Borgerlig kulturskymning

Borgerlig kulturskymning (artikel som också publiceras i Dagens arena 4/6)

Kulturen ges ofta en undanskymd plats i politiken. Vilket tyvärr får konsekvensen att den ges mindre möjlighet att ta utrymme i samhället. Kultur ger plats åt människor att mötas, uppleva och själva gestalta sina liv. Kultursatsningar är därför viktiga för att stärka demokratin och minska rädsla, fördomar och främlingskap mellan människor. Kulturen formar samhället lika mycket som den speglar det. Det är två parallella processer som är beroende av varandra och som tillsammans bidrar till ett öppnare och starkare offentligt samtal. Olyckligtvis satsas det allt mindre på kulturen i Stockholm.

Den borgerliga kulturpolitiken i Stockholm har präglats av en både defensiv och experimentell hållning. I takt med att man har skurit ner på anslag till både egna och fria verksamheter har man styrt medel mot kulturbonusar och sponsringsfonder för att tvinga kulturlivet att tänka mer kommersiellt. Det här syns också i reda pengar. Under det borgerliga styret har kulturkostnaderna för hela staden pekat åt ett håll: nedåt. Samtidigt hävdar borgerliga företrädare att det satsas friskt på kulturen. Som exempel kan vi titta på hur mycket resurser kulturen får per Stockholmare, eller kultur per capita. 2006 satsades det 1 409 kr per Stockholmare, idag är siffran nere på 1 344 kronor. Trenden är negativ, inte positiv som Madeleine Sjöstedt (fp) försöker göra sken av.

Ofta pratas det om att ”bredda kulturens finansiering”. Men det moderna nyspråket som används kan inte dölja vad som sker i verkligheten. Siffrorna talar sitt tydliga språk, satsningarna minskar. Ett annat exempel är hur man omfördelar pengar på stadsdelsnivå. Av de 57,1 miljoner som det var tänkt att staden skulle satsa på kultur på stadsdelsnivå förra året, så gick hela 65 procent till att finansiera andra verksamheter. Det rör sig om parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter. Bra och viktiga verksamheter, men att kalla det kultursatsningar är inte intellektuellt hederligt

Ett annat exempel är Kulturskolan. Majoriteten höjde under förra mandatperioden avgifterna till kulturskolan kraftigt. Idag når Kulturskolan bara ca 10 procent av Stockholms barn och unga, vilket kan jämföras med övriga landet där siffran är 30-40 procent. Varför ska Stockholm vara så mycket sämre? Tittar vi på kulturens infrastruktur i form av tillgängliga lokaler, scener och ateljéer så målas en dyster bild upp. Ateljéstödet har till exempel inte höjts sen 2006.

Så vad vilja Socialdemokraterna? En mängd saker.

• Vi vill ha fler platser i Kulturskolan, sänka deltagaravgifterna, ha mer prova-på-verksamhet och ett större utbud. Det ska inte vara föräldrarnas plånbok eller utbildningsbakgrund som styr barnens deltagande.

• Vi vill investera i stadens bibliotek. De lokala biblioteken i stadsdelarna ska präglas av generösa öppettider, bra service, locka till möten och till ett nära samarbete med det lokala kulturlivet. Så är inte fallet idag, trots Madeleine Sjöstedts löften redan förra året och så sent som i mars i år.

• Vi vill skapa offentliga ateljéer för att ge plats åt olika former av gatukonst. Genom att inrätta konstytor i stadsdelarna där även oetablerade konstnärer får möjlighet att ställa ut ökar vi konstutbudet samtidigt som fler stockholmare involveras. Gatukonsten tillför en dynamik till städer. Det handlar om oväntade inslag i en annars ganska statisk stadsbild. Inslag som kan väcka reflektiva tankar och bidra till det offentliga samtalet.

• I takt med stadens expansion blir också behovet av kulturella mötesplatser större. Samlingslokalerna i Stockholm har under lång tid minskat kraftigt. Vi vill göra en satsning på stadens samlingslokaler och Hemgårdar. Vi vill utveckla dessa till att bli levande, attraktiva, och moderna platser där människor kan mötas, samarbeta och verka.

• Stadens evenemang, framförallt Ung08 och Kulturfestivalen är arrangemang som stockholmarna uppskattar mycket. Dessa evenemang bör dock få större spridning i hela staden och inte som idag där den största delen koncentreras till innerstaden.

