan flera år. Det sägs i området att de står där i avvaktan på evakuering för renoveringsprojekt i andra delar av staden. Det må så vara, men samtidigt finns det massor av ungdomar som skulle behöva en lägenhet omedelbart och som dessutom kan tänka sig kortare kontrakt.

Jag kommer att ta ett initiativ till att dessa lägenheter öppnas för ungdomar. I Dalen rör det sig om ett hundratal lägenheter, men det finns fler i staden. Jag vill därför att kommunen ska inventera alla tomställda lägenheter och snabbt iordningställa dessa för ungdomars boende. Jag tycker även att de privata fastighetsvärdarna skulle kunna ställa upp med liknande lösningar i de hus där de har tomställda lägenheter. Lägenheterna kan förmedlas av studenternas egna organisationer eller av bostadsförmedlingen. En snabb inventering och ett snabbt beslutsfattande skulle kunna lindra problemen redan i vår, men då krävs det vilja från den politiska majoriteten i stadshuset. Finns den?

Hökarängen i södra Stockholm är en fantastisk del av Stockholm. En del av det svenska folkhemmet kan man tänka. Stadsdelen byggdes under 1950-talet. T-banan stod klar 1950. Stadsplanen ritades av Daniel Hellden, samma arkitekt som ritat Sergels torg och sergelgångarna.

Iden var att skapa ett grannskap. Ett centrum i mitten med service och kommunikationer. Smalhusen placerades så att alla lägenheter får naturen med sig in i vardagsrummen. T ex sänktes fönsterliven i lägenheterna för att möjliggöra en bättre kontakt med naturen infrån lägenheterna. Stockolms första gågata anlades in mot centrum. Många butikslokaler sprängdes in i huslandskapet runt om i området.

Min första “egna” konsumbutik var här i området på Söndagsvägen. Som nyexad konsumförståndare fick jag ansvar för den underbara lilla butiken i veckodagsområdet. Jag lärde känna många människor i grannskapet och de flesta bor kvar än idag 20 år senare. Det är typiskt för Hökarängen. Medborgare trivs här och omflyttningen är låg.

I Hökarängen placerades de sista nödbostäderna i Stockholm i slutet av 1950-talet. Den socialt utsatta situation som många Hökarängsbor hade skapade ett särskilt rykte som levde kvar länge. Men området har tack vare detta en härlig karaktär. Här träffar du människor som har en historia om Stockholm att berätta. Öppna, mysiga människor. Stolta och med stadig blick har de bott här i 30-40 år och känner sin stadsdel väl. Det är lätt att älska Hökarängen med sin natur och sina medborgare. Nu satsar Stockholmshem på upprustning och inflyttning.

Det sk stadsdelsrådet som bildats spontant av boende i området drar i tåtarna. De vill ha kulturell förtur, en ide om att ge lägenheter och butikslokaler till kulturarbetare. En genial ide. Så nu rustas butikslokaler från 1950-talet. Fönstren plockas fram igen och görs ljusa för insyn. Åhh, tänk om butiken hade funnits kvar i mitt veckodagsområde. Men den kanske återuppstår. Hökarängen är förädlat och kultiverat och numera synliggjort av konsthall C som flyttat in i området. Ett “måste”-besök för den som vill lära sig mer och för den som vill möta det riktigt nya Hökarängen. Det nya söderort utvecklas tillsammans med de boende i det ena kulturprojektet efter det andra. Den demokratiska staden börjar se sitt ljus i Hökarängen.

Annat jag skrivit om genusperspektiv och stadsplanering kan du hitta exempelvis här och här.

I omgångar har olika förslag diskuterats om vart en ny Opera i Stockholm skulle kunna placeras. Den gamla fina operan fungerar dåligt. Våra bästa artister åker utomlands och de nymoderna uppsättningar som görs av klassiska verk görs i andra länder. Den gamla operan kostar mycket i drift och underhåll och riskerar att bli ett framtida operamuseum istället för en kulturell högborg.

