Cykeln är hälsa, miljö, effektivitet och glädje

Jag är hängiven cyklist. Det är min fina pendlingscykel på bilden. Jag upplever en fantastisk frihet på sadeln. Hälsa och kondition får man på köpet. Och döm om min förvåning när pendlingen gav en tillräckligt uthållig rumpa så att jag klarade både Vättern och Vänern runt. Men Stockholm är inte optimerad för den växande cykelpendlingen. Våra trafiksystem är byggda med bilen som norm så som cyklist blir man oftast i vägen, i konflikt med både gående och bilar. Jag skulle vilja att vi lade om trafikplaneringen i Stockholm så att varje trafikslag fick sin plats. Alltså att cykeln också fick vara norm och utgångspunkt för planering av framkomlighet i staden.

Nu krävs alla papper på bordet ang Järvalyftet

Idag skriver Svd ”förortsfiaskot” på löp och förstasida med anledning av moderaternas flaggskepp Järvalyftet, en satsning som skulle leda till minskat ”utanförskap” och utveckling i området. Rubriken kommer efter SvDs noggranna genomgång av de utgifter som lagts ned på mängder med olika satsningar. Tjänstemän i staden har fått befogenhet att besluta om hundratals miljoner och det har de gjort. Den styrgrupp som arbetat med frågan var politiskt sammansatt men beslutet från den moderatledda majoriteten blev att inte ge den någon makt. Alla pengar fördelas i muntliga överenskommelser mellan tjänstemän och det moderata borgarrådet Joakim Larsson. Den tillika moderata stadsdirektören tar hela ansvaret och fattar formellt alla besluten. I praktiken har därför miljonerna rullat utan någon demokratiskt förankrad styrning. Järvalyftet skulle bli moderaternas skyltfönster. Nu riskerar deras demokratiska slarv istället leda till att hela satsningen beskrivs som ett fiasko. Järvalyftet har blivit en moderat lekstuga utan styrning och kontroll. projektmedel har beviljats till allt som verkat stråla, medan de sociala förutsättningarna såsom medborgarnas tillgång till arbete och utbildning lämnats åt sidan. Det är viktigare att det ser bra ut än att medborgarna mår bra.
Jag sitter med i den sk styrgruppen för ytterstadsutveckling och vi har just idag haft möte. Jag har begärt ut alla handlingar bakåt i tiden för att kunna bilda mig en uppfattning om hur detta har skötts. Jag vill gärna att de satningar som varit bra ska få fortsätta, men nu är trovärdigheten så pass skadad av konstiga utgifter i utkanten av projektets syfte att alla papper måste läggas på bordet. Jag vill dessutom avgränsa uppdraget för Järvalyftet och det andra liknande projektet ”Söderortsvisionen” så att staden koncentrerar sig på de viktigaste frågorna t ex arbetslösheten, sysselsättning i området och utbildning.

Årets Stockholmsbyggnad utsedd

Jag har haft förmånen att sitta med i den jury som tog fram 10 bidrag till tävlingen årets Stockholmsbyggnad. I en omröstning som DN organiserat har en vinnare utsetts. 5000 personer har varit med i omröstningen och vinnaren blev kvarteret Mursmäckan i Kärrtorp. En radhuslänga som Småa byggt och ritats av arkitektbyrån A1.

Priset delades ut vid en ceremoni i Prinsens galleri i Stadshuset. Pristagarna fick diplom och en fin bronsplakett som kan sättas upp på huset.
Arkitekten Ola Andersson berättade att han inspirerats av New Yorks stadsplanering och deras förlaga av stadsradhus. Radhusen är färgglada och har en minitomt på endast 120 kvm. De är praktiska och vackra. Modellen av radhus passar i många ytterstadsområden på kvarvarande kvartersmark likt den i Kärrtorp där dessa hus uppförts.
Jag är glad över resultatet och tycker nu att staden härnest borde finna fler platser för liknande lösningar där de passar.

Röde Ken nära återta London igen, i support Ken´s Fare Deal

Jag besökte London i början av veckan för att hämta inspiration inför kommande val. London har borgmästarval just nu. Och det är jämt. Det står mellan Boris (Conservative) och Ken (Labour). Boris vann förra borgmästarvalet på en lokal fråga, nämligen återinförandet av dubbeldäckare på Londons gator. Gången dessförinnan vann Ken valet på införandet av trängselskatter i London city som mer eller mindre varit en succe sedan dess. Den här gången handlar valet om taxorna. Hur dyrt ska det vara att resa kollektivt i London. Ken vill sänka taxan rejält, upp till 7 procent ca 1000 kronor om året och införa bättre kollektiva resvägar. Boris försvarar sig, men marginalen bland väljarna minskar hela tiden. Ken knaprar hela tiden in och nu skiljer bara 2 procent. På riksplanet ökar Labour till hela 40 procent. Debatten är het. Jag älskar den engelska debattraditionen. De slåss med blanka vapen, argumenterar tydligt och ideoligiskt. Politiken är konkret. ”All politics is local” utropade Blair på 1990-talet och det är fortfarande fokus för debatten. Lokal politik förändrar världen.

