Är hela Gondolen på väg att falla? Eller kan vi få en fungerande Katarinahiss

Jag tycker att det är så sorgligt att Katarinahissen inte fungerar. Förra året meddelade ägaren Folksam fastigheter att de stängde hissen pga att det saknades reservdelar och att de ansåg det vara för dyrt att byta till ny hiss.
Jag föreslog då att Stockholm stad skulle träda in och göra en uppgörelse med fastighetsägaren om hur en fortsatt drift kunde säkerställas. Hissen har ju ett stort värde som turistattraktion men också en viktig funktion för de som ska upp till Mosebacke.
I måndags svarade Ulla Hamilton (m) i samband med kommunfullmäktige att hon inte ser någon möjlighet att lösa frågan. Hon menade att staden inte kan överta fastighetsägarens ansvar. I debatten som följde om att staden visst kan ta ansvar för hissar om den vill hävdade hon att hela konstruktionen, alltså själva pelaren var i farozonen och att detta hade att göra med grundförhållandena på platsen och att inget därför kunde göras före det att Slussen grundförstärks. Om det inte går att laga en hiss pga att marken sjunker undrar jag hur allvarligt detta är för hela kontruktionen. Är själva konstruktionen på väg ned? Känner staden till något som Erik Lallerstedt, krögare på Gondolen, borde informera sina gäster om?
Är det inte helt enkelt så att (m) inte vill reparera Katarinahissen och därmed är det ingen som är beredd att betala för en ny hisskorg på platsen?
Jag tycker det är tråkigt att staden med det förlorar en fin turistattraktion och en bra hiss till upp till söders höjder.

Sten Nordin begränsar yttrandefriheten, ”attityden till majoritetens politik ska förbättras”

I måndags sammanträdde kommunfullmäktige. En av diskussionerna handlade om den borgerliga majoritetens förslag till kommunikationsprogram för staden. Det uppmärksammades bl a av DNs krönikör Lars Epstein. Förutom självklara saker som hur logotyper och gemensamma ”lines” ska användas så fanns i förslaget ett antal punkter som var uppsatta som nyckeltal, sådana som kan mätas om arbetet med strategin går åt rätt håll.

En av punkterna blev omdiskuterad och resulterade så småningom i att hela programmet skickades tillbaka för omarbetning. Det gällde punkten som beskrev att andelen anställda med positiv attityd till den förda politiken  i Stockholm ska öka över tid.

Debatten gick i höga vågor. Vad betyder det här? Ska alla vara lojala med moderaternas visoner? En sak är väl att kommunens förvaltningar ska genomföra den av majoritetens beslutade politik, men måsta man gilla den?

I debatten fälldes många avslöjande ord. Sten Nordin sa bl a att  ”Vi stänger inte dörren för medborgarnas yttrandefrihet. Privat får de självklart tycka vad de vill”, betonade han. Men vad är privat? När är jag offentlig? Får jag skriva vad jag vill på den här bloggen? Eller är det här en del av det offentliga samtalet. Blir jag straffad? Vilka repressalier väntar nu när jag öppet kritiserar den förda politiken? Fängelse?

I moderaternas stockholm behövs en stark socialdemokrati, äntligen T-bana till Nacka

Äntligen kom beskedet. Vi vann! Moderaterna vänder på klacken och är beredda att bygga ut T-banan till Nacka. Det är ett viktigt besked som öppnar för en ny bostadsutveckling österut. Det är förhoppningsvis också en signal om en ändrad syn på T-banans framtida möjligheter. Fram till nu har moderaterna aktivt motarbetat t-banan och prioriterat spårvagnar istället. Kanske kan vi nu få se en svängning även i synen på en ny T-bana till Karolinska och Solna?

