Afrika och västvärldens klåfingriga angelägenhet.

Jag har precis anlänt till Angola för att genomföra en utbildning i demokrati och valsystem för MPLAs representanter och parlamentariker. Det känns angeläget. I augusti ska ett allmänt val hållas till parlamentet. Detta lands första steg för demokrati har varit svåra och mött många motgångar men hela tiden med siktet insällt mot en hög utveckling av samhälle och demokrati.
Först var det portugiserna som styrde landet som en koloni. MPLA bildas 1956 och 1961 sker det första upproret mot styrelseskicket då MPLA deklarerar väpnad kamp under gerillaliknande former. 1974 håller MPLA sin första kongress i östra Angola, ”Conferentia interregional dos Quados”, där en deklaration antogs för ett pluralistiskt demokratiskt system. Efter upprepade försök till självständighet och en lång rad av blodiga uppgörelser lämnade så portugiserna landet och den 11 november 1975 underteknas avtalet om överlämnande från Portugal till självstyre. Vid denna period var Angola rikt men i samband med att Portugiserna evakuerades förstördes jordbruk och fiskeflotta. Alla lastbilar gjordes obrukbara och i ett slag fördes landet från välstånd till svår fattigdom. Angola var t ex världens tredje största kaffeproducent innan Portugiserna fördrevs från landet. Idag ligger odlingarna för fäfot.
Under de följande decennierna präglades landet, så som så många andra länder i Afrika med nyvunnen självständighet, av inre motsättningar. Västvärlden eldade på med pengar och vapen. USA stödde UNITA med dolda resurser. Det är idag historiskt dokumenrat att Kissinger gjorde upprepade försök att tvinga fram USAs intressen i regionen tillsammans med Apartheidregimen i Sydafrika. MPLA formades som en frihetsrörelse med gerillakrigföring som metod. Frihetskampen handlade om folkets rätt till landets rikedomar och drömmen om demokrati. Sverige spelade tidigt stor roll som förebild med vårt flerpartisystem, välstånd och långvariga fred. I några av de första deklarationerna från MPLA utmålas demokrati och fördelning av resurser som MPLAs viktigaste mål.
Det långvariga inbördeskrig som fördes under 1990-talet skakade hela regionen. Apartheidregimen i Sydafrika skickade in trupper till stöd för UNITA. Cuba skickade elitförband till stöd för MPLA.
Vid freden 2002 kunde äntligen landet börja ta sina första steg för demokrati, men landet har allt sedan dess präglats av det långa inbördeskriget. Alla idag levande vuxna har minnen från den vapenburna tiden.
MPLA har folkets stöd. I senaste valet röstade 81 procent på dem och oppositionen har det inte lätt. Landet har bara tagit sina första stapplande steg mot en mer utvecklad demokrati, men det är angeläget och bråttom. Idag har Angola Afrikas snabbast växande ekonomi. Tillväxten är årligen i topp i alla internationella mätningar. Det är landets stora oljetillgångar som driver ekonomin. Nu är det angeläget att stabilisera landet med reformer som fördelar ekonomi och makt på ett demokratiskt vis. Det känns därför särskilt uppfordrande att Sverige tar på sig coatchtröjan och hjälper till så gott vi kan. Angola kan bli ett bra exempel på nyttan av en utvecklad demokrati i en växande ekonomi som kan bli förebild för hela södra Afrika.
Gemensamt för de flesta Afrikanska länder är den befrielseprocess som pågått från kolonialmakter som under århundraden påverkat kultur, ekonomi och samhällssystem. Möjligheten för omvärlden att lägga sig i inre angelägenheter och inte minst vinna ekonomiska fördelar från Afrikas stora naturtillgångar gör sig ständigt tydligt närvarande. Många afrikaner är hjärtligt trötta på den rika världens klåfingrighet och girighet. Här har också Sverige en unik möjlighet att finnas till hands för att stödja demokrati, välfärdssystem och fred utan att behöva klandras för koloniala intressen.

About these ads