• Under vår ledning initierades satsningen på Filmregion Stockholm-Mälardalen för mer filmproduktion i regionen. I och med att Stockholm nu formellt står utanför satsningen och inte är fullständig medlem går staden miste om både produktioner och möjlighet till statligt stöd för dessa. Stockholm ska därför bli fullvärdig medlem.

Det här är några av de förslag som vi kommer genomföra om vi vinner valet 2014. I grund och botten handlar det om att skapa de nödvändiga förutsättningar som kulturen behöver. Även obekväma och smala yttringar måste få plats, trots att de kanske inte bär sina egna kostnader efter marknadens logik. Tyvärr har vi sett lite vilja under de år borgarna har styrt. Såväl i debatten som i praktisk handling. Det gör Stockholm till en fattigare stad på många olika plan.

Håll biblioteken öppna i sommar, stäng åtminstone inte Husby och Skärholmen

Inför sommaren har kulturförvaltningen lagt fram ett besparingsförslag som innebär begränsade öppettider på biblioteken. I flera fall stänger Biblioteken helt, bl a i Husby och Hagsätra.
Mot bakgrund av de senaste veckornas kravaller och bilbränder i dessa stadsdelar undrar jag om det är så klokt att stänga kommunala institutioner under sommarmånaderna. Just nu behöver kommunen öka sin närvaro i de stadsdelar där oron varit som störst och biblioteken är en naturlig träffpunkt som är viktig för alla medborgare.
Stängs lokalerna är det ytterligare en signal om att samhället rustas ned och den känsla av övergivenhet som många vittnat om kan förstärkas.
Jag tänker lyfta frågan i en skrivelse i kommunstyrelsen där jag begär en ökad kommunal närvaro i de utsatta yttertadsområdena. Biblioteken ska snarare ha ökat öppethållande i Husby och Hagsätra än att stängas som nu föreslås.

Dansintresset växer i Stockholm, det behövs fler lokaler

Dansintsset är stort i Stockholm och med det växande intresset så har det blivit trångt på de ställen där dans utövas idag. För att öppna nya möjligheter för dans och för att väcka intresse i frågan lägger jag och Emilia Bjuggren fram en skrivelse i både kulturnämnden och i idrottsnämnden.

Utred det ökade behovet av dans- och idrottslokaler i Stockholm och samordna resurserna

Bristen på lokaler i staden är stort, det gäller såväl möteslokaler som idrotts- och danslokaler.

I samband med verksamhetsövergången (ärendet är uppe till behandling i kulturnämnden 2013-05-21) av samlingslokalen Alviks medborgarhus till föreningsdriften har behovet av ändamålsenliga dansytor, både för barn- och ungdomar men också vuxna framkommit.

Idrottsnämnden har samtidigt ett ärende gällande inhyrning av idrottsytor i Campus Konradsberg uppe för behandling 2013-05-21 där en del av ytorna består av dans- och dramasalar. I det ärendet beskriver förvaltningen att ”dans- och dramaverksamhet inte är idrottsnämndens huvudsakliga ansvar. För dessa verksamheter ansvarar vanligtvis kulturskolan.”

Dansklubbar m fl i staden har utryckt bristen på ändamålsenliga danslokaler samtidigt som ett Idrottspolitiskt program för 2013-2017 har antagits av kommunfullmäktige där ”Stockholms stads mål med det idrottspolitiska programmet är att stimulera fler stockholmare till att bli fysiskt aktiva!” Vidare står det i programmet ”Det är av stor vikt att alla intressenter drar åt samma håll för att få fler fysiskt aktiva och för att nå ut brett med budskapet krävs också en bred samverkan mellan aktörer på både lokal och övergripande nivå. Detta gäller inte minst informationsinsatser om vikten av en hälsosam livsstil och vilket utbud som finns i staden.”

Särskilt prioriterade grupper är:
• Ungdomar 13–20 år, särskilt flickor
• Flickor 7–20 år med utländsk bakgrund
• Personer med funktionsnedsättning
• Barn och ungdomar 7–20 år med lägre socioekonomisk bakgrund än genomsnittet

Stockholms stad ska arbeta för att alla invånare i Stockholm ska vara och förbli fysiskt aktiva. Stadens övergripande arbete syftar till att få fysiskt inaktiva i alla åldrar att börja idrotta/motionera. Dessutom är ett av KF:s mål 1.6 Stockholmarna är nöjda med kultur- och idrottsmöjligheterna i Stockholm.

Utöver Idrottspolitiska programmet finns också flera utredningar som visar att framförallt flickor efterfrågar danslokaler och ökade möjligheter att utöva dans- och gruppträning.