Dagens besked är en arbetsseger för socialdemokraterna i Stockholm. Vi vill se kraftfulla satsningar på en utbyggd t-bana i hela Stockholm. Jag vill bl a att vi ska bygga en ring runt staden för att stärka T-banans tvärgående möjligheter och för att avlasta innerstaden.
Dagens besked från moderaterna om
en ny t-bana till Nacka förändrar rimligen behovet av en ombyggnation av Slussen.
Nuvarande föreslagen lösning av Slussen (inkl. bussterminalen) är avsedd att ta hand om betydligt fler genomströmmande resenärer än som långsiktigt kommer att passera där. Prognosen för 2030 är mer än en halvering jämfört med Slussenplaneringen – ja, t o m 25-30 procent lägre siffror än idag! Den som försöker argumentera för att denna inte påtagligt ändrar förutsättningarna hamnar i en omöjlig situation.
Dagens besked ger alla som drömmer om en ny lösning med mindre bilar och mindre trängsel vid Slussen nytt hopp.

Läs mitt pressmeddelande här:

 

 

 

Äntligen mer tunnelbana

 

Idag ger de borgerliga partierna klartecken till en utbyggnad av tunnelbana till Nacka. Ett välkommet beslut som Socialdemokraterna arbetat hårt för under en lång tid. En kraftigt förbättrad kollektivtrafik är en förutsättning för att Stockholm ska klara av bostadsbyggandet och säkra tillväxt och jobb.

 

– Dagens besked är en arbetsseger för socialdemokraterna i Stockholm. Det här är dock ett första steg, vi behöver en kraftfull satsning på en utbyggd tunnelbana i hela Stockholm. Jag vill bl.a. att vi ska bygga en ring runt staden för att stärka tunnelbanans tvärgående möjligheter och för att avlasta innerstaden, säger oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S).

 

Den nya tunnelbanan ändrar också förutsättningarna för det planerade Slussenprojektet. Nuvarande föreslagen lösning för Slussen är avsedd att ta hand om betydligt fler genomströmmande resenärer än som långsiktigt kommer att passera där om tunnelbaneutbyggnaden kommer på plats i tid. Prognosen för 2030 är mer än en halvering jämfört med vad som låg till grund för Slussenplaneringen.

 

– Vi kan nu skapa ett nytt Slussen med en betydligt bättre trafiklösning. Den som försöker argumentera för att dagens besked inte påtagligt ändrar förutsättningarna hamnar i en omöjlig situation, avslutar Tomas Rudin.

 

För mer information, kontakta:
Tomas Gustavsson
Pressekreterare
076-122 91 99

 

Föreningslivet måste få ta större plats i det offentliga rummet, fler föreningstavlor och fler mötesplatser behövs

Jag har varit föreningsaktiv så länge jag kan minnas. Först var det Unga Örnar. Sen började jag orientera i Stigfinnarna, sedan i Skarpnäcks -OL. Jag spelade bowling i IK Göta. I SSU blev jag för första gången styrelseaktiv och politiskt intresserad och på den vägen är det. Nu förtiden går jag på föreningsaktiviteter så ofta jag kan, flera kvällar i veckan. Här möts människor från alla håll i den sk ideella sektorn. Kortspelare, hundägare, biodlare, politiker alla i små lokaler och med små resurser. Ledarna i dessa föreningar gör ett hjältejobb. Skulle alla föreningsorganiserad verksamhet värderas i pengar så är det en av de största sektorerna i svensk ekonomi, men nu är det inte så, utan allat arbete sker ideellt.

Men vad gör kommunen för att underlätta för föreningarna? För lite, tycker jag. Samlingslokaler har stängts, förningsråd har lagts ned och det är svårare att nå ut med information idag till medborgarna om vilken verksamhet som finns. Jag fick ett brev från en föreningsaktiv som löd så här: ”Jag har just färdats i t-bana mellan Alvik och Blackeberg och stigit av vid varje hållplats för att sätta upp lappar om en studiecirkel i Bromma Socialdemokraters regi. Min tanke var, att sätta upp lappar väl synligt vid varje utgång. Jag letade efter tavlor för föreningsinfo. Alla dessa tavlor visade sig vara överfulla. Det var föreningsinfo, men också en hel del småföretag och privatpersoner som försökte fånga uppmärksamheten. Jag letade efter utgågna meddelanden, där jag kunde sätt mitt blad ovanpå. Ibland var jag tvungen att sätta upp på lyktstolpar. Emellertid, med ett undantag, så var föreningstavlorna väldigt dåligt placerade. Vid Brommaplan fanns två stora tavlor mitt framför utgången. En utmärkt position för att budskapen ska synliggöras. Så var det ingen annan stans. Vid Abrahamsberg hittade jag ingen tavla. På övriga stationer fanns tavlor bara åt ett håll, när utgången hade två utvägar. Och tavlorna var nästan aldrig nära utgången. Mitt intryck är, att där ingen tavla finns, hade anslag satts upp på lyktstolpar eller annat i större utsträckning än där tavlor finns.”