Jag skulle vilja he mer av engels retorik och politisk tradition i Stockholm. Jag vill ha Ken som borgmästare i London, och jag skulle vilja ha en tydligare mer konkret debatt om Stockholm. Jagvill ha ett mer jämlikt Stockholm där våra förslag syftar tydligt och klart till att utjämna skillnader, t ex skillnader i restid till jobbet, eller möjligheter att bo i alla stadsdelar.

London är också inspirationskälla för en del tankar om stadsbyggnad. I London blandas gammalt och nytt på allvar. Världens äldsta tunnelbana rustas nu upp. Cirkelline, tunnelbaneringen, som genialt kopplar ihop de olika grenarna av spårsträckor transporterar dagligen miljontals människor runt London city. Jag drömmer om att vi i Stockholm också ska kunna bygga en cirkellinje, en t-banering i Stockholm, en inre och en yttre. Så skulle Stockholm kunna växa på riktigt och skapa den infrastruktur som behövs för att transportera medborgare mellan arbete och bostad långt in i framtiden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bostad åt en del

När den borgerliga regeringen släppte sina förslag på förändringar för bostadsmarknaden möttes de av en reaktion som främst kan liknas vid en suck. En suck som bekräftade att det är ytterligare ett förslag som inte har någon ambition att lösa problemen på bostadsmarknaden. En suck för att vi inte väntade oss mer eftersom de borgerligas snart sex år vid regeringsmakten kännetecknats av bostadspolitisk härdsmälta. En suck för att det ibland är så trist när våra låga förväntningar visar sig vara helt riktiga. Men i tystnaden finns också en fara, att regeringen genomför ett förslag utan egentlig debatt. Ett förslag som faktiskt, trots att det knappast kommer ge nya bostäder, kan få stora konsekvenser för vår bostadsmarknad. Jag har tidigare bloggat om förslaget här, och idag har jag också en artikel med anlening av det i Svenska dagbladet. Marknadsanpassade hyror kommer inte lösa bostadskrisen, inte på den reguljära bostadsmarknaden och inte heller på andrahandsmarknaden. Däremot kommer det att ytterligare förstärka de problem som idag finns på Stockholms bostadsmarknad, där kapitalsvaga grupper (inte minst våra unga) lämnas utanför. Det kan omöjligen vara en rimlig väg in i framtiden.

Chatduell med Joakim Larsson (M)

Jag hoppas att många av er som läser min blogg uppmärksammade artiklarna om Järva i Svenska dagbladet. Artiklarna lyfte Järvalyftets stora problem: Järvalyftet kan aldrig nå sin potential när det motverkas av de ökade klyftor som Moderaternas politik på nationell nivå och Stockhsolmnivå lett till. Om det och lite till chattduellerade jag och det ansvariga borgarrådet Joakim Larsson (M) idag på Svd.se, där ni också kan läsa hela chatten.

Hur liten ska Stockholms allmännytta bli, Sten Nordin?

Igår sammanträdde Stockholms kommunfullmäktige i Stadshuset. Utanför demonstrerade samtidigt hundratals stockholmare mot de försäljningar av tusentals allmännyttiga lägenheter som den borgerliga majoriteten i Stockholm just nu genomför (och som mina kollegor Karin Wanngård, Leif Rönngren och Emilia Bjuggren skrivit och uttalat sig klokt om tidigare). Jag fick äran att tala en stund på demonstrationen, och utöver det passade jag också på att ställa en fråga till finansborgarrådet Sten Nordin (M) om hur långt de tänker driva de här försäljningarna. Hur mycket av allmännyttan ska bort innan den borgerliga majoriteten i Stockholm är nöjda? Svaret jag fick gav upphov till flera frågor.

Idsgsläget tycks det inte finnas någon bortre gräns för hur stor del av allmännyttan som ska säljas. Allmännyttan i Stockholm är ändå så stor, menade Sten Nordin. Sten Nordin tycktes mena att Stockholms allmännytta är så mycket större än andra städers att vi behöver sälja den av det skälet. Jag fick inte chansen att fråga Nordin vilka andra städer han jämförde med, men jag vill ändå lyfta påståendet. Den borgerliga majoriteten slänger sig ofta med påståenden kring att Stockholms allmännytta är så enormt stor, och antyder att det också innebär för stor vilket gör att den måste säljas.

