Staden förstör Stockholms viktigaste utsikt!

Utsikt från Grand Hotells veranda

Stockholms främsta tillgång i jämförelse med andra städer är våra vackra vyer. De långa siktlinjerna över vatten som möter höga höjder och vacker arkitektur. Ända sedan Slottet byggdes har det varit stadens mäktigaste utsikt. Slottets enorma volym och dess unika placering framför saltsjön var från början menad att imponera. Storslaget påkostat vackert och mäktigt står denna imponerande byggnad och bjuder på sin skönhet. Idag är den inte en symbol för makt utan för historia och kultur. Med sin prakt lockar slottet och gamla stan turister och affärsmän från hela världen. Från Grand Hotells veranda går kamerorna varma och motivet återskapas till minnen i land efter land världen över.
Men nu är det slut med det.
I fortsättningen får landets mäktigaste besökare, affärsmän, turister och världsartister se en biljettkiosk och pressbyrå framför slottet. En begäran om bygglov för en större biljettkiosk för båtarna har beviljats, men staden har själv begärt att få flytta byggnaden från sitt nuvarande läge, vid södra Blasieholmskajen framför Stallgatan, till ett nytt läge framför Grand Hotell. Motivet sägs vara att Stallgatans utsikt ska vara ostörd upp mot Slottet och i valet mellan Grands turister och Stallgatans få gående har staden förordat att förstöra för turismen. Ursäkta mig, men hur tänkte man då? Den skuggiga skymda och knappt av gående utnyttjade Stallgatan kan väl aldrig mäta sig med de tusentals besökare från andra länder som vistas på Grand? Dessutom har den idag lilla kiosken utökats rejält för att delfinansieras med en pressbyråkiosk som gör byggnaden onödigt klumpig i den känsliga miljön.
Jag har försökt få stadens styrande majoritet att riva upp beslutet men har misslyckats. Det skulle enligt uppgift kosta 25 miljoner kr att flytta den just påbörjade byggnaden och de pengarna finns inte. Alla jag talat med medger att misstag begåtts och att placeringen är olycklig men ingen styrande tar ansvar och ändrar sig. Istället för att använda stadens egna beslutsmöjligheter bygger moderaterna igen Stockholms mäktigaste utsikt. Det kommer kosta en hel del i kanten av Stockholms kända varumärke. Jag vill att staden stoppar detta bygge, river schabraket och flyttar den nya byggnaden tillbaka till den nuvarande kioskens läge. Det är möjligt om bara viljan finns!

Kiosken i sitt gamla nuvarande läge

En svag allmännytta ger ökad segregation

Igår skrev jag om det beslut om vinstuttag ur stadens bostadsbolag och om försäljningarna av bostäder från samma bolag som den borgerliga majoriteten i Stockholm fattade efter en lång debatt i kommunfullmäktige. Idag skriver jag i SvD på samma tema, under rubriken Krympande allmännytta skapar segregation:

”Stockholms allmännyttiga bostadsbolag är viktiga för hela Stockholms utveckling. Det finns flera skäl att det är så, men tillåt mig nämna ett. Stockholm är en av Europas mest segregerade storstäder. Jag tror vi alla kan vara överens om att det inte är särskilt bra för Stockholm. Flera forskare har pekat på sambanden mellan en stark allmännytta i alla stadens stadsdelar och en mindre skarp segregation. Det handlar om vikten av en bostadsform där ett brett spektrum av en stads befolkning kan, vill och får bo.

En ekonomiskt svag allmännytta med få lägenheter kan aldrig ha den samhällsnytta en stor allmännytta kan, helt enkelt. Därför är den politik för en försvagad allmännytta som Moderaterna i dag för en politik för ökad segregation. På vilka grunder gör Moderaterna den prioriteringen, undrar jag?”

(M) plundrar allmännyttan!

