Jag är stolt men inte nöjd: Stockholm förärar Tage Erlander en plats med en offentlig toalett

Tage Erlanders plats vid parkeringsplatsen utanför riksdagshuset

Det tog 20 år att få fram en plats för att hedra stockholmaren och statsministern Tage Erlander med en plats. Först diskuterades platsen framför Rosenbad, men det motsatte sig moderaterna. Namnberedningen återkom gång på gång med samma förslag eftersom de ansåg det som den mest logiska platsen. Och ingenting hände.
För några år sedan skrev jag en motion till kommunfullmäktige där jag begärde ett omtag i frågan och att en plats skulle tas fram för att hedra den mest uthålliga statsminister Sverige har haft (23 år). Kommunfullmäktige beslutade att döpa platsen framför Riksdagshuset mellan strömmen och Slottet till Tage Erlanders plats men i beslutet ingick att en konstnärlig utsmyckning av platsen skulle göras.
Nu är skyltarna äntligen uppe, men den konstnärliga utsmyckningen lyser med sin frånvaro. Det enda som markerar platsens läge är en offentlig toalett som visserligen fyller sin funktion, men som knappast kan sägas vara en förskönande utsmyckning på platsen.

Det är uppenbart för alla som besöker Platsen måste utformas på ett bättre sätt i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. Det finns konstnärer som hört av sig till staden som är beredda att hjälpa till, men de har hittills inte fått någon respons. Det är angeläget att staden redovisar en tidsplan och en budget för när en konstnärlig utsmyckning av platsen kan bli av och vilken process som kan leda dit.
Mitt förslag är att staden uppdrar till kulturförvaltningens ”Stockholm konst” att arbeta fram ett förslag till hur platsen kan ges den inramning som kommunfullmäktige beslutat och som är värdig Tage Erlanders insats för Sverige.

Jag lämnar nu in en sk interpellation till kommunfullmäktige där jag vill veta hur den styrande majoriteten tänker driva kommunfullmäktiges beslut om en konstnärlig utsmyckning av Tage Erlanders plats vidare.

Min fråga till ansvarigt borgarråd är när och hur en offentlig utsmyckning av Tage Erlanders plats kommer att genomföras?

Här ligger Tage Elanders plats

Här är min motion om en plats till Tage Erlander som behandlades av kommunfullmäktige 2010

Rinkeby centrum fortfarande i kris efter Boultbeeskandalen

Historien kring Rinkebys centrum är en skakande berättelse om hur kommunen lämnade en hel förort i sticket. Rinkeby var en sjudande gryta av spännande företag, offentliga förvaltningar och butiker med dofter och smaker från hela världen. Ett slitet centrum, visst, men ett levande och spännande. Sen sålde staden eller rättare sagt den borgerliga majoriteten i Stockholm tio förortscentrum till det engelska bolaget Boultbee. Skandalen kring affären växte då det visade sig att den nya ägaren var ute efter att plundra de nyförvärvade anläggningarna på pengar. Hyrorna närmast fördubblades samtidigt som underhållet uteblev. Snabbt drabbades bl a Rinkeby centrum av att dess goda rykte kom i svang. Företagare gick i konkurs, banken slog igen och stadens egna lokalkontor stängdes.
När så Boultbee gick i konkurs var det många som hoppades att en ny ägare skulle kunna vända utvecklingen. Tyvärr börjar nu många att höra av sig till mig med rapporter om att nästan inga förbättringar skett. Flera företagare vittnar t o m om att det blivit sämre.
Igår fick jag ett nödrop från en kvinna som driver en av butikerna i centrum. Hon har drabbats av att kackerlackor invaderat hennes butik och att en illaluktande vätska droppat in i butiken från taket. Trots upprepade anmälningar till den nya förvaltaren har inga åtgärder vidtagits. Nu har hon drabbats av svullnader på kroppen och är rädd för att det hör ihop med den illaluktande vätskan från taket i butiken. Ärendet är anmält till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Stockholm för utredning.
Jag menar att orsaken till vanskötseln av Rinkebys centrum ska sökas tillbaka till stadens bristande försäljning av anläggningen till Boltbee. Jag har själv inte talat med den nya förvaltaren men eftersom de tog över en kraftigt misskött anläggning får man anta att de behöver tid för att ågärda bristerna. Det är emellertid viktigt att staden och den nya förvaltaren tar tag i de akuta problemen omedelbart. Det är inte möjligt att vända Rinkeby centrums utveckling om inte företagarna som vekar där blir stolta över den anläggning de verkar i.