Jag tycker den här berättelsen visar hur staden skuffat undan föreningarna. Istället har massor av ytor upplåtits till reklam. Men visste ni att staden har ett avtal med vissa av reklamsäljarna att en viss andel av tavlorna ska vara samhällsinformation? Jag tycker att det vore smart om dessa allmäninfotavlor uppläts till det lokala föreningslivet. Då skulle föreningar kunna annonsera på busshållplatsen i den egna stadsdelen. Utöver det behövs naturligtvis traditionella föreningstavlor med häftstift och tejp. Och naturligtvis behövs det fler samlingslokaler som föreningar kan låna för verksamhet.  Det verkar inte som föreningsinfo betraktas som positivt av stan. Undanskuffat. Fula tavlor. Man kan undra över rutiner för uppdatering och underhåll. Det borde vara tvärtom. Bra föreningstavlor är ett stöd till lokal föreningsverksamhet. Det är hög tid att höja föreningarna och deras ledares status i samhället.

Vad är den egentliga drivkraften bakom moderaternas utförsäljningar? 2825 lägenheter säljs till privatvärdar, utan insyn.

Förra veckan slog besledet ned som en bomb hos 2825 familjer i Familjebostäder, Stockholmshem och Svenska bostäder. Vid en presskonferens meddelade den borgerliga majoriteten att delar av det allmännyttiga beståndet skulle säljas. Styrelserna i bolagen belades med yppandeförbud, ärendena hemligstämplades inför beslutet och i ett av fallen, Stockholmshem, genomfördes inte ens en värdering av fastigheterna före avtal.

Försäljningen är en katastrof också ur demokratisk synpunkt. Informationen har varit usel. Hyresgästföreningen har låtit undersökningsföretaget TNS-SIFO ringa runt bland hyresgästerna som berörs av försäljningen.

• 1 av 10 vet inte om att huset de bor i ska säljas.
• 60 procent anser att informationen de har fått har varit mycket eller ganska dålig. 8 procent har inte fått någon information alls.
• Sex av tio är oroliga över hur försäljningen kommer påverka deras boendesituation.
• 80 procent av de tillfrågade anser att det är viktigt att deras hyresvärd är ett allmännyttigt bostadsbolag. 58 procent anser att det är mycket viktigt och 22 procent tycker att det är ganska viktigt.

Det här är dessutom bara en i raden av försvagningar som genomförs av allmännyttan. Under de senaste 6 åren har 21.000 lägenheter i de allmännyttiga beståndet sålts till bostadsrättsföreningar. Andelen nybyggnation av allmännytta har också dragits ned från målsättningen om 40 procent av beståndet till stadens nya mål om 33 procent eller en tredjedel.

Summan av alla insatser är given. Allmännyttan skadas, förminskas och fasas ut till förmån för privat ägande och medborgare med eget kapital. Den här utvecklingen måste brytas. Att stoppa utförsäljningen av allmännyttan kommer att bli en av de stora valfrågorna 2014 men redan nu behöver vi höja rösten och försöka hejda fortsatta utförsäljningar.

Bostadsdebatt i kommunfullmäktige, sluta rea ut allmännyttan!