Ikväll kommer den borgerliga majoriteten med all sannolikhet att fatta ett beslut som kommer att testa den nya lagstiftningen för de allmännyttiga bolagen. Det förslag till beslut vi har framför oss innebär att staden kommer att plocka ut 1,3 miljarder ur stadens egna bostadsbolag. Det är drygt 450 miljoner mer än vad bolagen gjorde i vinst förra året. Huruvida det är lagligt eller ej kommer kanske, antagligen, att testas efteråt. Laglighetsaspekten handlar om framförallt två saker: Får man ta ut mer pengar än föregående års resultat och till vad får man använda de pengar som plockas ut i enlighet med undantaget i §5. Undantaget som den borgerliga majoriteten i Stockholm vill använda för att plocka ut extra pengar ur bostadsbolagen (utöver det som är möjligt att plocka i enlighet med paragraf 3 och 4) är formulerat såhär:
”5 § Begränsningen av värdeöverföringar i 3 § gäller inte för överföring av överskott som uppkommit under föregående räkenskapsår
1. om överskottet används för sådana åtgärder inom ramen för kommunens bostadsförsörjningsansvar som främjar integration och social sammanhållning eller som tillgodoser bostadsbehovet för personer för vilka kommunen har ett särskilt ansvar,”
Majoriteten motiverar alltså det de gör med att det är åtgärder som främjar integration och social sammanhållning. Nu är förstås den formuleringen minst sagt vag, men det blir ännu vagare för den som granskar vilka projekt de hundratals miljoner (!) Moderaterna plockar ur bolagen ska gå till. Det är en salig blandning av studentbostäder i Bredäng, hotell i Älvsjö, bostadsrätter i Hökarängen och småhus i vid sjön Drevviken i Farsta. Exakt hur dessa projekt är projekt för integration och social sammanhållning är för mig minst sagt högst oklart. Runt sjön Drevviken finns idag mest radhus och småhus. På vilket sätt främjas integration och social sammanhållning av att det blir fler småhus där? Det enda som är tydligt när jag läser igenom vilka projekt som pengarna ska gå till är att det är exploaterings- och stadsbyggnadsprojekt i ytterstan. Ifall det räcker med att ett projekt finns i ytterstan för att det ska vara åtgärd som främjar integration och social sammanhållning så kommer de flesta projekt framöver att kunna klassas in i den kategorin. Det är synnerligen märkligt och jag kan inte tänka mig att tanken med lagen var att den skulle användas såhär.

Det här är inte den enda märkliga delen i det beslut som kommunfullmäktige antagligen kommer att fatta ikväll, så jag ber att få återkomma på ämnet senare.

Chockkonst av Hirst berör

Dyrast? Hirst diamantbeklädda dödskalle på Tate modern.

Jag besökte Tate modern för att se Damien Hirst retrospektiva utställning i helgen. Jag var inte ensam kan man säga. Biljetter förköps med tidsreservationer vid dörren. Men utställningen berör och är värd all väntan. I rum efter rum chockeras jag av Hirsts absurda nutidsforskning. Ett porträtt på honom själv jämte ett liks huvud. En itusågad ko med kalv som man kan gå in i. Vackra stortavlor av piller i medicinskåp varvat med cigarettfimpat uppradade i vackert uppställda rader, som små statyer.
En stark upplevelse var ett helt rum fullt av levande stora fjärilar i alla stadier. Puppor som bildar mönster på vita taveldukar. Det fladdrar till vid foten och en tio cm stor fjäril har landat.
I ett annat rum visar Hirst en videoinstallation av två clowner med det äcklande namnet, två kanibaler äter en clown. Jag får inte riktigt ihop det men tycker titeln är smått chockande. Kanske är det just det som är lite märkligt med Damien Hirst, att det är talande konst, men ändå så svårt att förstå vart han vill. Som den världsberömda hajen som svävar i formalin. Man undrar varför? Är det bara dyrt och onödigt eller säger det mig något mer. I vilket fall så lämnar inget av hans verk mig oberörd och det är väl det viktigaste.

Haj i formalin

Svävande, guppande, glädjande

En mindre haj i formalin

Fjärilar som målar

London lyckas med sin trängselskatt

Det är tomt på gatorna i London city. Ja inte tomt på folk och det är gott om taxis och bussar, men förutom nyttofordon är det Londonborna som tagit över gatorna. En söndag i London strövar människor fritt över stora gator. Privatbilarna håller sig utanför de höga trängseltullarna och kollektiva förmedling används istället.

Det var röde Ken Livingston som under sin tid som borgmästare införde kraftiga trängselskatter. Privatbilismen fick sig en rejäl knäck och istället satsade London på sin kollektivtrafik. Visserligen är t-banan över hundra år gammal, Europas äldsta, men i
Jämförelse med t ex Stockholm är den både snabb och enkel att använda i olika väderstreck.

