Semester och lugna vyer

Jag har kastat loss och rör mig på fria vatten med min båt och familj. Hunden är med för första gången och verkar gilla den nya miljön lika mycket som jag. Tusen öar passerar förbi och det enda jag planerar är vart vinden kan föra mig till nästa hamn. Jag har alltså lagt bloggen på hyllan en tid. Men jag kommer att skriva en del i sommar. Dels tänkte jag rapportera en del från Almedalen och dels från en utbildningsresa till Angola. På återhörande…

Rädda Stockholms sista föreningsdrivna stugområde

Vid Drevvikens strand invid Hökarängsbadet ligger en liten oas. Det är en av Stockholms sista kvarvarande stugföreningar som ursprungligen uppfördes med sk masonittält på 1930-talet. De 80 stugorna bär på ett kulturarv från en tid då Stockholm upplät mark för att alla som ville skulle kunna få en liten täppa att bruka, men i en gemensam förening. Den här modellen kom senare att utgöra grunden för mängder av koloniföreningar som öppnade runt om i Stockholm.

Det unika med den här typen av stugområden är att de inte är privatiserande av tomtmarken. Istället har stugorna ställts upp på ett sådant sätt att stigar vindlar sig emellan och gemensamma ytor för umgänge ordnats emellan. Med den fina strandpromenaden utmed Dreviken har området förädlats och gjort tillgängligt för allmänheten i ännu högre grad.

Nu är området hotat av annan exploatering. Den borgerliga majoriteten i stadshuset planerar att uppföra villor på marken istället. Hälften av stugägarna har fått sina kontrakt på tomträtt uppsagda och ska därmed lämna området. Istället planerar staden att uppför ett fåtal villor som garanterat kommer privatisera området. Det medför att allmänheten kommer få mindre tillgång till området och de kvarvarande stugorna i föreningen kommer få sämre möjligheter att bedriva gemensam verksamhet.

Ett villaområde i det här läget har avvisats av många bl a socialdemokraterna i Farsta stadsdelsnämnd som ser det som en förstörelse av en kulturhistorisk allmän plats. Dessutom är området synnerligen trafikstört eftersom Nynäsvägen bullrar förbi bakom berget och nya villor i det här området kommer inte heller få ett tillräckligt ostört läge.

Det mesta talar för att dra tillbaka planerna, men frågan är om den borgarliga alliansen i stadshuset är beredd att göra det. Om de lyssnar in opinionen och sätter sig in  i fakta är det självklart att planerena kommer att skrinläggas, men intresset för att rädda en av Stockholms sista stugföreningar har hittills varit litet. Hoppas att den nu av DN uppmärksammade frågan kan öka trycket så att Hökarängens friluftsfröenings stugområde kan räddas.

Genomför omfattande provköp av folköl och tobak

I skolavslutningstider blir man som förälder påmind om hur lätt det är för minderåriga ungdomar att komma över alkohol. Folkölen bokstavligt flödar över gator och i parkerna sitter alltför unga med cigg och ölburkar långt in på nätterna. Jag gillar skolavslutningar och fester, men jag är oroad av att mina barn säger att det är så lätt att komma över t ex folköl och cigaretter redan vid 15 års ålder.
Jag tycker att kommunen ska organisera systematiska provköp av alkohol och cigaretter i runt om i alla stadsdelar. Om stadsdelarna använder ungdomar som är 18 år men som ser yngre ut kan detta genomföras utan att något brott begås. Därefter kan polis och socialtjänst ta upp rutiner för upplysning och i värsta fall polisanmälningar mot de handlare som struntar i lagstiftningen.
Jag vill att kommunen ska hjälpa oss föräldrar att visa hur allvarligt vi ser på detta med åldersregler. Det är annars jättesvårt att föra diskussion med ungdomar om alkohol och droger om de ser att samhället accepterar lagöverträdelser som möjliggör för dem att själva köpa ut.

Är det smart att styra allmännyttan för privat ägande?

Moderaternas politik har de senaste åren betytt en kraftig försvagning av de allmännyttiga bostadsbolagens ställining på bostadsmarknaden i Stockholm. 30.000 lägenheter, i huvudsak i innerstaden och närförorter, har sålts till bostadsrätter. Under det senaste året har flera stora privatiseringar skett genom försäljning av hela bestånd till privatvärdar. Och den senaste månaden har majoriteten i stadshuset dessutom beslutat om ett vinstuttag ur de allmännyttiga bolagen som vida överstiger fjolårets resultat och som ur flera synviklar är tveksamt ur ett lagligt perspektiv.

