Debatt om ungdomsbostadskrisen inledde fullmäktigeåret 2012

Kommunfullmäktige sammanträder idag i Stadshuset. Den första debatten blev om ungdomsbostasfrågan. Jag hade lagt en interpellation (ett brev med frågor) till den styrande majoriteten med frågor om ungdomars ökade svårigheter att få bostad i Stockholm. Mina frågor var: -kommer omvandlingen av allmännyttans hyreslägenheter att fortsätta trots ungdomars svårigheter att få bostad? – vilka åtgärder tänker den borgerliga majoriteten ta till för att möta ungdomsbostadskrisen?
Ungdomars bostadsfråga har steg för steg trängts undan för att istället ersättas av en plånboksstyrd bostadsmarknad.
Under två decennier har andelen hyresettor minskat. Just nu byggs nästan inga hyresettor. 21.000 allmännyttiga lägenheter har privatiserats till bostadsrätter vilket medfört att de dragits undan från bostadsförmedlingen och istället blivit föremål för köp. Men ungdomar har sällan ett eget kapital och kan inte heller söka lån på bank utan ett stadigt jobb.
Privatiserigen av hela bostadsområden är också ett problem eftersom privatvärdar har högre krav på de nyinflyttade när det gäller anställning och kreditvärdighet, vilket ungdomar sällan kan visa upp. Och studentlägenheter har nästan helt uteblivit. 63 lägenheter unde förra året räcker inte när 80.000 studenter kämpar om 12.000 studentkontrakt.
Tydligt var emellertid i debatten att den borgerliga majoriteten saknar svar på ubgdomsbostadsfrågan. De menade istället att bostadsrätterna som bildats genom ombildning också står till ungdomars förfogande och det är ju sant. Men utan pengar är du inte välkommen på moderaternas bostadsmarknad och som ung utan fast anställning får du heller inget kontrakt. Så ungdomsbostadskrisen får ingen lösning med denna politiska majoritet. De ser nämligen inte problemen som deras politik har skapat.

Staden utan segregationen – Ännu en konstruktiv kväll

Slutet av veckan har varit intensiv, så det är först nu jag hinner kommentera den open space-workshop vi genomförde i onsdags. Temat var staden utan segregationen, och workshopen var den andra av tre i vår serie om Staden i framtiden. Konceptet open space handlar om att låta deltagarna äga workshopens agenda. De som kommer styr vad vi pratar om, helt enkelt. Precis som förra gången blev det en härlig blandning av förtroendevalda och partimedlemmar, studenter och forskare, socialdemokrater och personer från andra partier samt en grupp intresserade arkitekter. Samtalen blev dynamiska och lärorika. Resultaten av workshopen får jag lova att återkomma till senare. Jag fick med mig många nya tankar att processa och fundera kring. Klistrar in lite bilder från workshopen nedan, så att ni som inte var där kan känna av stämningen en aning.

Handel med studentlägenheter på svarta marknaden ska bekämpas

Idag skriver Anders Sundström, DN, om en fullständigt vidrig bostadshandel i Vinsta industrområde.  Hyresgäster har tvingats betala överhyror, bristande underhåll, brandsäkerhet och obefintliga arrangemang för trivsel i området. Och nu riskerar de boende vräkning . Frågan avslöjades beskrevs första gången i mitt i Västerort och har även varit inslag på ABC, se här.

För tio år sedan fick ett fastighetsbolag Ekenman Fastighet AB tillfälligt bygglov för att inreda studentlägenheter i en industrifastighet. Det visade sig vara svårt att hyra ut dessa lägenheter till studenter (undrar varför när priset var  5140 kr / månad  för 21 kvm?). För tre år sedan ansökte bolaget och fick tillstånd att hyra ut till andra hyresgäster. När så skedde påbörjades en svarthandel av bostäder som hyresgäster med kontrakt sålde till andra. Bolaget säger sig ha försökt förhindra detta men inte lyckats. I sommar ska det tillfälliga bygglovet förnyas eller avslås av stadsbyggnadsnämnden. Frågan är om det kan göras? Under rådande omständigheter känns det mycket tveksamt.

1. Varför gick det inte att hyra ut till studenter? Patrik Ekenman säger sig inte tro på talet om studenter som står i kö för bostad. Men varför sattes priset så högt att det inte gick att hyra ut till den kapitalsvagaste gruppen på bostadsmarknaden.