Förorterna måste uppmärksammas mer. Stockholm är mer än bara innerstad

I veckan uttalade Sveriges bostadsminister Stefan Attefall att regeringen avser att se över alla lokaler som staten hyr i innerstaden i syfte att minska kostnaderna.
Jag tycker det är bra och jag vill medverka till att många av dessa arbetstillfällen flyttar ut till våra vackra förorter istället.
De statliga myndigheterna betalade 22 miljarder kronor för sina lokaler under 2011. Hyrorna är betydligt billigare i ytterstaden.
Förutom att det är viktigt att handskas försiktigt med de offentliga medlen vill Socialdemokraterna i Stockholm arbeta aktivt för att få hela Stockholm att leva och växa.
Jag har därför bjudit in Stefan Attefall (kd) till en rundtur i Stockholms förorter för att visa alternativa möjligheter.
Socialdemokraterna i stadshuset har föreslagit i en motion att även de egna stadsförvaltningarna ska utlokaliseras.
Vi behöver kontor som ger ett starkt kundunderlag för det lokala näringslivet och samhällsservicen. Det behövs människor som arbetar, handlar och äter lunch i dessa stadsdelar. På så sätt kan vi skapa nya arbetstillfällen och en därmed en jämlikare stad.

En första samling med förort(s)revolten

I anslutning till Stefan Löfvens tal samlades ett 30-tal förortsaktiva socialdemokrater för att lyfta förortsfrågorna i politiken. Ett växande missnöje att så stor del av politiken utgår från innerstadens verklighet. Ändå bor de flesta Stockholmare i förorten. Låt oss därför höja rösten och samlas till förortens utveckling.

I sadeln igen, låt oss cyklister skapa nya cykelstråk i staden

Första arbetsdagen efter semestern och jag cyklar in mot stan tillsammans med många andra. Cykel har verkligen blivit en trend i Stockholm. De trendkänsliga PR-byråerna har snappat det nya och rekommenderar sina kunder att rida på vågen. I morse stod MC-Donalds för showen vid Götgatan där de delade ut gratis frukost och erbjöd cykelservice till alla förbiåkande. Stan brukar dela ut små goodiebags vid Götgatsbacken och både centern och socialdemokraterna har haft återkommande aktiviteter som vänder sig till cyklisterna.
Man känner sig onekligen uppvaktad som cyklist, men hur är det ställt med de riktigt svåra frågorna som säkerhet och framkomlighet?
Tyvärr har det inte hänt tillräckligt. Alliansen utlovade en miljard till cyklismen i Stockholm men satte inte av några medel i den gällande budgeten. Luftpengar alltså. Fortfarande är cykelfälten obegripligt smala och skyltningen näst intill obefintlig.
Låt mig ta två aktuella exempel:
1. Vid Nynäsvägen pågår ett vägarbete sedan länge där hela cykelvägen stängts av i båda riktningarna på vardera sidan om leden. Ingen skyltning hjälper cyklisterna i alternativa vägval. För bilisterna finns det självklart, men inte för alla gående och cyklande.
2. Vid Götgatan har kaoset varat i flera år. Cykelbanan är för trång och ringlar ömsom på vägbanan, ömsom på trottoaren och när den så småningom ger sig ut i själva körbanan krymper den ihop till en ynka meters bredd. Och det är galet många cyklister på denna lilla meter. Men bilarna har dubbla filer trots att antalet cyklister sedan länge är fler än bilisterna.
En lösning på problemet skylla vara om alla vi cyklister struntade i cykelbanan och avsiktligt lade beslag på ett av bilkörfälten. Det vore inte olagligt men det skulle onekligen skapa mer plats. Jag ska se om jag kan börja i morgon och kanske vill några till följa med och skapa en ny bredare cykelled på Götgatan i den befintliga trafiken. Det är dags nu för oss cyklister att ta plats i Stockholmstrafiken.

