Del 2: svar till Sten Nordin om: Vad är de bakomliggande orsakerna till det svaga bostadsbyggandet

I SvD den 25 april svarar Moderaterna Sten Nordin och Oskar Öholm på min debattartikel om att öka byggtakten i Stockholm. Här är mitt svar som också publiceras i Svd Brännpunkt.
Deras svar oroar mig, och det borde oroa alla som värnar om Stockholms framtida tillväxt. Nordin och Öholm avfärdar våra förslag om nybyggnadslån, investeringsstimulanser och krav på att markanvisningar ska leda till bostäder.

Istället skriver Nordin och Öholm att Moderaternas bostadspolitik levererar och att: ”I Stockholm strävar vi efter att bygga på ett vis som speglar Stockholmarnas efterfrågan.” Det är ett märkligt påstående. Låt mig exemplifiera:

- Moderaterna lovade inför valet 2010 att de skulle bygga 56 000 nya bostäder i Stockholms län fram till 2014. Nu verkar det som att facit kommer landa någonstans runt 36 000. Är det att leverera Stockholmarnas efterfrågan? Att lova en sak, och leverera något helt annat?

- Sedan Sten Nordin blev finansborgarråd i Stockholm 2008 har mindre än 200 nya studentbostäder färdigställts. Tror Nordin och Öholm att Stockholms studenter, som idag ofta flyttar runt i djungeln av andra- och tredjehandskontrakt, tycker att detta är att leverera? Stockholm tappar studenter och forskare eftersom de inte har någonstans att bo. Ett moderat leverans av kompetenstapp kanske ligger närmare verkligheten.

- Det krävs idag över 7 år i Stockholms bostadskö för att få en bostad i Stockholm. Är det konsekvensen av en bostadspolitik som matchar efterfrågan, eller är det ett tecken på en hyresrättsmarknad i stor obalans?

Det krävs ett enormt tunnelseende för att inte oroas av bostadspolitiken i Stockholm idag. Av de markanvisningar som Nordin och Öholm räknar upp vet vi att mycket få blir riktiga bostäder. 2012 påbörjades under 3 200 bostäder i Stockholm. Det innebär att bostadsbyggandet inte ens nådde det mål Moderaterna satt upp för nybyggnation.

Det sker i ett Stockholm där Stockholms handelskammare menar att regionen nu saknar över 100 000 bostäder. Vi som är Stockholmspolitiker, oavsett politisk färg, måste ta problemen på allvar och presentera lösningar. Visst är det lovvärt om vi kan korta planprocesser och byråkrati, men det kommer inte att räcka. Moderaternas ideologiska låsningar i bostadspolitiken riskerar att på sikt inte bara drabba Stockholms bostadslösa utan också våra jobb och vår tillväxt. Det borde oroa oss alla.

Vad är de bakomliggande orsakerna till att det byggs för lite bostäder?

Idag skriver jag på SvD Brännpunkt om de bakomliggande orsakerna till att det byggs för lite bostäder. I debatten fokuserar gärna moderaterna på byråkrati och onödiga regler som byggbromsar, men det är inte där den egentliga orsaken ska sökas till det svaga byggandet. Sedan moderaterna tog över i Stockholms stadshus har bara var femte markanvisad byggrätt utnyttjats och byggtakten är fortsatt för låg. Med andra ord finns det färdiga byggplaner som inte utnyttjas.
Bostadsmarknaden fungerar inte väl. Ett tydligt tecken på det är att priset på bostäder helt är frånkopplat den övriga pris- och löneutvecklingen i samhället. Orsaken till detta ska främst sökas i den växande kreditmarknaden, där priset på lånade pengar sjunkit till rekordlåga nivåer. Mycket talar för att ingen regering eller riksbank kommer försöka ändra på detta eftersom samhällsekonomin numera vilar tungt på bankernas skuldsidor och ingen vill utlösa en fastighetskris. Frågan är då hur vi med bostadspolitiska medel kan skapa en bättre fungerande bostadsmarknad som gör det möjligt för alla att bo till en rimlig kostnad. Jag har inte alla svar, men jag är övertygad om att vi måste börja använda samhällets alla verktyg för att bygga mer, bättre och till rimliga priser. Jag vill utöka allmännyttans möjligheter att bygga nya bostäder. Jag vill också att vi använder tomträtter, uthyrd kommunal mark, som en del av en ny markpolitik för att få ned priset på mark vid nybyggnation. Men vi behöver också uppfinna en del nya verktyg. T ex skulle kommunen kunna låna på sin egen mark för att finansiera nytt bostadsbyggande till rimliga priser. Läs mer på SvD Brännpunkt.