Cyklarna har erövrat London också. Inte i samma utsträckning som i Paris men de är ändå på god väg. Ett lånecykelsystem finns på plats men är långt ifrån heltäckande. Det är ungefär lika svårt att leta cyklar för hyra som i Stockholm. Stationerna står visserligen på gatumark så de kommer nog snabbt kunna byggas ut. Jag tycker det är smart att använda P-platsutrymme för lånecyklar och skönt att de inte heller har reklam i anslutning till stationerna.

Det är smart användning av gatumark att gynna cyklister. Varje cykel tar minimal plats och erbjuder dessutom ett alternativ till bilen.
Det starkaste intrycket av både Paris och London så här års är ändå folklivet. Gator och parker har börjat återerövras av människor. I London kändes det som en stor pågående spontanfest när alla gick ut för att njuta av parker, solsken och god mat från hundratals gatuförsäljare som säljer frukt, kaffe, burmesisk mat eller från något annat kryddstarkt land. Tänk när vi i Stockholm klarar av att driva fram en liknande utveckling. Mindre bilar, mer plats för folkliv och spontanitet.

Mina första försök med Streetart i London

Min första stencil

Åh, det finns så mycket att berätta. Jag har varit på guidad tur i London och sett Streetart. Allt från Banksy, Connor till Don och inte minst på slutet en workshop där jag själv fick försöka.
Så ödmjukt börjar jag här med att visa mina egna stapplande försök att med en bit kartong en kniv och en mall skapa en sk stencil.

Ett par timmars arbete med förberedelser

En grund av gult och rött

Å så förlänger vi den

Orange, rött och sen vitt

Och sist i med svart. Å jag som inte kunde teckna i nian!

The Millenium bridge är en succé!

<a
Millenium bridge över Themsen

Inför Millenieskiftet byggde London en bro över Themsen för att öka tillgängligheten mella södra och norra delen av London. Bron är byggd för promenader, inga bilar. Det är en smäcker modern hängbro som går mellan Bankside och City. Från bron är det en underbar utsikt över det nya London med Fosters kända skrapa i ena änden och London bridge längre ner. I ena änden av bron ligger Tate modern som blivit ett mycket populärt utflyktsmål då flanörer från city kommer från St Pauls Cathedral i city och siktar söderut via bron mot Southwark. Bron är en formidabel succé. Den visar i sin enkelhet hur viktigt det är att binda ihop stadsdelar. Särskilt i en stad med mycket vatten.
I Stockholm kanske avstånden är för långa för att bygga långa gångbroar, men även stadsdelarna i vår stad är byggda som öar skilda från varandra. Att leta stadsbyggnadselement som överbryggar avstånd och skapar närhet mellan människor. Gångvägar, cykelvägar kan vara ett sätt att göra det på. Mer spektakulärt men fullt genomförbart vore att bygga en linbana mellan malmarna över Riddarfjärden. Men fasta förbindelser som binder ihop är viktiga inslag i en stad som växer och som vill skapa integration och minskade avstånd mellan människor och funktioner.

Cykelträngseln är akut, släpp fram cyklarna i busskörfälten

Cykel och buss ihop en lösning på cykelträngseln? Bild från Paris

Så här års ökar trängseln på Stockholms cykelvägar till en akut farlig nivå. Jag ser dagligen händelser där cyklister kör in i varandra, eller där trängseln tvingar fram farliga omkörningar utanför cykelbanorna. På Götgatan cyklar redan flertalet cyklister i gatan istället för i cykelkörfältet för att det är fullt.
Min iaktagelse är att trängseln ökar år från år. Det är uppenbart fler cyklar nu än för några år sedan. Jag tror dessutom att vi bara är i början av en cykelboom. Alltfler upplever det positiva i att röra sig med cykel i Stockholm och i takt med att vi cyklister misionerar om detta ökar också intresset exponentiellt.