2. Varför beviljades en omvandling i bygglovet från studentbostäder till andra bostäder? Det här är ännu ett exempel på en utveckling som vi sett i Stockholm under den borgerliga majoritetens ledning att de gärna går fastighetsägare till mötes när de kräver annan användning än studentändamål. Det leder till handel med studenters möjligheter till bostäder eftersom snart sagt alla andra grupper på bostadsmarknaden har högre betalningsförmåga. I fallet Akka som jag skrivit om tidigare här på bloggen var det uppenbart när en bygglovsansökan ändrades i sista stund till lägenhetshotell eftersom det inbringade större intäkter.

3. Varför är den otrygga miljön och de besvärande bristerna i Vinsta-fallet inte åtgärdade? Under sju års tid har Ekenman Fastighet AB haft möjlighet att förbättra bostäderna t ex när det gäller brandsäkerhet eller trivsel. Intäkter har de ju haft så det kan inte ha varit pengar som saknats. Uppenbart har de hellre låtit hyrorna strömma in och låtit de boende ha det som det varit.

Förra året lyckades staden få fram 63 studentlägenheter. I Stockholm finns 80000 studenter och endast 12000 studentlägenheter. Vi socialdemokrater driver på för att detaljplanerna ska reglera endast studentbostadsändamål i de fall vi planerar nya studentlägenter. Annars omvandlas planerna till andra bostäder. Vi driver också linjen att nya studentbostäder i första hand ska tilldelas allmännyttan eller studenternas egna organisationer för de mest trovärdiga parterna för staden om vi vill garantera att nya studentlägenheter verkligen byggs och blir kvar. Tyvärr är den här historien i Vinsta ännu ett exempel på att den politiken behövs för att verkligen åtgärda studentbostadsbristen

Min första muralmålning, ”Rudie”, på P-hus Anna, Malmös lagliga vägg

Se även video på denna länk.

Min

Här har vi kommit en bit på väg och närmar oss slutet

Tobias Barenthin min lärare och inspiratör

Dags att signeraRudie goes culture

Mästare Tobias och adept Rudie

Mural

Avskaffa nolltolerensen mot gatukonst

Till vänster: kaligrafi, tillåtet Till höger: Graffiti otillåtet

Igår deltog jag i bildundervisningen i en av Stockholms grundskolor som vågat trotsa stadens förbud mot graffiti. Den sk nolltolerensen som försvaras av

(m)ajoriteten i stadshuset innebär bl a att stadens tjänstemän inkl lärare inte får bedriva någon som helst verksamhet som kan uppfattas leda till graffiti eller olaglig gatukonst. Lektionen var intressant. Knäpptysta elever, superkoncentrerade tog del av Tobias Barentins beskrivning av Graffitins historia och moderna utveckling. Superintressant! Se t ex härovan. Det erkända formspråket kaligrafi till vänster och till höger de fördömda och förbjudna graffitibokstäverna till höger. En lärare i Stockholms skolor får undervisa om det ena, inte om det andra.

Tobias hjälper till. Eleverna är superkoncentrerade.

I klassrummet var eleverna mycket medvetna om stadens förbud. Att de vuxna i samhället t o m är rädda på sina arbeten om de undervisar i detta förbjudna Graffiti. Låter det som Sverige 2012??? Men det är faktiskt så.

Jag fick själv pröva att skapa min första bild med Graffitibokstäver. Det var läskigt och kändes ovant. Jag har ju aldrig kunnat rita. Efter några försök och lite hjälp av bänkgrannar och bildlärare hände något. Jag upptäckte att bilden blev bättre. Bokstäverna började bli mina. Jag gillade mitt första ”R” men äcklades av mina ”D”. -Försök med en gemen bokstav, säger Tobias och vipps vart det bättre. -Låt bokstäverna bli feta och dansa, säger Tobias. Och de dansar. Mitt ”R” blir ett fotsteg. Det rör sig framåt. Jag börjar skratta, leker, sätter ett öga och det påminner plötsligt om en elefant. Efter en och halv timme har jag gjort min första skiss. Inget proffsjobb men jag är ändå omåttligt stolt när två killar och bildläraren ber mig signera några kopior.

Min första skiss som ska ligga till grund för en målning på Malmös lagliga vägg fredag kl 13, välkommen!