I torsdags kväll besökte jag kulturarbetarnas socialdemokratiska förenings möte om ett av alternativen, den sk Masthamnsoperan. En förening har med ideella medel satt ihop ett mycket starkt förslag. En vision om en nationalscen placerad vid Stockholms inlopp. En byggnad som skapats med kunnigt operafolk och som byggts inifrån och ut. Tekniken och variationsmöjligheterna har fått bilda stomme för exteriören av byggnaden och därav har en ganska kantig men vacker byggnad vuxit fram. Scen och loger öppnas både utåt och inåt. 1200 sittande gäster inomhus och 3000 gäster utomhus i en stor amfiteater som spärngs in i berget ovanför Masthamnen. De tekniska möjligheterna för utsändning via TV och internet gör anläggningen ekonomiskt intressant för extern finansiering. Det enda aber som märks vid en första anblick är väl transporterna till och från en sådan anläggning på den platsen. Men en framtida dragning av T-bana till Nacka med en ny station i Sofia skulle råda bot på den saken.

Jag ser Masthamnen som det bästa läget för en ny nationalscen i Stockholm. Läget skulle skapa en intressant infart till Stockholm och skulle öppna Stockholms kulturliv i en ny riktning. Hela Sverige skulle här kunna få en högkultiverad möjlighet att framföra den svåraste och mest komplicerade scenkonst som vår samtid kan bjuda på av internationell högsta klass. Jag ser Masthamnsoperan som den klarast lysande visionen om en ny nationalscen i Stockholm och tycker att alla parter med intressen i detta bör studera ideerna noga. Det är särskilt spännande att idéerna utvecklats av operaintresserade idealister. För staten är det som att få en present av folket och för staden är det en möjlighet att ett nytt fönster mot världen.

Dessutom innebär inte det faktum att våra workshops nu är avslutade att vårt arbete med Arkitektur Stockholm är avslutat. Tvärtom, det har bara börjat. Nu ska den input vi fått från alla er som deltagit sammanställas, analyseras och processas. Ni som varit med och skrivit upp er på vår kontaktlista kommer vi att hålla kontakt med. Är det så att du inte skrivit upp dig eller varit med men ändå skulle vilja vara med och bolla Arkitektur Stockholm såväl som stadsbyggnadsfrågor med oss kan du maila min medarbetare Catharina på catharina.ullstrom@stockholm.se. Tankar blir större när vi tänker gemensamt och politiken blir bättre när fler är med och skapar den.

Morgondagens huvudsakliga frågeställningar är:

• Vilken roll har Stockholms offentliga rum 2011 och vad beror det på?
• Vems är det offentliga rummet? Vem är det till för?  Vem är det öppet för?
• Hur kan Arkitektur Stockholm bidra till att Stockholms offentliga rum blir mötesplatser fulla av liv och rörelse?

Vi kommer att hålla till hos Socialdemokraterna på Sveavägen 68 från och med 18.00. Om du inte anmält dig än finns fortfarande chansen att maila min medarbetare Catharina på catharina.ullstrom@stockholm.se. Ta den chansen så syns vi.

“Stockholms län växer och är i behov av mer kapacitetsstark och klimatsmart kollektivtrafik. Tunnelbanan är överlägsen när det gäller driftsäkerhet och effektivitet. Regionen behöver en strategisk tunnelbaneutredning och flera nya linjer. Bland ledande Moderater har motståndet mot utbyggd tunnelbana länge varit stort. I en artikel i DN 31/1 om tunnelbana till Nacka så säger trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) sig vara för utbyggnaden men konstaterar samtidigt att: ”oavsett hur mycket vi pratar om utbyggnaden kommer den att dröja av det enkla skälet att planering och projektering tar många år”. Med dagens ljumma moderata intresse så kommer det ta ännu längre tid.”

Den som vill försvara nolltolerensen bör förklara följande:

1. Enligt BRÅ, brottsförebyggande rådet, finns det inga undersökningar som stödjer påståendet att lagliga väggar skulle bidra till att öka skadegörelse.

2. Sedan nolltolerensen infördes har den kostat Stockholmarna över en miljard. (lågt räknat) Ändå ökar skadegörelsen kraftigt i Stockholm och har så gjort under hela perioden. Samtidigt minskar den i andra städer som infört lagliga väggar t ex Norrköping och Malmö.

3. Hur kan någon utföra laglig gatukonst, när all gatukonst är förbjuden?