Det är förstås svårt att jämföra Stockholm med andra svenska städer, helt enkelt för att Stockholm är så mycket större än anrda städer. Därför är det i första hand med Göteborg det är relevant att göra en jämförelse. Jag bad min medarbetare att granska Nordins påstående. Är det verkligen så att Stockholm har en större allmännytta än Göteborg, om vi räknar i förhållande till befolkning?

Svaret är ett tydligt nej. Vår snabb-granskning visar tydligt att det tvärtom är så att Göteborg har en betydligt större allmännytta än Stockholm, räknat i förhållande till befolkningsmängden i våra båda städer. I Göteborg går det 7,5 göteborgare på en allmännyttig bostad. I Stockholm går det 11,5 stockholmare på en allmännyttig bostad. När Sten Nordin står i talarstolen och talar om att Stockholm har en ovanligt stor allmännytta vet jag inte vilka mindre kommuner han jämför med, men jag vet att han åtminstone inte jämför med Sveriges näststörsta stad.

Frågan kvarstår, Sten Nordin. Hur många allmännyttiga bostäder ska ni sälja innan det är stopp? Vilken är den bortre gränsen? När är Stockholms allmännytta liten nog för Stockholmsmoderaterna?

Läs snabbgranskningen här.

Storstädning av staden behövs, 30000 frivilliga hjälptes åt idag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag var det städdag i Stockholm. 30.000 frivilliga slöt upp i hela staden och hjälptes åt att fylla gula säckar med skräp som blivit liggande kvar efter vintern. Själv deltog jag i ”City i samverkans” städaktion och samlade skräp utmed Sergelgången vid Hötorget. Mest fimpar faktiskt, men jag noterade att överallt fläckas marken av tuggummin som är intrampade i den vackra stenläggningen. Dels undrar jag vad folk tänker när de slänger fimpar och tuggummin direkt på marken. Men jag undrar också varför vi i city inte har städare som håller efter dessa ytor hela tiden? Då skulle city bli renare och attraktivare.

Stockholm behöver en klok investeringspolitik för tillväxt och jobb

Jämfört med andra EU-länder ligger Sverige i bottennivå gällande investeringar i infrastruktur och bostäder. Samtidigt har vi 8 procents arbetslöshet och 25 procents ungdomsar arbetslöshet. Bostadsbristen i Stockholm är skriande, 300.000 står i bostadskö, 80.000 studenter ska dela på 12.000 lägenheter och trots detta faktum färdigställdes endast 63 studentlägenheter förra året.
I Stockholm är byggnadstakten något högre än i övriga landet, men fortfarande långt ifrån de nivåer som skulle tillgodose behoven.
Det finns många orsaker till varför investeringar i infrastruktur och bostäder är så låga.
För det första har Sverige ett alldeles för krångliga regler och processer för byggnation. Den nya plan och bygglagen lämnar alldeles för många frågor obesvarade för en investerare. Hur går en överklagandeprocess? Går det att överblicka hur processen fram till byggstart kommer att se ut eller är de många överklagandemöjligheterna en besvärande risk för ökade kostnar eller t o m förgävesplanering. Vad är ett riksintresse t ex hur värderas det? Går det att överblicka tid och kostnader? De här frågorna ställer varje sund investerare och tyvärr är svaret att Sveriges regelverk skrämmer investerare från framtida möjliga marknader i bl a Stockholm.
För det andra är statens stöd till investeringar i nyproduktion av bostäder helt borttagna sedan 2006. Systemet var fullt utbyggt en statlig utgift om 40 mrd kronor, som syftade till produktion av billiga lägenheter och till ökad investeringsvilja på byggmarknaden. Systemet är numera helt avvecklat. Det var ett av alliansens första beslut att avskaffa de sista bostadspolitiska subventionerna. Lägger vi samman utgifterna för ROT, RUT, och ränteavdrag för bostadslån så är de lika stora utgifter som när bostadssubventionerna för nyproduktion var fullt utbyggda, alltså 40 miljarder kronor. Vi har alltså en nuvarande bostadspolitik som subventionerar redan boende med lika mycket som vi tidigare stödde nyproduktionen med. Det har framfört att de tidigare bostadssubventionerna endast kom byggherrarna till del, men det stämmer inte. Byggandet av billiga hyreslägenheter har ersatts av byggande av bistadsrätter och dyra hyreslägenheter.
För det tredje är den politiska ledningen både av landet och staden för otydlig med vad man tänker genomföra för byggprojekt. Vi skulle behöva en konkret plan för investeringsbehoven för de kommande 50 åren där vi slår fast tydliga platser för vart vi vill se den grundläggande infrastrukturen växa fram. Just nu låser sig istället fråga efter fråga pga den politiska majoritetens oförmåga att ta tydliga och kloka planer. Tunnelbana till Karolinska sjukhuset tvingas bort pga enskilda moderaters motvilja mot T-bana. Handelskammaren och samtliga investerare runt den nya HAGA-staden har pekat på värdet av en T-bana framför spårvagn. Idag omförhandlas de redan tecknade avtalen om markpriser där staden nu få mindre betalt för den pga att t-banan uteblir. Solnas chanser att få en T-bana blir nästan omöjligt att uppnå i framtiden om inte T-banan byggs till Karolinska i samband med att den nya stadsdelen växer fram. Det här är bara ett exempel på kortsiktig planering, men det finns tyvärr fler. Danviks lösen som aldrig blev av, Slussen som planeras utifrån politisk prestige istället för de behov som kollektivtrafiken behöver osv.
Istället behöver vi tydliga lösningar och genomförbara visioner som tar sikte på en fortsatt stark utveckling av Stockholm på lång sikt. En fortsatt utbyggnad av T-banan är en given del av en sådan plan. Inom 50 år vill jag se en kanske t o m två ringar runt vårt T-banesystem. Så skulle förutsättningarna öka för nya bostäder kring kollektivtrafikförsörjda stationer och stadsdelar. Jag vill bygga helt nya bostads- och arbetsplatser i bra lägen. Stockholm kommer att växa och utvecklas, frågan är bara hur? Jag efterlyser en bättre investeringspolitik och en långsiktig plan för Stockholms byggande.