Alla dessa förändrningar har skett under föreväning att det skulle vara bra för Stockholms bostadsmarknad och t o m att det skulle vara bra för de allmännyttiga bolagen. Men det munnen säger stämmer inte med vad kroppen gör. Verkligheten är en annan. Det har blivit svårarae att få en lägenhet anvisad via bostadsförmedlingen då de privata bostadsvärdarna bara lämnar hälften av sina lägenheter dit, i bästa fall. Det har blivit svårare för ungdomar att finna sin första bostad och för studenter att finna en tillfällig billigare bostadslösning.

Men det är kanske de senaste dagarnas beslut att låta de allmännyttiga bostadsbolagen ansöka om medlemsskap i Fastighetsägarnas branschorganisation som är mest avslöjande om varthän allmännyttan styrs med dagens politiska majoritet. Vid en första anblick verkar det vara smart att tillhöra en central bostadspart som kan hjälpa till med information, juridisk hjälp och förhandlingar. Fastighetsägarnan är också en anrik och väl ansedd organisation som företräder sina medlemmars sak på ett mycket respektingivande sätt. I deras ändamål finns beskrivet hur de i huvudsak bildats för att värna om den privata äganderätten. På deras hemsida står det t ex:

”Syftet med Fastighetsägarna Stockholm står fast sedan föreningen grundades: att värna den privata äganderätten.”

Läser man programförklaringarna på samma hemsida ser man att udden i de ideologiska skrivningarna är riktade mot allmännyttan och dess uppdrag.

Istället för att lyfta de bostadssociala aspekterna lyfter de fram snedvriden konkurrens och att orgasnisationen i delar vill förbjuda kommuner att driva sina företag utifrån de allmännyttiga principerna.

Fastighetsägarna driver att hyran ska sättas av marknaden och är emot regleringar och lagar som inskränker äganderätt.

Så varför tvingar den borgerliga majoriteten in stadens allmännyttiga bolag i denna organisation istället för att söka medlemsskap i den allmännyttiga motsvarigheten SABO? Antagligen är svaret att de aldrig delat idén om att bedriva en allmän bostadspolitik med kommunala medel utan just såsom Fastighetesägarnas branschorgansisation själv skriver hellre vill värna den privata äganderätten.

Ett vackert studenttorn på Söder – del 3

Igår skrev jag om det svar som stadens kontor gett på vår skrivelse om ett nytt studenttorn invid Södersjukhuset (vilket också Södermalmsnytt skrivit om här och här). I det svar vi fick hade kontoren valt att tolka skrivelsen som att vi menade en bit mark som ägs av en bostadsrättsförening, istället för den markbit precis bredvid som staden själ äger. Som jag skrev igår är det en märklig tolkning, vilket vi påpekade. Idag fick vi så beskedet att ärendet dras tillbaka och återkommer med ett justerat svar efter sommaren. Jag hoppas och antar att det då inte bara blir ett nytt svar, utan också ett positivt svar. Utopias vackra studenttorn har fortfarande chansen!

Här är ett förslag: Ett vackert studenttorn till söder del 2

Placering av studenttorn på stadens mark

Ibland går det troll i saker och ting. Ett vackert studenttorn blev utbytt mot ett mindre på Östermalm. Ingen kunde säga varför mer än att ett sådant beslut hade fattats av tjänstemännen på exploateringskontoret och stadsbyggnadskontoret. Jag föreslog då att tornet istället kunde uppföras på söder i ett inlägg här på min blogg. Skrivelsen som lämnades in till de båda kontoren har nu besvarats och tjänstemännen har där och i media meddelat att det inte går att bygga på platsen för att HSB äger parkeringsplatsen mellan husen. Det är lite märkligt eftersom jag naturligtvis inte avsåg att uppföra ett hus på någon annans mark utan på stadens egen mark. Jag utgår från att detta är ett missförstånd som kan rättas till och för säkerhets skull kommer jag på tisdag att lämna in denna karta som tydligt visar vart på stadens mark jag föreslår huset. Det kan naturligtvis finnas ännu bättre lägen än detta men att utreda någon annans mark verkar onödigt, så vi försöker igen. Ett vackert studenttorn till söder är en alldeles för bra idé för att missförstås bort. Södermalmsnytt uppmärksammar frågan denna vecka. Här är det fina tornet igen om du missat det.

Varför ska Nackaborna få fängre restid till jobbet?

Ikväll beslutar alliansen om att bygga en ny bussterminal i Katarinaberget. De vet inte vad den kommer att kosta. De vet inte om någon annan vill vara med och betala. De vet inte om den behövs efter det att Tunnelbanan byggts ut till Nacka. Men en sak vet alla. Det blir längre för bussresenärerna att gå vi bytet mellan buss och tunnelbana. 200-400 meter längre att gå varje morgon och kväll. Skillnaden i längd beror på vilken buss du tar. Restiden till och från city förlängs därmed med en promenad till skillnad från idag då bussarna angör tunnelbanan i det bästa läget, precis rakt under.
Skälet till att bussarna nu får flytta på sig är att alliansen planerar att ge de tunnebanenära lägena till en ny Galleria som hör ihop med nya Slussen.
Jag menar att en ny bussterminal självklart ska ha det bästa läget. En investering i storleksklassen 2 miljarder måste leda till förbättringar och kortare restider, annars är det dåligt använda resurser.