Investeringar i fler cykelkörfält har utlovats, men än så länge går det långsamt. Bredare cykelkörfält lär dröja och därmed är den akuta trängseln ett långvarigt problem.
I andra städer löser de cyklarnas framkomlighet på olika sätt. I Köpenhamn har de satsat på fullskalig trafikseparering. Cyklisterna i Köpenhamn har egna breda körfält med broar över både bilar och gående när trafikslag kolliderar. En sådan lösning är den långsiktigt bästa, men det kostar mycket i investeringar och något måste göras åt trängseln under tiden.
I Paris har de löst framkomligheten på ett annat sätt. Där har cyklarna släppts fram i kollektivkörfälten. Bussarna är betydligt stadigare och stötkänsliga när de kör om cyklister än tvärtom, vilket förekommer i Stockholm.
Jag har själv cyklat runt i Paris i dessa kombinerade buss och cykelkörfält och det fungerar. Jag kände mig trygg och det är en trevlig stämning mellan bussförare och cyklister. Det känns lyxigt att ha en hel fil för sig själv och stundtals kunde jag åka i bredd med flera cyklar utan att känna obehag.
Jag tycker att vi skulle pröva den här modellen i Stockholm också fram till dess att staden hunnit bygga bort de värsta trängselproblemen.

Varför ställer vi bilar på den vackraste marken vid vatten?

Skeppsbron med bilar

Skeppsbron utan bilar

Jag påstår att våra stränder och närheten till vatten är Stockholms viktigaste beståndsdel av det vi kallar stadens varumärke. Bilden av gamla stan, Skeppsbron, och vyn mitt emot över Skeppsholmen är helt unik. Det är stadsmiljöer i klass med Venedig, med hus som härstammar från medeltiden.
Vid Stockholms kajer har det alltid varit full verksamhet. Lastning och lossning av varor, handel och angöring, men idag har staden mer och mer valt att använda dessa guldlägen till fula stillastående ändamål. Parkering av bilar är väl det mest slående exemplet. För en ynka liten p-avgift får bilarna stå uppradade i vår stads allra vackraste lägen. Istället borde kajerna användas till verksamheter som lockar fram folkliv.
Det första jag tänker på är helt naturligt restauranger. Alla restauranger söker vackra unika upplevelser och vad är vackrare än vatten. En annan verksamhet som jag skulle vilje se på t ex Skeppbron är en marknad för Skärgårdsvaror. En Skärgårdens marknad skulle kunna sälja både mat och hantverk, men även kultur i form av böcker och konst från våra tusentals öar omkring oss.
Jag har lagt ett förslag i kommunfullmäktige i Stockholm om att bättre utnyttja våra kajer. Jag tror så starkt på iden att om vi genomförde en rensning av bilar och lyfte fram folklivet så skulle Stockholm bli ett resmål iklass med Venedig för världens starka turistströmmar. Låt oss därför börja med Skeppsbron med sin vackra utsikt och omgivning.

Tre starka miljöskäl för allmännyttan

Ikväll samlas kommunfullmäktige igen. Stadens beslutande församling om stort och smått. Sist sålde alliansen en stor andel allmännytta i förorterna, utrotade de kommunala bostadsbolagen från bl a Hagsätra. Sedan dess har jag känt en tilltagande frustration över att de utbredda protesterna inte biter. Det blir ju svårare för unga och äldre att komma in och ur bostäder när förmedlingen får färre kontrakt. Kommunen avsäger sig dessutom viktiga fördelar av att kunna påverka utvecklingen. Jag fick mig en tankeställare när en känd miljödebattör förde fram följande argument i ett mail: ”För de bostäder staden äger kan staden själv sätta upp miljömål, t ex om minskad energianvändning. När fastigheten säljs försämras dess förutsättningar i åtminstone tre avseenden:
- När privata ägare tagit över går det inte att ställa några andra krav än de nationella svaga.
- Själva utförsäljningsdiskussionen innebär att förutsättningarna för de kommunala bolagen att agera framsynt och offensivt försämras – kan man inte lita på ägandeförhållandena går det inte att långsiktsplanera.
- De privata fastighetsägarna motarbetar överallt i landet ambitiösa kommuner som vill ställa miljökrav. Stockholms utförsäljningar stärker dessa aktörer och gör det svårare för alla kommuner i hela landet att agera.
Vad är vitsen med att äga några futtiga procent och där vara mycket bättre än den stora merparten av fastigheterna?”
Där har vi ytterligare ett skäl att stoppa utförsäljningen av allmännyttan. Ska det vara så svårt att tänka efter före?