Dyrast? Hirst diamantbeklädda dödskalle på Tate modern.
Jag besökte Tate modern för att se Damien Hirst retrospektiva utställning i helgen. Jag var inte ensam kan man säga. Biljetter förköps med tidsreservationer vid dörren. Men utställningen berör och är värd all väntan. I rum efter rum chockeras jag av Hirsts absurda nutidsforskning. Ett porträtt på honom själv jämte ett liks huvud. En itusågad ko med kalv som man kan gå in i. Vackra stortavlor av piller i medicinskåp varvat med cigarettfimpat uppradade i vackert uppställda rader, som små statyer.
En stark upplevelse var ett helt rum fullt av levande stora fjärilar i alla stadier. Puppor som bildar mönster på vita taveldukar. Det fladdrar till vid foten och en tio cm stor fjäril har landat.
I ett annat rum visar Hirst en videoinstallation av två clowner med det äcklande namnet, två kanibaler äter en clown. Jag får inte riktigt ihop det men tycker titeln är smått chockande. Kanske är det just det som är lite märkligt med Damien Hirst, att det är talande konst, men ändå så svårt att förstå vart han vill. Som den världsberömda hajen som svävar i formalin. Man undrar varför? Är det bara dyrt och onödigt eller säger det mig något mer. I vilket fall så lämnar inget av hans verk mig oberörd och det är väl det viktigaste.
Haj i formalin
Svävande, guppande, glädjande
En mindre haj i formalin
Fjärilar som målar