I övrigt på kommunfullmäktige tänker jag ställa en fråga till alliansen om varför de planerar att låta allmännyttan gå med i Fastighetsägarna, en branschorganisation för privata fastighetsägare. Det finns en branschorganisation för allämännyttiga bolag som heter SABO men den lämnade alliansen för några år sedan. Hur som, kanske detta inte vid första anblicken ser ut som någon kioskvältare, men om vi betänker att Fastighetsägarna är en av de starkaste förespråkarna för marknadshyror så blir frågan större. Sverige har dessutom en särskild lagstiftning som reglerar allmännyttiga bostadsbolags verksamhet och om denna kan den nya branschorganisationen ingenting. Om nu alliansen genomför detta undrar jag om våra allmännyttiga bolag får ett inflytande motsvarande den storlek kommunens bolag har vs de privata? Eller har inflytandet sålts bort för att möjliggöra ett inträde?
Jag menar att Stockolms allmännyttiga bolag har mer att tjäna på att vara med i den branschorganiation som kan allmännyttans villkor, alltså SABO, och att det är dumt att politisera hyressättningen såsom alliansen riskerar att göra med detta förslag.

Ny serie: Förortens förfall och möjliga uppgång

Källsortering vid Globen, känns det igen?

Samma stad som städar bort gatukonst varthelst den dyker upp låter förortens hörn gro igen. Det är inget nytt problem. Jag har skrivit om det förut. Gångar som inte sandas, återvinningsstationer som svämmar över, sopor som inte hämtas. Det är tråkigt att behöva ta upp det som ett återkommande problem men det finns ett mönster som upprepas. I förorterna är det här vardag, i innerstaden enskilda händelser. Det finns skillnader i stadens prioriteringar i hur noga staden städas, eller hur fort problem åtgärdas. Det är som att stadens resurser börjar i mitten och sedan ska fördelas ut och att det tar längre och längre tid ju längre ut man kommer. Så var det i fallet med cykel och gångvägarna. I innerstaden var det rent redan i mars, i Farsta först i maj. Men det är väl ingen naturlag som säger att en stad måste städas på det sättet? Allmänna ytor måste vara lika mycket värda var de än finns i staden. Eller ta det här med centrummiljöer. Igår skrev jag om Rinkeby, centrumet som staden sålde och sen glömde. Andra centrum har redan helt övergivits. Fagersjö centrum revs. Högdalen, Rågsved, Fruängen, Blackeberg, Hässelby gård m fl har alla tydliga nedgångsproblem, där tomma lokaler kantas av skräp och dåligt underhåll.

Jag tänker skriva om förortens förfall här på bloggen, för jag anser att det är en politisk fråga att driva. Jag vill gärna ha in exempel från dina hoods. En bild är bra men det räcker med ett tips annars.

En gång när alla stadens stadsdelar skapades var förorterna våra juveler där staden satsade på framtidens boende. Jag vill se den utvecklingen igen, men först måste förfallet stoppas.

Rinkeby offer när Boultbeeaffären rullar nya varv

Svenska dagbladet avslöjade i dagarna att förhållandena för Rinkeby centrums företagare är närmast slumliknande. Kackerlackor, råttor, trasiga toaletter, stillastående rulltrappor. Trots de usla förhållandena är hyrorna höga och hyresvärden befinner sig i domstolsförhandlingar mot sina kunder, företagarna.

Storyn kring Boultbee rullar alltså ytterligare några varv. Eländet började med att den styrande majoriteten i Stockholm stad beslutade sig för att sälja de av staden ägda centrumanläggningarna till ett företag från England, Boultbee för 10 miljarder kronor. De sade sig ha gjort avtal med de nya ägarna som skulle reglera skötsel och framtida utveckling av de allmänna ytor som sålts. Men det visade sig snabbt vara en dålig affär. Några avtal hade inte skrivits. Boultbee chockhöjde hyrorna och lät centrumanläggningarna förfalla. Det visade sig att den styrande majoriteten i staden inte ens hade tagit referens på den nya ägaren från de kommuner i Sverige som hade erfarenhet av engelsmännen.

Så när katastrofen blev allmänt känd skedde lite ombyten. Boultbee konkursade hela det Stockholmska innehavet, den politiska majoriteten i stadshuset tittade bort och en av banken utsedd förvaltare tog över. Sedan dess har anläggning efter anläggning fått nya ägare och det hela verkade rulla som det skulle.