Förändras eller dö, Bygg Stockholm vidare

Ideverkstad om Bygg Stockholm

Idag samlas 100 lokalpolitiker i stadshuset för att tillsammans tänka fram nya ideer om framtidens Stockholm. Arkitekter medverkar och förädlar våra bästa ideer. Sedan 2011 har vi varit ett gäng socialdemokratiska politiker och icke-partiaktiva arkitekter som arbetet tillsammans i en grupp som vi kallar Bygg Stockholm.
2012 utmanade vi S-föreningarna i Stockholm att komma med egna stadsbyggnadsförslag.

Stockholm är så många saker för mig. Stockholm är närheten till vatten och natur. Stockholm är utomhusidrott nära vattnet och mitt bland höga hus. Stockholm är lämmeltåget studenter som går från tuben vid Universitetet till Södra husen. Stockholm är barnskratt och skridskor i parken en dag i januari. Stockholm är att njuta av tunnelbanekonst av Siri Derkert på Östermalmstorg. Stockholm är världens bästa stad, vi vill att Stockholm ska vara det imorgon också. Därför vill vi att Stockholm förändras.

Jag menar att den borgerliga majoriteten i Stockholm, både i landstinget och i Stadshuset, spelar ett farligt spel med Stockholms framtid. Inte för att de nödvändigtvis är emot att Stockholm förändras. Det tror jag inte de är. De riskerar Stockholms framtid för att de saknar en seriös idé om hur stadens utveckling och förändring ska ske. Det är marknaden som ska styra Stockholms stadsutveckling. Inte idéer om hur staden ska växa och förändras utan marknadsmekanismer. Det finns ju en gammal klassisk socialdemokratisk paroll, att marknaden är en god dräng men en dålig herre. Jag tror den är sann, inte bara i skattepolitiken utan också i den kommunala stadsbyggnadspolitiken. Marknadens aktörer är förstås helt avgörande för stadsutvecklingen, men de fungerar bäst om de får verka på en delvis utritad spelplan.

Det stadsbyggnadsinitiativ vi vill att Socialdemokraterna i Stockholm ska ta inför 2014 handlar alltså både om att bygga bort bostadsbristen och om att återta rodret i stadsbyggnadspolitiken, ett roder som länge saknat en styrande hand.

Socialdemokraterna är ett förändringsdrivet parti. Vi får aldrig hamna i att vara rädda för att vår stad utvecklas. Vi ska rädas när den utvecklas åt fel håll. Vi ska rädas när den inte förändras alls. Vi ska alltid driva på för förändring.

Candide ou l’optimisme, är en av Voltaires mest kända böcker. Dem av er som läst Candide känner säkert väl igen karaktären Pangloss, som driver den på den tiden vanliga filosofiska tesen: ”Vi lever i den allra bästa av världar”. Pangloss fanns på sätt och vis i verkligheten. Han hette Leibniz och var en tysk filosof som drev ungefär samma tes som Pangloss. Vi lever alla i den bästa av världar. Vi behöver inte förändra den världen. Voltaires poäng var, åtmisntone delvis, att Pangloss och de riktiga filosofer som drev samma tes, hade fel. Voltaire hade rätt. 1700-talet var inte den allra bästa av världar. Världen idag är inte den allra bästa av världar. Stockholm idag är inte den allra bästa av världar. Det är inte en fråga om ifall Stockholm kan bli bättre, det är en fråga om hur. Hur ska Stockholm bli bättre? Socialdemokratin ska ha svaret på den frågan. Socialdemokratin är förändringens rörelse. Låt Moderaterna vara 2014 års Pangloss som lever i den allra bästa av världar, ett Stockholm i världsklass som inte behöver förändras.

Bostadsfrågan är också en jobbfråga. Bostadsbyggande ger fler jobb.

Partikongressen behandlar framtidskontraktets avsnitt fler jobb är grunden för allt.

Så går partikongressen in på sin tredje arbetsdag. Vi öppnar idag med debatt om jobbfrågan. Skrivningar i det sk Framtidskontraktet är uppe till behandling. Redan under gårdagen slog Stefan Löfven fast ett nytt mål för socialdemokraternas politik mot arbetslösheten. Att Sverige innan nästa mandatperiods utång ska ha den lägsta arbetslösheten inom EU-området. Idag handlar därför diskussionen helt naturligt om hur vi ska nå målet.