Ny serie: Förortens förfall och möjliga uppgång

Källsortering vid Globen, känns det igen?

Samma stad som städar bort gatukonst varthelst den dyker upp låter förortens hörn gro igen. Det är inget nytt problem. Jag har skrivit om det förut. Gångar som inte sandas, återvinningsstationer som svämmar över, sopor som inte hämtas. Det är tråkigt att behöva ta upp det som ett återkommande problem men det finns ett mönster som upprepas. I förorterna är det här vardag, i innerstaden enskilda händelser. Det finns skillnader i stadens prioriteringar i hur noga staden städas, eller hur fort problem åtgärdas. Det är som att stadens resurser börjar i mitten och sedan ska fördelas ut och att det tar längre och längre tid ju längre ut man kommer. Så var det i fallet med cykel och gångvägarna. I innerstaden var det rent redan i mars, i Farsta först i maj. Men det är väl ingen naturlag som säger att en stad måste städas på det sättet? Allmänna ytor måste vara lika mycket värda var de än finns i staden. Eller ta det här med centrummiljöer. Igår skrev jag om Rinkeby, centrumet som staden sålde och sen glömde. Andra centrum har redan helt övergivits. Fagersjö centrum revs. Högdalen, Rågsved, Fruängen, Blackeberg, Hässelby gård m fl har alla tydliga nedgångsproblem, där tomma lokaler kantas av skräp och dåligt underhåll.

Jag tänker skriva om förortens förfall här på bloggen, för jag anser att det är en politisk fråga att driva. Jag vill gärna ha in exempel från dina hoods. En bild är bra men det räcker med ett tips annars.

En gång när alla stadens stadsdelar skapades var förorterna våra juveler där staden satsade på framtidens boende. Jag vill se den utvecklingen igen, men först måste förfallet stoppas.

The Millenium bridge är en succé!

<a
Millenium bridge över Themsen

Inför Millenieskiftet byggde London en bro över Themsen för att öka tillgängligheten mella södra och norra delen av London. Bron är byggd för promenader, inga bilar. Det är en smäcker modern hängbro som går mellan Bankside och City. Från bron är det en underbar utsikt över det nya London med Fosters kända skrapa i ena änden och London bridge längre ner. I ena änden av bron ligger Tate modern som blivit ett mycket populärt utflyktsmål då flanörer från city kommer från St Pauls Cathedral i city och siktar söderut via bron mot Southwark. Bron är en formidabel succé. Den visar i sin enkelhet hur viktigt det är att binda ihop stadsdelar. Särskilt i en stad med mycket vatten.
I Stockholm kanske avstånden är för långa för att bygga långa gångbroar, men även stadsdelarna i vår stad är byggda som öar skilda från varandra. Att leta stadsbyggnadselement som överbryggar avstånd och skapar närhet mellan människor. Gångvägar, cykelvägar kan vara ett sätt att göra det på. Mer spektakulärt men fullt genomförbart vore att bygga en linbana mellan malmarna över Riddarfjärden. Men fasta förbindelser som binder ihop är viktiga inslag i en stad som växer och som vill skapa integration och minskade avstånd mellan människor och funktioner.

Här är ett förslag från PARIS, fri Wi-Fi i parkerna

Parisarna älskar sina parker. Stadsparkerna är viktiga varagsrum och utflyktsmål som används av alla. Redan fen ursprungliga stadsplanen i Paris, Hausmanns stadsplan, delade upp staden i täta kvarter med mellanliggande parker. Stadsparkerna kan formas på olika sätt. De har oftast en kulturell inriktning på omkringliggande fastigheter, men en del parker är bara små gröna oaser mellan två kvarter.
Numera har Paris kommun iordningställt fritt Wi-Fi i parkerna vilket ytterligare ökat användningen av dessa oaser. Medborgare sitter ned en stund med sin lap-top eller smartphone. Studenter sitter i klungor runt ett grupparbete, några kostymklädda herrar sitter på en bänk och diskuterar framför en Ipad. Och allt är fritt. Jag ser det som en modern demokratisk plats. Ett virtuellt torg i stadens allmänna park. Här har alla samma rätt till information.