Efterfrågan på danslokaler och idrottspolitiska programmets prioriterade grupper torde få stadens förvaltningar att samverka. Men vi befarar att så inte är fallet. Vi ställer oss istället frågan om stadens program och mål endast är en ambition i retoriken och inte i praktiken?

Mot bakgrund av ovan önskar vi en redovisning om på vilket sätt den breda samverkan sker.
Har kultur- idrottsförvaltningen en dialog om hur man tillsammans kan arbeta för det övergripande målet om alla invånare i Stockholm ska vara och förbli fysiskt aktiva?

Vilka informationsinsatser görs för att informera stockholmarna och i synnerhet föreningslivet om vilka lokaler som finns? Och hur avser man samutnyttja de lokaler som finns i staden oavsett vem som är ytterst ansvarig.

Tomas Rudin (S)​Emilia Bjuggren (S)

Kulturen skärs ned med Madeleine Sjöstedts goda minne

Jag har idag svarat Madeleine Sjöstedt i SvD angående kulturanslagen som skärs ned i Stockholm. Här är artikeln.

Madeleine Sjöstedt, du har rätt. Alla kostnader i min artikel var inte redovisade. Vi använde oss av de siffror som stadens kulturförvaltning har redovisat. Rätt ska vara rätt. Så låt oss titta en gång till. Diagrammet nedan innehåller HELA stadens kulturkostnader inklusive Kulturförvaltningen, Stadsteatern, Stadsarkivet och kulturen i stadsdelarna. Då ser vi en riktning på kultursatsningarna under din tid som ansvarig, och det är skarpt nedåt. Hur Madeleine Sjöstedt ska kunna räkna sig ur detta återstår att se. För oss som värnar om kulturen är det dock ett diagram av dysterhet.

Du har också rätt i att vi använder oss av måttet på kultursatsningar från kommunen och statens sida. Just eftersom det är dessa som vi förtroendevalda har mandat och möjlighet att påverka. När Sjöstedts ord om att ”bredda kulturens finansiering” ställs i sammanhanget som ges i diagrammet ovan, så är det svårt att inte dra någon annan slutsats än att det offentliga ska minska sin roll i kulturen, och det privata ska på något sätt täcka upp de brister som då uppstår. Kultur och konst ska bära sig självt, smalare yttringar kanske försvinner men det är ok eftersom marknaden då har talat.

Sjöstedt använder också en egen, kreativ form av bokföring om vi tittar på stadsdelsnämnderna. Av de 57,1 miljoner som staden ”satsade” på kultur på stadsdelsnivå, så gick hela 65 procent av dessa medel för att täcka upp andra underfinansierade verksamheter, som parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter – de går alltså inte till kulturen

Jag anser att det är avgörande att utveckla konstnärliga verksamheter istället för att avveckla dem. Jag tänker fortsätta att arbeta politiskt för bibliotekens överlevnad och utveckling istället för nedläggning. Jag vill ha en högkvalitativ kulturskola där fokus ska vara att nå fler än de knappt 10 procent av Stockholms unga invånare som nås idag, jämfört med de 30-40 procent av alla barn och ungdomar som nås i andra kommuner.

Under snart sju år har borgarna med Sjöstedt i spetsen ”understrukit vikten av att kulturanslagen ska gå till kulturen och konstnärerna. Inte till byråkrater eller lokaler.” Vilka dessa byråkrater är förklaras aldrig. När vi lyssnar på vad kulturarbetare anser om administration så har den snarare ökat än minskat. Verksamhetsstöd är numera ofta ersatt av projektstöd med konsekvensen att det bara blir ännu fler blanketter att fylla i.

Jag må vara ny gruppledare i Kulturnämnden men jag är bekant med stadens kulturverksamheter. Särskilt när det handlar om lokaler. Förutom de drastiska hyreshöjningar som många jag träffar vittnar om, så har ateljéstödet inte höjts sedan 2006. Till detta kan läggas nedmonteringen av stadens samlingslokaler och hemgårdar, verksamheter som är nödvändiga för en levande stad.

Jag är faktiskt riktigt förvånad över ditt svar på min artikel, Madeleine Sjöstedt. Hur ska kulturutövare bedriva kultur utan lokaler? Visst går det att spela parkteater några veckor om året under sommaren men övrig tid behövs det en lokal för ändamålet eftersom Stockholm är placerat där det är rent geografiskt. Att vår syn på kulturen skiljer sig åt visste jag innan, men att det var så stora skillnader var nytt för mig.