Inom mitt stora intresseområde ”bostadspolitiken” är det klart att jobb kan skapas om bostadsbyggandet kunde öka. Det klassiska exemplet med Persons gardinfabrik som får jobb när bostäder byggs gäller än idag. Men även andra branscher drar nytta av ett högt bostadsbyggande. i Stockholm är det en nödvändighet att det finns bostäder för den arbetskraft som flyttar till Stockholm för att jobba. Men idag är det istället stor bostadsbrist och byggandet är för lågt.

Därför ser jag bostadsfrågan också som en jobbfråga och vi har från Stockholms sida arbetar för att få in skrivningar i Socialdemokraternas framtidskontrakt om bostadspolitiken. Och vi har nått resultat.
En ny skrivning har förts in på vårt förslag som lyder: ”Fler bostäder är centralt i en socialdemokratisk jobbpolitik. För att klara jobben och öka bostadsbyggandet krävs en aktiv bostadspolitik, ett tydligt nationellt mål för bostadsbyggandet samt åtgärder för att minska byggkostnaderna och öka investeringarna i bostadssektorn. Även ungas möjligheter att komma in på bostadsmarknaden behöver underlättas. Bostadsbristen 40 riskerar framtidens tillväxt, minskar rörligheten och försvårar matchningen på arbetsmarknaden.”
Det känns bra att vi nu kan föra fram också bostadspolitiken i nästa val som en jobbfråga.

Rysslands nya stora bostadsområden

Nya stora bostadsområden i Moskva, Novgorod, Volgograd

Ryssland bygger nytt och skapar stora bostadsområden. Modellerna påminner om miljonprogramsområden med många kvalitéer inbyggda i områdena som badplatser och idrottsanläggningar.

Fördubbla takten i bostadsbyggandet

Enligt Stockholm stads egna prognoser kommer befolkningen i Stockholm att växa med 123588 nya Stockholmare fram till 2021. Gängse planeringsmatematik gör gällande att det behövs 600 nya bostäder per tusen invånare, vilket innebär att Stockholm de kommande tio åren måste se till att 74153 nya bostäder, eller ca 7500 om året, blir verklighet.
Idag klarar vi inte ens hälften. Och takten i bostadsbyggandet sjunker. Under andra kvartalet i år påbörjades 1212 nya lägenheter vilket är färre än motsvarande kvartal både 2010 och 2011. Andelen uppdrag att bygga nya bostäder som tilldelas kommunens egna bolag minskar också.
Jag har idag i kommunfullmäktige varnat för utvecklingen och sökt ett samförstånd med andra partier att försöka fördubbla bostadsbyggnadstakten.
Jag vill att vi ökar uppdragen till de allmännyttiga bolagen att bygga nytt.
Jag vill också att en femtedel av alla nya allmännyttiga bostäder blir studentlägenheter så att vi får en långsiktig fungerande planering för unga och studenters bostadsbehov.
Jag vill att staden ökar takten i sin planeringsprocess. Vi har därför i en alternativ budget föreslagit mer pengar för att stärka planeringsmöjligheterna för att nå en fördubbling av bostadsbyggnadstakten.
Jag vill också att vi från kommunens sida öppnar för att bygga fler små lägenheter till alla de unga som vill flytta hit eller hemifrån.
Enligt hyresgästföreningen saknar mer än hälften av de unga under 27 i Stockhoms län en egen bostad. Samtidigt har utförsäljningarna av hyreslägenheter till bostadsrätter i kombination med att endast större lägenheter byggs gjort att mindre än hälften av alla ettor i Stockholm är hyresettor. Sammantaget gör den nu förda bostadspolitiken att ungdomar tvingas att bo kvar hemma eller flytta härifrån. Jag vill att Stockholm byggs ut för alla medborgares behov, inte bara för de som har råd att betala höga bostadskostnader.