Debatt i Stockholms kommunfullmäktige, Leif Rönngren (s) mot Joakim Larsson (m)

Ikväll är det kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. En av de hetaste frågorna som debatterades var utförsäljningen av allmännyttan. Plötsligt i förra veckan meddelade den borgerliga majoriteten via en presskonferens att de tänkte sälja stora delar av allmännyttan. Över 2000 lägenheter avyttras. I Stockholmshem sker det helt utan att värdering görs. Informationen har varit bristfällig. Hyresgästerna informerades via massmedia. Plötsligt var den hyresvärd som upplevts som trygg och säker i decennier en aktör som var beredd att byta bort tryggheten mot pengar av politiska skäl.
Ärendet har föregåtts av ett bytande av fastigheter i dolda rum. Totalen blir en försvagad allmännytta och en fortsatt privatisering. Dessutom befarar jag att affären är dålig ekonomi men vi har från oppositionens sida inte fått tillräcklig information för att kunna göra den bedömningen. Redan nu har vi förstått att i fallet Stockholmshem innebär affären att Stockholm fortsatt tar på sig vissa tunga fortsatta restaureringskostnader efter det attcfastigheten överlåtits.
Vi kommer fortsätta granska den här historien och motsätter oss naturligtvis en försäljning som försvagar allmännyttans ställning på Stockholms bostadsmarknad.

Sammanfattande intryck från Mipim, fastighetsmässan i Cannes 2012

Nyss hemkommen från en av världens största fastighetsmässor, MIPIM i Cannes försöker jag här sammanfatta några intryck. Jag har skrivit en del här på bloggen som några spännande idéer från olika delar av världen. Visst står sig Stockholm stark som en ekonomisk partner för investerare. Deras perspektiv är främst tillväxt och omsättningshastighet. Men i jämförelse med andra städer måste jag konstatera att vi ligger efter i fråga om att bygga stad med moderna uttryck. Det är som att Stockholm vill, har styrkan men inte vågar. Som exempel kan jag nämna att vår utställningsmonter hör till de mest välbesökta på mässan. Den är fräsch och betonar mötesplatsen med skickliga events blandat med spännande presentationer, men främst av ekonomin. I andra städer visar de upp sina allra mest spännande projekt. Utmanande stadsbyggande med lösningar på stora svårigheter som t ex städers möte med vatten.

Den här möjligheten att konvertera stränder, hamnar med allmänna strövområden och parker finns på lite olika platser i världen. Paris försöker göra om Seines stränder till Boulevarder. Vattnet ska vara medborgarnära. Jag tror att framtidens medborgare i dessa städer kommer tacka dagens planerare att de tänkte på att göra de bästa vyerna allmänna.

I Stockholm har vi inte följt den här trenden alls. Istället bygger vi bort kajerna och placerar husen dikt mot vattnet. Det ser häftigt ut när husen dyker upp och ersätter fula kajer, men vad händer sen. Har vi inte privatiserat bort något av de vackraste möjligheter en stad när vatten har. Jag tror det är betydligt smartare att lufta staden närmast vatten med parker och strövområden och sedan skapa ny kvartersmark bakom de allmänna platserna. I höst ska staden anta ett parkprogram och jag hoppas att vi där kan rita in en del nya möjligheter för Boulevarder och parker närmast stränder. Det går om vi flyttar på bilarna och skapar allmänna rum. Jag har t ex drömmen att en gång se ett bilfritt Gamla stan. Tänk er ett nordens venedig. En fullt arbetande medeltida stadsmiljö, omgivet av vatten, med slott och kyrkor från 1300-talet. Öppna upp dolda källare t ex Svartbrödraklostret och visa allmänheten och turismen en av världens mest bevarade städer. Jag lovar att en sådan upplevelse skulle bli en ”måste”-plats på världskartan för alla världens turister likt Venedig ellet Rom. Och inte minst för oss Stockholmare att återfå våra kajer från de parkerade bilarna och vägarna.