Jens Assurs Afrika på Liljevalchs, ett måste

Jens Assur och kulturgruppen (s) på Liljevalchs

Jens Assur, en av Sveriges mest kända fotografer öppnar idag en konstutställning på Liljevalchs i Stockholm. Det är en omtumlande utställning. Alla salar är fyllda med starka bilder från det moderna Afrika. Jens Assur utmanar publikens förväntningar och skildrar här ett snabbt växande Afrika, med allt från bönder till modern mobiltelefoni. Kinesiska investeringar skjuter på utvecklingen och bland bilderna anar jag en stilla fråga, är det en ny kolonialmakt vi ser. Men utställningen är inte klandrande utan tvärtom en optimistisk skildring av ett växande Afrika bort från fattigdom till något nytt i snabb takt. Men vad blir det nya när västerländskt välstånd blandas i Afrikas nya ekonomi.
Dessvärre ser vi här bilder på allt det vansinne vi själva upplever, som slöseri med resurser och överkonsumtion, men i ny skepnad. Städer med galopperande bilism, där inte en bil är äldre än två år. Eller ”Garbage-city” en hel stad där befolkningen lever på att återanvända överflödets sopor. Gigantiska förråd för lagring av konsumenters överflöd eller gated communities som växer upp mitt i åkerlandskapen med murar och lås som skiljer och separerar rik från fattig.

Bilderna är bedövande vackra. Fotografierna är samtliga i ett gigantiskt format, det största som går att skapa idag i ett fotografi. Hängningen gör att du som åskådar upplever att du är på plats i ett 1/1 format. Nästan som att kunna känna på den röda jorden och de levande. Det enda som fattas är dofterna av det omtumlande Afrika. Se den här utställningen, den betyder mycket just nu, därför att Afrika förändras precis just nu.

Ge Gröna Lund bygglov för slänggungan omgående

Utsikt från Slussen mot Grönan. Nya gungan syns med guld på toppen.

Det har trasslat till sig för Stockholms turismmagnet Gröna Lund. Inför årets sommarsäsong har tivolit byggt en ny åkattraktion, en 100 meter hög slänggunga. Huva!
Men nu har stadsbyggnadskontoret slagit ned på attraktionen och sagt att det krävs bygglov för en sådan konstruktion. Det märkliga med det är väl inte bygglovet i sig utan det faktum att ingen av Gröna Lunds hittillsvarande attraktioner behövt något bygglov. Varken fritt fall eller någon av berg och dalbanorna. De har räknats som en naturlig del av ett nöjesfält, vilket är vad platsen ska användas till enligt kommunens detaljplan.
Nu har alltså byråkratin slagit ned förhoppningar om en roligare sommar på Grönan och det är därför angeläget att staden snabbt ger tivolit ett bygglov eller drar tillbaka sin begäran om ett sådant.
Idag sammanträder Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm och jag kommer där ta upp frågan och begära att Gröna Lund snarast får sitt bygglov. Allt annat vore felaktigt mot den praxis som gällt för vår gladaste plats i Stockholm, Gröna Lund.

En ny opera behövs i Stockholm men Masthamnen går tyvärr inte

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att Sveriges nationalscen för Opera får en ny funktionell byggnad i Stockholm. Flera förslag har framförts och det som kallas Masthamnsoperan är kanske det mest genomarbetade förslaget. Iden bygger på att ett nytt Operahus uppförs i Stockholms inlopp i den sk Masthamnen, nedanför restaurang Fåfängan. Jag tyckte om förslaget och mycket talade för den lösningen, men den konflikt som uppstår med Stockholms hamnverksamhet är uppenbar. I helgen avgjordes frågan för Socialdemokraternas del till hamnens fördel. På platsen angör olika stora fartyg idag och det finns inga rimliga alternativ. Innan marken kan sägas användas till en Opera måste en annan hamnplats pekas ut. Det är onekligen så att Stockholm är en hamnstad som behöver sina kajer för fartyg och hamnverksamhet också.
Detta beslut innebär dock inte att socialdemokraterna överger tanken på ett nytt operahus i Stockholm. Vi jobbar vidare för att hitta en lämplig plats för en ny nationalscen för Operakonsten.