I morgon bär det av till Malmö. Jag och Tobias Barentin, förläggare och kulturdebattör, åker till Malmö för att måla Graffiti. Jag ska få lära mig ännu mer, i färg, på p-huset Annas lagliga väggar. Vi bjuder in allmänhet och massmedia till en stund om gatukonst kl 13-15. Läs inbjudan här. Vi vill prata om skillnaderna mellan Stockholms förbud och Malmös öppna och tillåtande inställning. Hur en kultursatsning med ungdomars kultur kan se ut. Och hur jag som politiker i Stockholm tänker driva frågan vidare om att avskaffa nolltolerensen i Stockholm. Du kan läsa mer här på Bloggen i tidigare inlägg och i morgon tänker jag presentera en del bakgrundssiffror och fakta. Men framförallt kommer jag publicera vår målning. Malmö here we come!

Fakta kring nolltolerensen:

Statistik brottsförebyggande rådet anmälda brott per 100000 inv

Pressinbjudan:

Inbjudan till pressinformation vid målning i P-huset Anna den 27/1 kl 13

Så här blev den, min första muralmålning! Snygg va?

Stockholms väg bort från segregationen

Idag är det dags för den andra workshopen om Staden i framtiden som jag bjudit in till. Temat för kvällens diskussioner är Staden utan segregationen. Det ska bli väldigt spännande att få fördjupa mig i tillsammans med engagerade stockholmare.

Skälen att fördjupa oss i segregation ur ett stadsbyggarperspektiv är flera, men det handlar inte minst om att vi hittills inte lyckats bryta segregationen. Jag har otrolig respekt för den sociala bostadspolitik som höjde standarden i boendet för otroligt många människor i vår stad och i vårt land. Jag är övertygad om att bra boenden för alla oavsett stadsdel eller boendeform är otroligt viktigt. Jag är däremot inte övertygad om att det är nyckeln till att bryta segregationen i vår stad. Segregationen är ett isärhållande. Det är den klyfta som gör att vi inte möts och som förstärks av att vi inte möts. Det sätt vår stad är konstruerad bygger på segregationen och förstärker den, med en kärna i mitten och små öar av stadsdelar utanför, segregerade från varandra med hjälp av grönområden, brist på tvärförbindelser och få gemensamma mötesplatser. I det ölandskapet av stadsdelar som inte möts hoppas jag att vi tillsammans kan dyka ner idag, för att fundera på varför vår stad är segregerad och hur vi, med hjälp av stadsbyggandets verktyg, kan arbeta för just staden utan segregationen.

Appropå bostadspolitik ser jag idag att finansborgarrådet Sten Nordin vill införa amorteringskrav för bostadslån. Det finns förstås något anmärkningsvärt i att Nordin, gått ut på att höja trösklarna för att få en hyresrätt i Stockholm och gjort stockholmare beroende av bostadslån, nu ser att det skapar problem (vilket min kollega Karin Wanngård förtjänstfullt beskrivit här). Men oavsett: Jag är öppen för och intresserad av en diskussion kring hur vi kan komma tillrätta med problemen på Stockholms bostadsmarknad, både bristen och belåningen. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen påtalat problemen med hög belåningsgrad bland stockholmarna, men jag vill också göra det lättare att ta sig in på Stockholms bostadsmarknad. Bostadsmarknaden ska vara både trygg och flexibel. I Stockholm är den idag både otrygg och stelbent. Hur vi går från det sistnämnda till det förstnämnda vill jag gärna diskutera med Nordin och med er här på bloggen.

Förtätning och kollektivtrafik – Svar till Magnus Stenlund

Förra veckan skrev Magnus Stenlund en intressant debattartikel i Dagens industri om Stockholms stadsbyggnad och stadsutveckling. Idag svarar jag honom på Newsmill.

”Jag är övertygad om att vi genom att öka kapaciteten i kollektivtrafiken, skapar förutsättningar för en tätare och fungerande stad. Jag är övertygad om att vi genom att rita in nya gator och nya stadsrum öppnar upp ny kvartersmark. Jag är övertygad om att vi genom att tydligt värna gemensamma funktioner och rum kan skapa möjligheter för förtätning, och att förtätningen kan ge våra offentliga rum mervärde. Så skapar vi förutsättningar för att bryta den utveckling som gett oss ett Stockholm byggt på segregerade öar.”

