Luanda på morgonen
Nu har jag träffat mina uppdragsgivare här i Luanda och diskuterat olika möjligheter till erfarenhetsutbyte. Utbildningen som ska genomföras blir en diskussionskurs om demokrati och ledarskap med jämförelser mellan olika fungerande demokratier. Det känns spännande och uppfordrande att få vara med bara några veckor före ett parlamentsval och få sprida exempel på utvecklade demokratier i vår del av världen.
Allt rör på sig här i Angola. Det står byggkranar överallt, vägar och hus skjuter fram staden Luanda i nya riktningar. Tillväxten är rekordhög och kontinuerlig. Nya bilar på gatorna trängs och tutar samtidigt som människor vandrar med frukt och varor på huvudena på klassiskt Afrikanskt vis. Infrastrukturen byggs ut. På planet hit träffade jag en svensk projektledare som just nu bygger en kraftledning tvärs över Angola. Han var inte så imponerad av samhällsstrukturen. Oljeekonomin har samlat resurser i storstäderna, men på landsbygden har utveklingen gått långsammare. Angolanerna lever för dagen, menade han, och berättade om stora svårigheter att få långsiktighet i avtal och processer. Det är kanske inte så konstigt om man betänker att landet bara haft fred i tio år, men om välståndet ska kunna fördelas mer rättvist krävs reformer och förändringar.
Om ekonomin fortsätter att växa i den takt den gör nu kommer Angola bli Afrikas starkaste och största ekonomi redan 2016. Alla tycks vara medvetna om det här, men frågan är om vi i Sverige förstått det skifte som står för dörren. Svenskt näringsliv har stora möjligheter här. Redan är Ericsson och ABB stora här, men fler företag skulle kunna jobba här. Sverige har ett gott renom’e, men så sent som förra året försökte Carl Bildt stänga ambassaden här i Luanda. Det var rena vansinnet och kunde stoppas tack vare en uppgörelse mellan (s) och regeringen. Sverige har allt att vinna på att fortsätta bygga goda relationer med en av världens snabbast växande ekonomier och Angola har allt att vinna på att utveckla sin demokrati efter svensk exempel.