Bygg fler små lägenheter till rimlig hyra

Stockholms bostadspolitik är inriktad på att bygga lägenheter för de som har råd att efterfråga dyrare lägenheter. Antalet nybyggda ettor har stadigt minskat sedan 1990-talet och andelen hyreslägenheter i allmännyttan har minskat drastiskt de senaste 6 åren. Mest akut är läget för studenter som söker sig till Stockholm. 80.000 studenter delar på 12000 lägenheter och Stockholm stad har en skrämmande låg produktion av nya. Inga nya studentlähenheter färdigställdes förra året. Men även alla unga som söker sig hemifrån har problem att hitta sin första bostad. Utan eget kapital är möjligheterna närmast obefintliga att hitta ett eget förstahandskontrakt. Nu varnar inte bara studentorganisationerna för utvecklingen utan även näringslivet. Risken är att företagens utvecklngskraft bromsas när ny arbetskraft inte kan söka sig till länet för att jobba.
Den tydliga uppdelningen på bostadsmaknaden mellan de som har och de som inte har valmöjligheter är resultatet av en medveten förd politik. Antalet planerade nya bostäder i allmännyttan har med politiska beslut bromsats till förmån för bostadsrätter. Utförsäljnngen av 30.000 allmännyttiga lägenheter under de senaste sex åren varit avsiktlig i syftet att minska de allmänna bolagens verkningskraft på bostadsmaknaden.
Byggbolagen som får mark att bygga på ser möjligheterna att tjäna snabba pengar på försäljningar av hela hus till bostadsrättsföreningar och på den marknaden efterfrågas bara större lägenheter eftersom de vänder sig till de medborgare på bostadsmarknaden som redan har valmöjligheter.
Vad som krävs för att komma tillrätta med bostadsbristen är en politk som förs i syfte att bygga lägenheter som unga har råd att efterfråga. Marken till studentlägenheter bör vara så billig att kommunens avkastningskrav inte slår igenom på hyrorna. De sk tomträttsavälderna kan sättas lågt i utbyte mot krav på byggnation av mindre lägenheter. Kommunen bör också styra sina egna bolag till att producera mer och billigare. Det behövs en succesiv ökning av byggandet av lägenheter från dagens 3500 lägenheter per år till det dubbla för att vi långsiktigt ska nå balans på bostadsmarknaden. Redan nu bör all mark som är planerad för bostäder, men som ännu inte påbörjats, användas för tillfälliga lösningar för studenter. Inom ett år skulle flera tusen studentlägenheter kunna ordnas om kommunen använder de redskap som finns tillgängliga, men för det krävs en bestämd vilja. Frågan är om den viljan finns hos den nuvarande borgerliga majoriteten?

Fler bostadslöften måste bli bostäder

Stockholm stad har nu presenterat siffrorna för nyproduktion under det första halvåret 2012. Det är en oroväckande läsning. Hittills under första halvåret 2012 har 1 583 nya lägenheter påbörjats och 1 811 nya lägenheter har färdigställts. Med den låga takten i byggandet kommer det att tillkomma mellan 3000 och 4000 bostäder om året i Stockholm. För att inte bostadsbristen i Stockholm stad ska öka skulle takten behöva vara minst dubbelt så hög. Den borgerliga majoriteten har själva satt 5000 nya bostäder om året som sitt mål, ett mål de inte är i närheten av idag.
Alla partier i Stockholm säger sig vara överens om att vi måste öka takten i bostadsbyggandet, men leveransen är låg. De borgerliga partierna i Stockholms län lovade inför valet 2010 att bygga sammanlagt 56 000 bostäder, ett mål de inte är i närheten av att kunna nå. Det är uppenbart att något måste förändras.

Trots löften om att öka takten i byggandet byggs fortfarande allt för få bostäder i Stockholm. Många av de bostäder som den borgerliga majoriteten utlovat och ibland också anvisat mark till tycks falla bort på vägen. Trots att staden ökar antalet markanvisade bostäder sker inte motsvarande ökning i nybyggnationen. Det finns idag ingen samlad och tillgänglig statistik för hur stor andel av de markanvisade bostäderna i Stockholm som faktiskt blir bostäder.

Det behövs ny statistik. Vi måste veta hur många markanvisade bostäder som blir färdiga bostäder. Först då vet vi hur många markanvisningar som krävs, men också vilka insatser vi behöver för att fler markanvisade bostäder ska bli färdigställda bostäder.

Igår föreslog vi i den sk exploateringsnämnden en ny kartläggning. Kommande år ska staden rapportera vilka markanvisningar under åren 2007-2011 som (ännu) inte lett fram till byggstart, vilka som kan förväntas göra det, och vad som förenar de markanvisningar som inte kommer att ge upphov till något bostadsbyggande i närtid.

Stockholms bostadsmarknad behöver nya upplåtelseformer som klarar människors behov

Under 1900-talet har Stockholms bostadsmarknad utvecklats ryckvis i takt med marknadens prissättning med ett enda undantag och det var under det sk miljonprogrammet. Det var ett unikt program som beslutades att genomföras för att bygga bort bostadsnöden i Sverige. En tredjedel var hyreslägenheter, en tredjedel bostadsrätter och en tredjedel villor som byggdes under tio år och några av våra stora stadsdelar kom till under denna period såsom Bredäng, Kista, Skärholmen osv.