Studentbostäder i Stockholm – En global fråga

Jag har just haft ett riktigt bra möte med Erik Arroy Thiam från Stockholms universitets studentkår, Lina Glans från Stockholms studentkårers centralorganisation och Kersti Hedqvist från Stockholms universitet för att diskutera Albanoprojektet och studentbostadsfrågan (ni kan se lite bilder från mötet nedan). 80 000 studenter och 12 000 studentbostäder. Så ser läget ut i Stockholm idag. Det råder inga tvivel om att det är en ekvation som inte alls går ihop. Det råder inte heller några tvivel om att det är en av de största utmaningarna vi som Stockholmspolitiker står inför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Studentbostäder är en viktig fråga på flera plan. Det handlar inte bara om att det är viktigt att studenter får bostad för att alla unga vuxna förtjänar möjligheten till egen bostad. Det handlar också om att studentbostadskrisen riskerar att få negativ verkan på kvaliteten i de utbildningar och den forskning som finns på våra lärosäten, på arbetsmarknaden och på bilden av Stockholm och Sverige utomlands. Jag skulle vilja lyfta ett perspektiv på studentbostadsfrågan som jag inte lyft tidigare här på bloggen. Det är krisens negativa inverkan på antalet internationella studenter på våra lärosäten.

Den borgerliga regeringen sjösatte 2011 en utbildningsreform där internationella studenter får betala för att studera i Sverige. Avgiften varierar mellan 10 000 och 200 000. Reformen har fått en tydlig effekt för hela landets lärosäten: De internationella studenterna lämnar Sverige. Avgifterna är i sig inte en kommunal fråga, men effekterna berör oss som kommunpolitiker i Stockholm och vi behöver fundera kring dem. Avgifterna i Sverige är lägre än på många andra platser, men på många andra platser är det betydligt enklare att hitta någonstans att bo.

Min utgångspunkt är att internationella studenter är bra för Stockholm. Det höjer kvaliteten på utbildningarna, det skapar broar mellan människor i olika delar av världen och det sprider en positiv bild av Stockholm och Sverige. Vår stad är fantastisk, men vår stad är liten. Jag tänker mig att alla de studenter som har en bra studietid i Stockholm sedan är att se som mini-ambassadörer för vår stad. Jag är övertygad om att det är en viktig sak. Som jag ser det är det därför ett problem att utlänska studenter, från icke-europeiska länder, nu inte söker sig till Stockholm på samma sätt som tidigare. Jag kan konstatera att en del i den tråkiga utvecklingen handlar om studieavgifter, men att en annan antagligen också handlar om just studentbostäderna. Det är nämligen just gruppen utbytesstudenter som har det alra svårast att hitta studentbostad. Vår tid är global och vår stad måste också vara det. Det är ett åttagande som kräver många fler studentbostäder.

Sverige behöver ett Stockholmspaket

Stockholm står inför stora utmaningar. Bostadsbrist, kompetensbrist, trängsel och miljöproblem. En rekordtillväxt väntar de närmaste 30 åren. Redan nu växer Stockholm snabbare än alla andra huvudstäder i Europa. Urbaniseringen har tagit fart i Sverige, liksom i övriga världen. Allfler söker sig till huvudstaden för att jobba, plugga eller leva.

Det är svårt att överblicka förändringarna som måste till i vår stad, men alltfler börjar inse att staden redan ligger efter i sin planering. Vi krattar i en rabatt medans hela trädgården håller på att växa igen. Trängselproblemen ökar och vi är bara i början av en lång rad av problemställningar. 80.000 studenter konkurrerar om 12.000 lägenheter. Framkomligheten i staden minskar. Tunnelbanan är på flera sträckor full och behöver öka sin kapacutet. Transporterna på vägar tilltar i samma takt som vi efterfrågar nya produkter i våra butiker, bostadspriserna skjuter i höjden.

I grunden är detta med tillväxt något positivt. Det är roligt att många vill flytta till Stockholm. Det är underbart att barnafödandet skjutit i höjden och det är bra att fler arbetar i vår region. Men de behov av utbyggnad som staden står inför måste lösas mycket snabbare om inte problemen ska bli ohanterliga. Vi måste investera för framtiden i så gott som alla kommunikationer och servicefunktioner.

Här är några exempel som jag tror vi behöver fatta beslut om inom kort:

Bygg ut T-banan. I första hand till Karolinska sjukhuset och Nacka. Men på sikt vill jag se en T-banering runt staden för att förbättra tvärförbindelerna.