Fritt Wi-Fi är också viktigt av andra skäl. I den kommersiella jakten på kunder är just nätet något som restauranger och kaféer lockar med. Köp en kaffe och surfa hos oss. Bra för alla som betalar, men kraftigt utestängande för den som inte har råd. Jag har lagt en motion i kommunfullmäktige i Stockholm om att ta efter Paris exempel och införa fritt Wi-Fi i Stockholms parker. Förslaget har jag lagt tillsammans med Gunnar Sandell (s) som är vice ordförande i STOKAB, Stockholm stads eget bolag för utbyggt fiber för internet i staden. Vi har de bästa förutsättningarna för att genomföra ett sånt här förslag. Medborgarna äger redan parkerna och ett bolag som bygger ut internet. Så vad väntar vi på. I avvaktan så kan ni låta er inspireras av några underbara miljöer från Paris parker.

Parc de Bercy

Parc André Citroën

Träd i varje hörn, alléer även på trånga gator

Träd är vackra. Lövträd ger grönt ljus. De är smala och enkla att placera i gaturummet. De skänker mjuk trygghet och en mysig känsla mitt bland stenhus och betong.
I Paris planteras träd som aldrig förr.

Medvetenheten om att stadsmiljön påverkar hälsan har också gjort träden en tjänst. Som ett led i ökad luftrening är träden en självgående maskin.

För att påminna Parisarna om luftens varierande kvalitet skickas en stor gasballong upp i skyn från stadsparken Andr’e Citroën. Lyser den röd är det dålig luft. Lyser den grön är den frisk.

I samma park tronar två gigantiska växthus som odlar fram nya träd och nya växter som planteras ut i stora stadskrukor.

Så här års är ju naturen helt överväldigande även i Stockholm. Körsbärsträden står i blom i Kungsträdgården och lövsprickningen gör staden allt grönare. Men våra gator och hörn är oftast grå. Jag skulle vilja att vi gjorde en rejäl satsning på ”mer grönt där det är grått”. Att plantera träd så mycket det bara går och göra vår stad mer mjuk, grön och skön.

Resedagbok från Paris

Nu är jag lyckig. Att få befinna sig i Europas hjärta och känna pulsen slå. Paris är allt på en gång. Ny fräsch arkitektur, gränsbrytande konst och hyperekonomi blandat med 1700-tal, renässans, monument och klassisk design.
Här är tunnelbanan utbyggd och täcker alla stadsdelar. Ovan jord slingrar sig spårvagnarna fram för kortare transporter. Lånecyklar finns i varje gathörn och Parisarna älskar sin kollektivtrafik. Träd planteras överrallt där det finns rum. Fasader dekoreras. Demonstrationer avlöser varandra vid Trocadero. Medborgarna diskuterar, debatterar, gestikulerar.

Ett gammalt begravningsområde fick bli ett modernt initiativ till att demokratisera Paris konstscen. Här blandas konstnärer, från alla genrer med förbipasserande. Konsten är fri i Paris. Och den utmanar.
På lite sikt kanske vi kan komma en bit närmare en demokratiserad konstscen även i Stockholm, men här på plats känns det avlägset. Tyvärr har vi en alltför dominerande och borgerlig konstsyn i vår stad och konservatismen breder ut sig. Vi får passa oss så att inte Stockholm. Blir ett museum. Släpp fram det nya!

Storstädning av staden behövs, 30000 frivilliga hjälptes åt idag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag var det städdag i Stockholm. 30.000 frivilliga slöt upp i hela staden och hjälptes åt att fylla gula säckar med skräp som blivit liggande kvar efter vintern. Själv deltog jag i ”City i samverkans” städaktion och samlade skräp utmed Sergelgången vid Hötorget. Mest fimpar faktiskt, men jag noterade att överallt fläckas marken av tuggummin som är intrampade i den vackra stenläggningen. Dels undrar jag vad folk tänker när de slänger fimpar och tuggummin direkt på marken. Men jag undrar också varför vi i city inte har städare som håller efter dessa ytor hela tiden? Då skulle city bli renare och attraktivare.