Bostadsbyggande och stadsbyggnad, viktiga frågor på socialdemokraternas årsmöte i Stockholm

Socialdemokraternas i Stockholms årsmöte, ABF-huset

Bostadsbristen och stadsplanering är betydande frågor när socialdemokraterna i Stockholm samlas till årsmöte i helgen. 200 ombud från alla s-föreningar i staden diskuterar och beslutar om olika politiska frågor inför framtiden.
Bland de ca 160 motioner som ska behandlas handlar en fjärdedel om stadsbyggnadsfrågor, ett brett spektra mellan hur vi bygger den goda staden, till vart vi kan bygga nya bostäder och arbetsplatser framöver.
En ny social bostadspoltik eftelyses av Farsta (s), Värtans (s) och södermalms broderskapsgrupp. Avvecklingen av den statliga bostadspolitiken i kombination med marknadsinriktad kommunal bostadsplanering har gjort situationen hopplös för många ungdomar och medborgare som saknar eget kapital. Socialdemokraterna i Stockholm uppmanas att lyfta frågan fram till partikongressen nästa år för att få till stånd en ny satsning på en mer jämlik bostadsmarknad.

”Vem har stulit våra visioner?” utropar Sätra (s) och menar att drömmen om en mer jämlik stad hänger ihop med en fungerande bostadsmarknad där alla medborgare har rätt till en bostad. De kräver en lokal folkomröstning om utförsäljningar av stadens tillgångar och särskilt då bostäder.
Att stoppa ombildningar från allmännytta till bostadsrätten och att ge hyresgäster ett större rättsligt skydd i samband med ombildningar är andra krav som förs fram i flera motioner.

En mycket intressant motion från Rinkeby (s) tar upp behovet av en stadsplanering som möjligör etablering av nya arbetsplatser till stadsdelarna med hög arbetslöshet runt Järvafältet. De menar att ett samlat agerande från samhällets sida med allt från utbildning till markupplåtelser till företag skulle kunna varaktigt skapa nya jobb i stadsdelar som Rinkeby där sysselsättningsgraden idag bara är 50 procent. Ett sådant utvecklingsarbete bör med fördel kunna genomföras i dialog med medborgarna.
Infrastrktur, kollektivtrafik och förbättrade tillväxtmöjligheter med hjälp av en samlad planering efterlyses av flera föerningar samt ett övergripande bostadsbyggnadsprogram som skulle vara plattform inför nästa val. Här har styrelsen sett möjligheter och bifallit motionen, så det kan sägas redan nu innan debatten börjat, att stadsbyggnadsfrågorna kommer bli ett allt viktigare område för oss socialdemokrater i Stockholm. Med våra många lokalföreningars hjälp kan vi göra ett konkret byggnadsprogram som kommer väcka stor respekt och förtroende bland väljarna inför nästa val. Tänk när vi vunnit valet och fått mandat av väljarna för att genomföra ett konkret stadsbyggnadsprogram, då blir det också möjligt att skapa en mer jämlim bostadspolitik.