Bygg östra länken. Vi behöver avlasta innerstaden från de transporter som idag tvingas in till innerstaden från Nacka och Värmdö. En kombinerad T-bana och östlig länk borde utredas skyndsamt.

Inför flexibla trängselskatter som punktbeskattar köer vartefter de uppstår. Alla leder där trängsel uppstår ska omfattas av systemet. Överväg även att införa trängselskatter på vissa vägar inom tullarna i syfte att öka framkomligheten i enlighet med Naturkyddsföreningens förslag. Låt Stockholm besluta själv om vart avgifterna ska tas ut och vad de ska användas till.

Inför en offensiv parkeringspolitik i syfte att få bort bilarna från gator i såväl innerstad som ytterstad. P-hus är att föredra framför gatuparkering. Idag finns teknik som underlättar sådana lösningar t ex P-garderober för bilar.

Ställ om bilparken till elbilar i stor omfattning och låt dem både få ekonomiska fördelar t ex genom reducerade avgifter för tullar och parkering.

Låt intäkter från trängselskatter och p-avgifter användas till omfördelning av privatresande i bil till modern kollektivtrafik.

Men trots alla sidointäkter som dessa åtgärder kan inbringa så räcker inte de ekonomiska medlen till för de infrastruktursatsningar som behövs i Stockholm. Vi kommer att behöva statliga medel och det i en gigantisk omfattning om vi inte ska köra fast i Stockholms utveckling. Och här kommer ett av problemen framöver. Varje krona som investeras i Stockholm följs som regel av en kubbning med resten av landet om motsvarande investeringar i landsbygden. Jag menar att det är två olika investeringsbehov som måste lösas vart för sig. Landsbygden behöver sina lösningar för att uppnå en väl fungerande arbetsmarknad och välfärd. Men om det ska finnas något att fördela behöver vi ett Stockholmspaket av investeringar som står på egna ben och som hela Sverige är med och finansierar. Sverige behöver nämligen Stockholm som tillväxtmotor. Se på dessa siffror: Idag bor 21 % av landets befolkning i Stockholms län. Vi svarar för en tredjedel av landets produktion (bruttoregionalprodukten 31%) och vi betalar in 50 % av alla landets skattemedel. Hela Sverige behöver denna höga produktivitet och vår tillväxt för att utvecklas. I konkurrens med omvärlden är Sverige i behov av starka arbetsmarknadsregioner där Stockholm med omnejd är helt avgörande pga dess ekonomiska storlek. För att undvika tillväxtbromsar för näringsliv och arbetsmarknad behövs stora investeringar. Om landsorten förstod hur viktig Stockholm är för att hela Sverige ska kunna leva tror jag många problem skulle kunna lösas.

En gästhamn på Kungsholmen!

Jag såg för någon dag sedan att Stockholms hamnar slog besöksrekord i år. Många är de som vill besöka Stockholm, och de blir bara fler. Turistnäringen är en viktig näring för Stockholm, en näring som skulle kunna utvecklas långt mer än idag. Vad är det som gör det attraktivt att turista just i Stockholm av alla norra Europas större städer? Givetvis är vår stad vacker och har unika historiska miljöer och samtida mijöer, men vi har också vatten mitt i staden. Stadshuset, den fantastiskt vackra byggnad där jag har fått möjlighet att jobba, ligger i ett underbart läge, mitt i staden och precis vid vattnet. Jag är övertygad om att vårt vattenläge skulle kunna tillföra mer, för både stockholmare och turister. Som småbåtsägare och seglare har jag ofta slagits av de ganska små möjligheterna att småbåptsturista i Stockholm, trots att alla möjligheteregentligen finns. Det är mot den bakgrunden jag skrivit motioner och skrivelser om gästhamnar för småbåtar i centrala Stockholm.

I november 2011 tog jag på nytt upp idén, och föreslog en gästhamn vid kajen där restaurang Kungsholmen ligger. Den här gången vann jag gehör hos Regina Kevius och Moderaterna. På dagens stadsbyggnadsnämnd kommer vi socialdemokrater att tillsammans med Moderaterna, Centrpartiet och Folkpartiet att föreslå att kajen blir gästhamn för småbåtar. Det kommer gynna småbåtsturismen, men det kommer också att skapa mer liv och rörelse längst Norr Mälarstrand. Jag tror det kan bli riktigt bra.