Ett annat intryck från Europa som inte är lika roligt är ju att ekonomin är skakig. Det syns tydligt på ambitionerna att mycket är planer och inte lika mycket är pågående projekt. Hoppas att det vänder snart för Europas städer. Men i andra delar av världen spirar det. Asien växer så det knakar, Arabvärlden satsar stort på arkitektur och byggnation. I Montreals monter träffade jag stadsbyggnadspolitiker som öppnar upp sina planeringsprocesser på ett jätteintressant sätt. De har numera öppna tävlingar där allmänheten bjuds in att komma med bidrag. Ur ideerna plockas sedan några förslag som får ett arvode för att förädlas. Därefter bestämmer sig staden. Det gör att högkvalitativa projektid’eer får lika stort värde som billigare lösningar. Design bedöms vara Montreals stora framtidsnisch. Kanske vore detta en modell även för Stockholm.

Jag rundar av här med ett galleri av bilder från årets fastighetsmässa i Cannes. Kanske finns det någon bild som inspirerar dig och vill du veta mer så hör gärna av dig.

En ny Opera i Masthamnen kan ge Sverige en ny nationalscen

Masthamnsoperan

Det kungliga operahuset i Stockholm stod färdigt 1898. Vid invigningen var det ett av Europas vackraste och mest funktionella operahus, ”State of the art”. Men tiden har hunnit ikapp den gamla 1800-talsbyggnaden och idag är den föråldrad, för liten och för oflexibel. Detta konstaterades redan 2007 i en utredning som gjordes på Regeringens uppdrag.
Den gamla operan kostar mycket i drift och underhåll och riskerar att bli ett framtida operamuseum istället för en kulturell högborg.
Det är angeläget att Stockholms stad hjälper till och driver mark- och fastighetsfrågan för hur en ny opera skall infogas i miljö och stadsbild. Stockholms stads del i ansvaret för att operafrågan får en lösning är betydande.
En vision/tänkbar plats är en nationalscen placerad vid Stockholms inlopp. Ett förslag finns framtaget av projektgruppen Masthamnsoperan om en tänkbar placering av ett nytt operahus i Stockholm i östra änden av Masthamnen invid Danvikskanalen.
En byggnad som skapats med kunnigt operafolk och som byggts inifrån och ut.
Läget skulle skapa en intressant infart till Stockholm och skulle öppna Stockholms kulturliv i en ny riktning.
Jag vill att en parlamentariskt tillsatt utredning ges i uppdrag att undersöka möjligheterna att reservera tomtmarken vid Masthamnens östra del för nytt operahus i Stockholm.

Stockholm måste sluta vara så ängslig, annars blir vi ett museum blandat med korn av framtid

Hotel ”nhow”, Mediaspree i Berlin

Näringsdepartementet i Stockholm

Visst ser jag tydligt var inspirationen till vår påbyggnad på Näringsdepartementet kommer ifrån, men blev det bra? Tydligt är att vi bpde vill göra modernt men ändå inte riktigt. Ängsligt blickar Stockholm ut över det spännande arkitektureuropa och gör lite grann som andra. I fallet med näringsdepartementet tycker jag det hade varit bättre att riva den ursprungliga byggnaden och sedan uppföra något spännande. I annat fall är det Berlin gjort ett alternativ. Ett tydligt steg in i framtiden med en rejäl modern påbyggnad som lyfter det annars slätstrukna 60-talshuset. Stockholm får inte bli ett ängsligt museum. Vi måste våga mer.

Singapore är cool, kan Kista få samma chans?

Titta noga på denna bild. Alla vinklar och vrår är fyllda av makalösa spännande vyer. Platsen är Keppel Bay i Singapore. 1129 lägenheter i blandade höjder. Alla med stora kvaliteer. Utsikt på höjden, trädgårdar vid marken, villaliknande lägenheter emellan. Husen vrider sig, nästan dansar. Jag kan inte sluta titta på dem. Blir glad och känner mig utmanad. Kan nya bostadsområden se ut så här i Stockholm? Varför inte. Vi har fortfarande en av världens vackraste utsikter, natur och ytor. Vi behöver mer fantasi och mod. Kan Kista bli en dansande stad med boenden och arbetsplatser blandade nära natur och service. Arkitekt Wingårds Victoria Tower Hotel är en bra början som står sig väl i jämförelser, men vågar vi mer… jag vill så det värker!