Båtparad med 300 ekipage på båtklubbarnas dag

Start från Heleneborgs båtklubb

Så bär det av för årets Båtparad. Ca 300 ekipage samlas på Mälarens vatten från alla håll. Båtklubbarnas dag, de ideella föreningar som håller stränder vid liv, träbåtar som renoverats till nyskick och sjöliv runt Stockholms vatten. Det är vackert. Det är kul och vi är många. Båtar är en del av Stockholms kultur som jag vill att staden utvecklar vidare. Intresset växer och alltfler medborgare längtar ut till Grodhavet-Mälaren eller Samtsjöns unika skärgård. Men det behövs resurser. Staden måste planera fram fler båtplatser, föreningarna ska stärkas och gästhamnar rymmas i stadens vackraste lägen.
Den här paraden visar hur stort intresset är. Hur kul det är och hur många som njuter av vår stad på vatten.

Att utveckla nya innovativa jobb är en konst i Stockholm

Transit, kulturinkubator vid telefonplan

Alla talar om de nya jobben i den innovativa sektorn. Det svenska musikundret, designundret, jeansundret osv. Bland  Stockholms politiska kretsar talas det om att Stockholm ska bli i kulturell världsklass. Särskilt pekas områdena vid Telefonplan ut som ett sk kluster för design och konst där de nya jobben kan komma att uppstå. Där finns Konstfack sedan några år tillbaka och runt omkring de gamla LM Ericsson byggnaderna hoppas vi alla på att designföretag och nya innovationsinriktade organisationer.

Men handen på hjärtat alla som sjunger Telefonplans väl, hur känt har det blivit? Vi måste konstatera att allt vackert tal om innovationscentrum ännu så länge inte blommat ut i någon större skala. Det finns goda exempel som t ex Transit kulturinkubator. En verksamhet som avknoppats från Konstfack som syftat till att konstnärer, designers, musiker, och scenkonstnärer som har en god förmåga men ännu inte utvecklats till full försörjning ska kunna få stöd att etablera sina veksamheter. Idag har Transit 30 innovatörer inskrivna och deras verksamhet sponsras av Vasakronan och drivs runt av ett årligt projektbidrag av Landstinget. Många nya framtida jobb kan skapas den här vägen men i dagsläget är det en resursfråga om fler ska kunna skrivas in eller inte. Jag tror på verksamheten och jag skulle vilja att alla Stockholms kommuns stadsdelar får i uppdrag att starta samarbete med Transit för att dammsuga hela staden efter vart de nya ideerna finns inom de sk innovativa kulturella branscherna. Idag finns det massor med garagemusiker, nyexade konstnärer fotografer osv som med rätt guidning skulle kunna starta både företag och verksamheter för nya jobb i den kreativa sektorn. Vad som fattas är ett engagemang från stadens sida mer än ord, men risken är att stuprören hänvisar bort varandra, att det det här är en landstingsfråga eller en statlig fråga. Jag vill att vi ser möjligheten till nya jobb i nya brancher och att staden tar på sig ledartröjan i att stödja de innovativa krafterna inom kultursektorn för att skapa nya jobb. Vi behöver mer resurser till den kulturella näringen. Vi kan börja med en satsning på Inkubator i varje stadsdel.

Chockkonst av Hirst berör

Dyrast? Hirst diamantbeklädda dödskalle på Tate modern.

Jag besökte Tate modern för att se Damien Hirst retrospektiva utställning i helgen. Jag var inte ensam kan man säga. Biljetter förköps med tidsreservationer vid dörren. Men utställningen berör och är värd all väntan. I rum efter rum chockeras jag av Hirsts absurda nutidsforskning. Ett porträtt på honom själv jämte ett liks huvud. En itusågad ko med kalv som man kan gå in i. Vackra stortavlor av piller i medicinskåp varvat med cigarettfimpat uppradade i vackert uppställda rader, som små statyer.
En stark upplevelse var ett helt rum fullt av levande stora fjärilar i alla stadier. Puppor som bildar mönster på vita taveldukar. Det fladdrar till vid foten och en tio cm stor fjäril har landat.
I ett annat rum visar Hirst en videoinstallation av två clowner med det äcklande namnet, två kanibaler äter en clown. Jag får inte riktigt ihop det men tycker titeln är smått chockande. Kanske är det just det som är lite märkligt med Damien Hirst, att det är talande konst, men ändå så svårt att förstå vart han vill. Som den världsberömda hajen som svävar i formalin. Man undrar varför? Är det bara dyrt och onödigt eller säger det mig något mer. I vilket fall så lämnar inget av hans verk mig oberörd och det är väl det viktigaste.

Haj i formalin

Svävande, guppande, glädjande

En mindre haj i formalin

Fjärilar som målar