Men så kom detta. Den nya ägaren av Rinkeby centrum, Fast partner, verkar ha tagit vid där Boultbee slutade och kör fortsatt hårt med affärsidén höga hyror för låg service. Det håller inte. Och därför har företagarna valt att deponera sina hyror hos länsstyrelsen i avvaktan på en uppgörelse. Under tiden förfaller centrum.

Vems är då ansvaret för att det inte tycks bli någon ordning på Rinkebys centrum? Fast partner, den nya ägaren måste naturligtvis röja upp och sköta sina åtaganden och relationer med sina kunder. Men jag anser inte att skulden för det inträffade bara ligger där utan staden har med sitt agerande försatt hela Rinkeby centrum i fara. Förutom Boultbeeaffären så har staden dragit in resurser från stadsdelen. Stadsdelskontoret lades ned och en hel mängd med arbetsplatser försvann från området. I takt med att misskötseln av centrum har pågått skulle staden varit aktiv, men det har man inte varit. Staden skulle ha kunnat gå in och hjälpa till, t ex med de sk ”Järvapengarna” som finns i Järvalyftet. Den enklaste åtgärden hade kanske varit att föra dialog med företagarna själva, men inte heller det har någon gjort.

Nu bör staden kliva in och snabbt försöka göra något åt situationen. I samarbete med den nya fastighetsägaren borde staden kunna lyfta Rinkeby centrum. Pengar finns sedan försäljningen av anläggningen och det vore väl rimligt att staden betalade tillbaka en del av de pengar som den tog av Rinkeby genom att lösa situationen. Staden kan ta de allmänna kostnader som uppstår vid en upprustning mot att den nya fastighetsägaren tar de egna. Gör upp ett avtal för Rinkebys framtid som håller längre än till nästa ägarbyte.

Svaret på varför Stockholm bygger för Grands utsikt

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har varit sjuk några dagar och inte haft möjlighet att svara på alla reaktioner som kommit till bloggen med anledning av mitt inlägg om att en stor biljettkiosk byggs framför Grand Hotels veranda. Alla reaktioner har varit lika negativa som mina, utom från en del borgerliga politiker i stadshuset som försöker göra en poäng av att även jag har röstat för bygglovet utanför Grand, vilket jag aldrig förnekat. Tvärtom är det så att jag står för att det här har blivit fel och att staden därför har  ett ansvar att göra något åt det.

Så här är det: På politiska kallas det att ändra en plats användning för att ändra i detaljplan. Det är stadsbyggnadsnämnden som bereder ärenden av detta via sitt stadsbyggnadskontor och i särskilt viktiga detaljplaner behandlas de även i kommunfullmäktige. I det här fallet behandlades kiosken utanför Grand Hotel som en detaljplan av mindre betydelse under 2010 och beslutades under hösten 2011. Ingen lyfte i detta skede frågan om utsikten. hela ärendet handlade då om tekniska frågor och kajens användning. Länsstyrelsen krävde sedan att ärendet skulle prövas även i kommunfullmäktige och så skedde, men inte pga av utsikten utan av principiella skäl. I både Kommunstyrelse och kommunfullmäktige beslutades detaljplanen ligga fast. Ingen reagerade från politiskt håll och kanske berodde det på att Grand Hotell ännu inte reagerat. För sent men ändå reagerade så småningom Grand Hotell och sökte bla andra upp mig tidigt våren 2012. Det visade sig att planen vunnit laga kraft och att inget kunde förhindra kioskens bygge om inte ägaren själv, alltså staden själv, ändrade sig. Eftersom det uppenbart är dåligt att bygga för utsikten för några av staden viktigast turister tog jag kontakt med den styrande majoriteten för att höra om vi kunde lösa frågan på något smidigt sätt t ex låta kiosken stå i dess nuvarande läge som inte skymmer utsikten. Jag blev lovad att detta skulle ses över, men inget hände. Bygget startade och jag stötte på. Och ju högre byggnaden blivit destor dyrare blir det förstås att flytta den. Till slut skrev jag här på bloggen om eländet.

Som beslutsfattare måste man inse att ibland kan det bli fel och för mig är det viktigaste att rätta till misstag så fort de uppmärksammas. Jag är visserligen i opposition, men om jag hade varit i styrande ställning så hade jag i detta fall begärt att kiosken skulle flyttas av hänsyn till turismens betydelse för Stockholm. Jag hade inte låtit frågan trilla mellan mina fingrar och jag hade definitivt inte gömt mig och försökt skylla på andra.

Det går fortfarande att flytta på kiosken. Det handlar om nio meter till dess ursprungliga läge. Sätt igång och gör rätt.