På samma sätt som då är bostadsbristen akut för en hel ungdomsgeneration och för den befolkning som vill flytta till den växande arbetsmarknaden i Stockholm. Ändå byggs inte tillräckligt med bostäder. Stockholms handelskammare talar om att den växande bostadsbristen är ett tillväxthot och universiteten larmar om att studenter söker sig bort från Stockholm för att det inte går att finna bostäder här. Ändå byggs inga studentbostäder.

Bostadspolitiker från alla partier vittnar samfält om att de ser problemen och vill göra något åt bostadsbristen både för studenter och för företagen som så väl behöver arbetskraften. Ändå byggs inte tillräckligt med bostäder.

Under samma period som denna bostadsbrist vuxit sig stark har den borgerliga alliansen i stadshuset ägnat all sin kraft åt att snabbt ombilda hyreslägenheter till bostadsrätter.  50.000 lägenheter har lämnat bostadsförmedlingens tillgänglighet och bytt sida i ekonomin till den kapitalstarka köpkraft som finns främst i Stockholms innerstad. Men det hjälper ingen nytillkommande på bostadsmarknaden som inte har ett eget kapital. Unga, äldre och hitflyttande utan säkra handelsobjekt på bostadsmarknaden kan inte delta i prisrallyt. Ändå byggs inte tillräckligt med bostäder.

Det är något fel när en av Sveriges rikaste kommuner, Stockholm, ägnar sig åt att spä på bostadsbrasan och de växande priserna istället för att möta de långsiktiga behoven med planer som kan underlätta för byggföretag att bygga bostäder för vanligt folk som alla har råd att efterfråga. Allmännyttan säljs numera som regel ut så fort en borgerlig majoritet tillträder. Bostadsrätter byggs i fascionabla lägen, men inte till priser som kan efterfrågas av ungdomar. Studentlägenheter byggs inte, för de vänder sig till den minst köpstarka konsumentgruppen på bostadsmarknaden, ungdomar, så de blir helt enkelt inte byggda då anvisningarna inte går till företag som just är allmänt nyttiga.

Jag har kommit till den slutsatsen att den enda bostadsform som överlevt hela 1900-talet trots både prisfall och hausse uppåt är kooperativa bostadsformer som inte har ett intresse av att vara en del av en växande prisbubbla. En sådan form är SKB som idag är ett lagligt alternativ. Från att länge varit en främmande fågel med sk hembud som innebär att bostaden måste gå tillbaka till föreningen om den lämnas av hyresgästen är numera sk hyreskooperativ en laglig form som jag tycker att Stockholm stad ska introducera i bred form. Kooperativet kan utgöras av de bostadssökande och kapitalet för byggnationen av husen kan allmännyttans bolag, eller nya bolag för ändamålet, skjuta till. Ett hembud som garanterar att lägenheterna återgår till bostadskön kan garantera att dessa lägenheter inte hamnar ute på den öppna marknaden och kooperativet har inte heller intresse av att sälja av lägenheterna till marknaden. De återvändande lägenheterna kan då efterfrågas av de bostadssökande via bostadsförmedlingen.

Jag medger att ett sådant här förslag väcker en del frågor om hur något sådant kan komma till stånd, men jag tänker att det måste gå. Stockholm sitter på ett enormt kapital som uppstått pga utförsäljningarna. Detta kapital kan utgöra basen för en rättvis bostadspolitik som kan hålla över tiden. To bee continued…

En ny bostadsplanering måste utgå från alla medborgares behov

Att planera stad är inte lätt och just därför har vår svenska lagstiftning gett kommunerna rätten att upprätta sk detaljplaner som styr användningen sv all mark. Vi har ett sk planmonopol som lägger ansvaret för både utveckling och brister på kommunen.
Utifrån detta måste den bostadsbrist son Stockholm lider av ses som ett politiskt misslyckande. Att det byggs för lite bostäder är orsakat av ett bristande ledarskap och en förlorad framförhållning från kommunens sida. Det duger inte att skylla på marknaden eller på att andra kommuner inte bygger när alla verktyg finns på plats för att skapa nya bostäder. Trots planmonopol, ett eget kapital, beskattningsrätt, tre egna bostadsbolag och Sveriges hetaste byggmarknad misslyckas Stockholm möta behoven av bostäder. Studentlägenheter, allmännytta, bostadsrätter som vanligt folk har råd att efterfråga saknas. En mer folklig planering för boende i livets alla skeenden behövs och då kan staden inte bara luta sig mot marknadskrafter. Det behövs ett ledarskap för en mer jämlik bostadspolitik.